# ID: svediakorp-gov408216
# author: Mann, Thomas (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 588
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DE) Jag har just röstat ja till Europaparlamentets resolution efter toppmötet i Nice.
Det som stats- och regeringscheferna levererade i slutet av veckan var inte tillräckligt.
Varken de vägbeskrivningar för utvidgningen som Romano Prodi hade hoppats på eller ett betydande mervärde kunde uppnås.
Tvärtom: De europeiska medborgarna och deras parlament upplever nu ett steg tillbaka från Amsterdam.
De beslut som rådet under långa nätter har stickat samman ger inte ett stabilt stöd; det finns för många lösa maskor genom vilka begrepp som öppenhet, identitetsgrundande, ökad demokrati, medborgarnas deltagande eller reformmedvetenhet kan falla.
Mot bakgrund av den då aktuella informationen gjordes vissa framsteg - till exempel det förstärkta samarbetet, partistadgan och den uttalade viljan till utvidgning österut - det var dock huvudsakligen minimikompromisser som ingicks.
Man köpslog som på en marknad om de olika nationernas särskilda intressen.
Fler europeiska beröringspunkter blockerades på det mest kriminella vis.
Jag blev mycket besviken på det franska ordförandeskapet både före och under förhandlingarna.
Det stod för en halvhjärtad ledning; på auktionsvis framlades en flod av kompromisser, som bara hade en sak gemensam: de kunde inte vinna en majoritet.
Inrikespolitisk taktik tillämpades i syfte att vinna de kommande valen.
Den europeiska motorn saknades i just det land som i egna angelägenheter alltid har varit en " grande nation " med siktet inställt på Europa.
Grunden för EU var och är " amitié franco-allemande "!
Numera saknas den innerligt!
Förbundskansler Schröder, som i Tyskland är känd för sin barska umgängeston (debatter avslutas med " Och därmed basta! "), osmidig och ointresserad av europeiska frågor, missade att rådfråga sina grannar från Seine i tid.
I stället servade han högljutt sin mest omtyckta målgrupp, nämligen pressen.
Det allmänna kravet på ett starkare inflytande för Tyskland i rådet - nämligen fler röster än Frankrike som har 20 miljoner färre invånare - avfärdades som en lättgenomskådlig " taktisk manöver ".
I fortsättningen råder enhällighet i rådet och därmed en latent oförmåga att agera.
Den kvalificerade majoriteten utvidgas med mer än 30 bestämmelser, dock obetydliga sådana.
I frågor som verkligen är viktiga - skatter, avgifter, socialpolitik, asyl och invandring - är det uppenbart att ingen förändring har skett.
Vi befinner oss nu längre än någonsin ifrån den kvalificerade majoritet i rådet som skulle ha inneburit en rätt till medbeslutande för Europaparlamentet.
I strukturpolitiken, som utgör tre fjärdedelar av gemenskapens totala budget, står Europaparlamentet helt utanför lagstiftningsförfarandet!
Besluten i rådet har blivit mer komplicerade: Till en början krävs en tredubbel majoritet; kvoterna har höjts.
Inte tillstymmelse till genomblickbarhet!
Jag anser att regeringskonferensernas metod med deltagare som håller varandra i schack och firar mindre nationella framgångar som stora segrar omedelbart bör granskas.
Den bör ersättas med ett konvent som påminner om den för skapandet av stadgan för grundläggande rättigheter: Under Roman Herzogs utmärkta ledning hölls en sammankomst i konstruktiv och öppen anda där nationella och europeiska parlamentsledamöter deltog; icke-statliga organisationer, arbetsmarknadsparter och intresserade medborgare stod inte utanför utan kände sig delaktiga och önskvärda.
Nu återstår bara att de närmaste veckorna ingående granska detaljerna i överenskommelserna från toppmötet.
I förfarandet efter Nice måste betydande förändringar ske av de beslut som hittills har fattats.
Europas medborgare har gjort sig förtjänta av rejäla förbättringar i efterhand.
