# ID: svediakorp-gov408368
# author: Lulling (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 556
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det betänkande som vi diskuterar här bär den vackra titeln " Europa för alla åldrar: välfärd och solidaritet mellan generationerna " och hänför sig till ett vid det här laget ett och ett halvt år gammalt meddelande från kommissionen rörande detta.
Vårt utskott för sysselsättning och socialfrågor har lagt ned stor möda för att lägga fram sitt mycket långa resolutionsförslag.
Så gammal som jag är gläder jag mig naturligtvis över att det i denna resolution står att äldre människors stora erfarenhet och färdigheter skall utnyttjas, det vill säga att man inte skall betrakta människor som uttjänta även om de är över 75.
I arbetet med att bekämpa diskriminering enligt artikel 13 och 137 i fördraget försöker man åstadkomma att äldre människor inte längre utestängs från arbete, vilket egentligen betyder att en obligatorisk åldersgräns och tvångsmässig förtidspensionering är diskriminering.
I detta sammanhang uppmanar man rent av kommissionen att utarbeta ett förslag till riktlinjer med stöd av vilka man målinriktat skall bekämpa diskriminering på grund av ålder.
Vi måste naturligtvis se upp så att vi inte motsäger oss själva i de många och långa resolutioner som vi antar här.
Det betyder att vi å ena sidan genom obligatoriska åldersgränser försöker bli av med de gamla för att frigöra arbetstillfällen för de unga men inom andra områden praktiskt taget kräver att man avskaffar de obligatoriska åldersgränserna.
Jag önskar heller inte reservationslöst att alla kvinnor skall vara yrkesverksamma, för vi kräver ju genom vår familje- och skattepolitik att kvinnornas delaktighet i förvärvslivet skall förstärkas.
Jag är inte av den uppfattningen att alla kvinnor och inte heller alla män måste vara yrkesverksamma, om de beslutar sig för att avbryta eller lägga ned sin yrkesverksamhet för att ägna sig åt familjen.
Familje- och skattepolitiken bör snarare resultera i att kvinnor och män som har plikter gentemot familjen fritt skall kunna bestämma om de vill vara yrkesverksamma eller inte.
Givetvis är jag glad att den diskriminering av kvinnor som Flemming talade om inte längre finns.
När jag blev yrkesverksam inom fackföreningsrörelsen meddelade man mig att jag skulle bli avskedad om jag gifte mig.
Tyvärr är jag fortfarande ogift!
Om vi verkligen vill göra något för äldre yrkesverksamma kvinnor, så bör vi beträffande pensionsförsäkringarna i medlemsstaterna kräva att man eliminerar de katastrofala följderna av den lönediskriminering, som kvinnorna fram till 1975 utsattes för genom att de helt lagligt bara tjänade 80 eller 90 procent av männens löner, denna diskriminering borde man undanröja på så sätt att man räknar med 100 procent av de dåvarande lönerna för män vid beräkningen av pensionen.
Det vore verkligen bra och därigenom skulle man undanröja följderna av en så förskräcklig diskriminering.
Till sist vill jag göra ytterligare ett påpekande: Jag skulle vilja ta avstånd från punkt 18 i resolutionsförslaget.
Det är ju inte rimligt att uppmana medlemsstaterna att ta på sig vårdkostnaderna för de människor som vistas på hem.
Jag tror att medlemsstaterna - inom ramen för subsidiaritetsprincipen - skall bestämma hur de skall lösa problemet, inom ramen för en vårdförsäkring eller på andra sätt.
Jag kommer naturligtvis att rösta för betänkandet, men det har varit viktigt för mig att klargöra dessa saker.
(Applåder)
