# ID: svediakorp-gov408276
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 604
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Jag kommer att fatta mig kort, men jag vill återigen förtydliga vissa av de oerhört viktiga punkter som togs upp under diskussionen.
Jag var väl medveten - genom att ha läst tidningarna, lyssnat på radio och sett på tv - om vilka starka känslor som framkallas av denna viktiga fråga.
Dessa känslor har förståeligt nog återspeglats under denna diskussion, men ledamöterna vet att jag i mitt svar på min kollegas, dvs. kommissionär Wallström, vägnar måste begränsa mig till att så tydligt som möjligt ange kommissionens behörighet i sammanhanget: Vad vi kan göra och vad vi inte kan göra.
Låt mig bara upprepa argumenten igen, så att det inte blir några missförstånd.
Kommissionens behörighet enligt villkoren i kapitel III, Hälsa och säkerhet, i Euratomfördraget, omfattar följande frågor som är relevanta i detta fall.
För det första, information till allmänheten om tillämpliga hälsoskyddsåtgärder och åtgärder som skall vidtas i händelse av nödsituationer som medför risk för strålning.
För det andra, tillgängligheten av en interventionsplan för att ta itu med olika typer av nödsituationer som medför risk för strålning.
För det tredje, övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall.
Alla dessa punkter granskas just nu ytterligare av kommissionens tjänstemän.
Denna behörighet gör det möjligt för kommissionen att se till att medlemsstaterna först informerar allmänheten om möjliga risker och de åtgärder som skall vidtas i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning; och för det andra, kontrollera och övervaka transporter av radioaktivt avfall på ett lämpligt sätt.
Gemenskapens behörighet, hur mycket en del än önskar motsatsen, omfattar inte klassificering av hamnar för reparationsarbete på ubåtar, frågor om teknisk säkerhet för kärnreaktorer och krav på en ubåt för att denna skall kunna flyttas för att repareras på annan plats.
Ledamot Lambert ställde frågan om samarbete mellan medlemsstaterna och detta är en viktig fråga.
Jag vill klargöra att enligt artikel 51.5 i Euratoms grundläggande standarder 96 / 29, är samarbete obligatoriskt - jag citerar: " Alla medlemsstater skall vid händelse av radiologisk nödsituation som uppstår i en anläggning på deras territorium eller som kan antas få radiologiska följder på deras territorium, upprätta förbindelser för att samarbeta med övriga medlemsstater eller icke-medlemsstater som kan beröras. "
En ytterligare punkt som tagits upp, den togs upp både innan jag talade tidigare och efter - en ytterligare punkt i detta sammanhang är tillämpligheten av artikel 37 i Euratomfördraget om inlämnandet av allmänna upplysningar om planer för deponering av radioaktivt avfall.
Gemenskapens behörighet i detta fall är uppriktigt sagt inte fullständigt klargjord.
Den allmänna frågan om inlämnande av planer för atomubåtar håller på att granskas av tjänstemän på kommissionen.
Gemenskapsbehörigheten kräver inte att allmän information skall inlämnas för den specifika reparation som sker just nu.
Låt mig bara säga en sak till.
Jag antar att om någon medlemsstat hade hyst några tvivel om det sätt på vilket kommissionen hanterat sin behörighet i detta sammanhang, så skulle man meddelat oss detta.
Om jag, till sist, inte uttalar mig som kommissionär, utan som en politiker som en gång varit miljöminister, anser jag att det viktiga i fall som detta är att offentliggöra så mycket information som möjligt.
Jag uppmanar de brittiska myndigheterna att göra det.
För sin del åtar sig kommissionen att hålla ledamöter som tagit upp dessa viktiga frågor med oss fullständigt informerade om utvecklingen under de kommande veckorna.
