# ID: svediakorp-gov408270
# author: Coûteaux (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 542
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina kära kolleger, mina damer och herrar!
Jag har inte någon större kompetens, för övrigt ingen av oss, för att behandla denna fråga som nämligen, såsom kommissionsledamoten sade, är ganska teknisk.
När allt kommer omkring saknar vi informationer eftersom den brittiska regeringen verkar dölja huvudsakliga fakta i frågan.
Kanske är händelsen allvarlig och kanske är den det inte.
Den brittiska regeringen agerar såsom den ryska regeringen gjorde nyligen vid ett haveri av en av dess u-båtar.
Kanske har för övrigt både den ena och den andra regeringen rätt.
Men jag vill inte underlåta att ta upp denna affär, för den är i så hög grad oroande, lustig också i vissa avseenden och i varje fall betecknande för det aktuella läget i Europa vid tiden för toppmötet i Nice.
Den är självklart oroande för de spanska och marockanska kustborna och också för befolkningen i Gibraltar som har rätt att oroa sig för följderna av denna affär, eftersom informationen verkar filtreras långsammare än vattnet i vissa kylsystem.
Den är framför allt betecknande, och det är den punkt jag skulle vilja betona, eftersom den visar i vilket tillstånd Det så kallade enade Europa befinner sig och i det avseendet är den till och med nästan lustig för suveränitetsanhängarna.
Man upprepar nämligen ständigt för oss att det finns ett europeiskt folk.
Här ser vi emellertid en medlemsstat som behandlar den allmänna opinionen i en annan medlemsstat såsom den skulle göra det med vilken annan stat i världen som om det i grunden inte fanns någon affectio societatis femtio år efter det europeiska företagets början och som om den europeiska solidariteten på intet sätt hade gått framåt.
Och man hör också röster som höjs, alla mycket officiella och i varje fall mycket Europavänliga, som passar på att begära inte mindre än en nedrustning av atomubåtar, som om Europa skulle ge atommonopol åt de andra stormakterna.
Allt detta sker mot en ganska medeltida bakgrund av territoriell tvist mellan två medlemsstater, en tvist som är långt ifrån löst.
Här ser man ju i realiteten, i såväl små som stora affärer i vilken grad det Europa från Nice, som skapats för att vara en dynamik, har gått sönder, varaktigt, av skäl som Bourlanges mycket väl beskrev dagen efter toppmötet i Nice.
Dessa skäl kommer sig helt enkelt av det faktum att Europa saknar inspiration, det har inte några stora män som kan se världen och historien med samma blick.
Det var i själva verket oundvikligt under denna stora period av ebb eller av söndring, som Europa går in i, att klippor såsom Gibraltar dyker upp och alla möjliga sorters oro, såsom för övrigt terrorismen.
Eftersom vi har förstört den starka tillhörighet, som den nationella tillhörigheten var, och vi inte har kunnat ersätta den med den starka tillhörighet, som det europeiska medborgarskapet skulle ha kunnat vara, har självklart partikularismerna brutit ut.
Bourlanges påpekande är riktigt.
Han beklagar sig över det.
Vi gläder oss åt det:
det är vår enda skillnad.
