# ID: svediakorp-gov408234
# author: Berend (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 365
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
För att stärka Europas konkurrenskraft i den internationella ekonomin stöder unionen företagens och de regionala myndigheternas övergång till ett arbetssätt där kunskap och teknisk innovation står i centrum.
Betydelsen av detta bör inte underskattas, eftersom de mindre gynnade regionerna i frågor som innovation, forskning och utveckling i vilket fall som helst uppvisar en betydande eftersläpning i fråga om införandet av ny informationsteknik.
Just den tekniken ger dem nu ett redskap för att ta igen denna eftersläpning under förutsättning att de ekonomiska aktörerna i regionerna även är i stånd att använda de innovativa åtgärderna för att utnyttja den möjligheten.
Klyftan mellan de gynnade och de missgynnade områdenas tekniska utveckling är nämligen betydligt större än för bruttonationalinkomsten.
Tyvärr kommer förväntningarna, precis som under förra planeringsperioden, att kraftigt överstiga de finansiella ramar på 400 miljoner euro som står till förfogande, för att man över huvud taget skall kunna göra dessa föreställningar rättvisa.
Ramarna får därför på inga villkor minskas ytterligare.
I annat fall kommer de innovativa åtgärderna snarare att ge upphov till frustration än till god vilja.
Det måste vi varna för.
Markovs betänkande, med en vettig analys och riktiga slutsatser, kan i de viktigaste avseendena stödjas.
Det är ett bra betänkande och det grundar sig på ett bra kommissionsdokument.
På en punkt vill jag ändå förespråka kommissionens linje.
Jag kan inte i likhet med föredraganden beklaga att kommissionen har fastnat för ett tillvägagångssätt som innebär att man inriktar sig på program i stället för på projekt, program som skall genomföras av nationella och regionala myndigheter.
Snarare ser jag en möjlighet i att förlägga större ansvar på lokal nivå och ge dem som driver projekten större spelrum.
På det viset måste, enligt min uppfattning, däremot inte enligt slutsatserna i betänkandet, förlusten av det europeiska mervärdet automatiskt vara förbunden med detta.
Med hjälp av riktlinjerna kan ett försökslaboratorium utvecklas, precis som kommissionär Barnier sade, som gör det möjligt för regionerna att testa nya idéer och omsätta de mest framgångsrika idéerna i praktiken.
