# ID: svediakorp-gov408233
# author: Schroedter (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 427
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Jag vill i mitt anförande i dag framför allt vända mig till kommissionären, för som vi vet har de innovativa åtgärderna alltid varit kommissionens framstegsinstrument.
De har varit testområdet för hur en framåtsträvande EU-politik och dess förverkligande på det strukturpolitiska området kan bemästras.
Om man skulle mäta EU-politikens framsteg utifrån kommissionens förslag till innovativa åtgärder, skulle resultatet påminna om det från toppmötet i Nice: det skulle vara ytterst pinsamt.
EU: s politik på områdena den inre marknaden, sysselsättning och sammanhållning har på senare tid varit betydligt mer innovativ och mångsidig än tidigare.
Här framstår svagheten i kommissionens förslag som inskränker sig till två innovationsområden, jag säger två, för det var uppenbarligen tre som nämndes, men det är två som hör ihop och därför måste stödjas tillsammans.
På senare år har det aldrig förekommit sådana kraftiga inskränkningar som dessa.
Det är dessutom ett område som vi redan har stött de senaste åren, så därför: Vari består innovationen?
Jag måste säga att det är en förlust, för vi behöver dessa erfarenheter till den nya stödperioden, och den kommer vi inte att få om vi går så här försiktigt tillväga.
Viktiga erfarenheter som sparåtgärder på energiområdet för små och medelstora företag lämnas utan beaktande.
Jag skulle kunna göra en ännu längre lista.
Varför utnyttjar vi inte innovation till innovation, för de föreslagna åtgärderna är åtgärder vi kan stödja i de vanliga programmen.
Jag anser att det är odiskutabelt, när nationalstaterna tillåts stödja icke innovativa åtgärder med medel från strukturfonderna i stället för att främja vår politik och vår utveckling.
Dessutom har vi följande problem: Tanken på en programplanering i stället för ett projekturval är inte så tokig.
Jag skulle till och med kunna stödja en sådan tanke, men den är inte genomtänkt: Hur skall de lokala aktörerna kunna hitta rätt i virrvarret av alla förvaltningar, om samma myndigheter som misslyckas med strukturplaneringen nu skall överta den uppgiften?
Hur skall kommissionen lyckas fastställa var det verkligen förekommer lokala innovationer, om den inte har någon kontroll över detta?
Jag anser därför att vi under alla omständigheter måste se till att kommissionen finner en mekanism för att pröva om innovativa lokala projekt har beaktats vid programplaneringen.
Jag måste säga att det är något jag saknar i förslaget, som därför innebär en stor besvikelse för de lokala aktörerna och för mig.
