# ID: svediakorp-gov408310
# author: Morillon (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 278
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Inför de fängelsedömdas förtvivlan diskuterar samtliga länder i Europa, och Frankrike i synnerhet, en reform av de metoder och de strukturer som styr fängelseadministrationerna med omtanke om att ta största hänsyn till de fängslades personernas värdighet hur allvarlig deras förseelse än var.
Denna omsorg om att så mycket som möjligt och utan demagogik humanisera interneringsvillkoren delas i vida kretsar och stärks överallt där det är nödvändigt tack vare den vaksamma uppmärksamhet som den får av alla sammanslutningar för försvar av mänskliga rättigheter.
Det förefaller oss således fullständigt legitimt att uppmana alla länder och särskilt de som är kandidatländer för anslutning till Europeiska unionen att ledsaga denna åtgärd.
Därmed sagt att den debatt som samlar oss i dag har väckts genom den känsla som den nu pågående hungerstrejken har framkallat i de turkiska fängelserna.
Men jag är glad över att den inte leder till en dygdig rekommendation från parlamentet som alltför ofta ses som en läxutdelare, som det hellre ibland skulle göra gott att sopa rent framför egen dörr.
Jag är glad över det eftersom jag anser att när det inte är en smaklös låtsad situation, är hungerstrejken ett självmordsbeteende som mina personliga övertygelser hindrar mig från att uppmuntra.
Därför gläder jag mig åt att min politiska grupp och merparten av parlamentet, tror jag, inte lockas att spela resonanslåda för att utnyttja den pågående krisen.
Jag önskar naturligtvis att de turkiska myndigheterna skall finna en snabb lösning på krisen, men jag skulle inte vilja att en oansvarig attityd från vår sida skall främja ett igångsättande genom spridning av lika smärtsamma kriser.
