# ID: svediakorp-gov408151
# author: Fernando Savater (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,427
# sentences: 51
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, mina damer och herrar!
Först av allt vill vi i medborgarinitiativet " Basta ya! " uttrycka vår tacksamhet till detta parlament för det ärofulla erkännande ni i dag ger oss.
Det är så mycket mer anmärkningsvärt eftersom vi varken är en prestigefylld icke-statlig organisation eller en erfaren institutionell rörelse, utan bara en grupp medborgare med olika bakgrund, utan byråkratiska hierarkier och knappt ens en organisationsapparat, som började demonstrera tillsammans för litet mer än ett år sedan.
Bland oss finns lärare och arbetare, offentliganställda och enkla privatpersoner, religiösa och konfessionslösa, fackföreningsmän, företagare, aktiva pacifister, konstnärer, pressarbetare, folk vars namn är berömda och många personer som inte alls är kända.
Jag medger att vi utgör en smått anarkistisk samling.
Vi strävar inte efter att spela någon historisk roll och inte heller att fortleva till varje pris.
Det bästa vore om vårt initiativ i morgon dag inte längre behövdes och att var och en av oss kunde gå tillbaks till sin lugna vardag.
Vi vet att vi personligen inte är viktiga, men vi tror att det som förenar oss och mobiliserar oss är viktigt: avvisandet av ETA: s kriminella terrorism och vårt uttryckliga stöd till den spanska rättsstaten som i dag hotas av ett totalitärt projekt för våldsam frigörelse.
Vi har gått ut på gatan och vi har höjt våra röster, för vi är övertygade om att medborgarna inte kan gömma sig bakom anonymiteten när demokratin hotas och stillsamt vänta på att allt skall lösa sig i de högre politiska sfärerna.
Vi vill inte ersätta de legitimt inrättade institutionerna utan se till att de försvarar våra rättigheter och våra friheter utan eftergifter för terrorn.
Vi har mobiliserat oss, ärade ledamöter, i solidaritet med offren för en fanatisk mördarideologi, och även för att försvara oss själva mot denna.
Vi lever i en ovanligt sorglig situation i det demokratiska Europa.
Baskien är inte ett exotiskt område, tyngt av orättvisor och ojämlikhet, som på många andra platser i den så kallade tredje världen, det är en av de mest välutvecklade regionerna i Europeiska unionen med en väl fördelad livskvalitet.
I Spanien har det baskiska samhället en mycket bred autonomi med egen regering och eget parlament, fullständig kontroll över skatterna, tvåspråkig utbildningskompetens, två egna TV-kanaler - varav en på baskiska -, etc.
Baskernas politiska och kulturella frihet kränktes utan tvivel allvarligt under Francodiktaturen, liksom resten av det spanska folket kränktes.
Men efter upprättandet av demokratin gjordes en oerhörd ansträngning för att försona hela landet, och det började med en allmän amnesti för brott med politiska motiv begångna under Francoperioden, vilket för mer än 20 år sedan gjorde det möjligt för alla ETA: s medlemmar att återgå till ett legalt liv, även om de var ansvariga för blodiga handlingar.
ETA: s verksamhet har dock inte upphört sedan dess.
Vi kan redan räkna till 700 dödsoffer under den demokratiska perioden.
I dag finns det för en stor del av de baskiska medborgarna varken trygghet, yttrandefrihet eller politisk organisationsfrihet.
Valda icke-nationalistiska politiker mördas liksom företagare, journalister, anställda i den allmänna ordningsmakten eller bara enskilda som på något sätt har uttryckt sig emot det tvångsmässiga självständighetsprojektet.
Och det handlar inte bara om mord.
Många inrättningar, bostäder och fordon har bränts ner.
Dagligen utövar man utpressning mot handlare och yrkesmän, man trakasserar och hotar på tusen olika sätt dem som anser sig vara för Spanien, alltså de som vågar gå ut offentligt till försvar för den gällande konstitutionella rättsstaten.
Många människor ser sig tvingade att flytta för att undvika en förvärrad situation eller för att de inte står ut med pressen i denna hotande miljö Många andra får finna sig i att leva med polisbeskydd och kan inte fritt gå ut på gatan med sina barn eller gå ut på offentliga ställen utan alla möjliga försiktighetsåtgärder.
I Baskien, mitt i det demokratiska Europa, har vi för närvarande ett dussintal Salman Rushdie.
Rädslan råder, en påtaglig rädsla i vardagslivet som gör att man sänker rösten eller döljer vad man tänker, precis som under den värsta tiden under Francodiktaturen.
(Applåder)
Vi medlemmar i initiativet " Basta ya! ", vet att ETA utan tvivel är den främsta orsaken till denna dystra situation.
Men vi är också övertygade om att ETA inte är ett isolerat fenomen och att dess fortlevnad beror på ett politiskt klimat som de nationalistiska myndigheterna som leder regionen sedan mer än 20 år delvis är ansvariga för.
ETA-medlemmarna är inga utomjordingar som har kommit från andra planeter för att sprida ondska, det är ungdomar som fostrats i etnisk fanatism, i hat mot mer än hälften av medborgarna i sin egen region och mot allt det som anses spanskt; ungdomar som har genomsyrats av en förvrängd historiesyn och en vansinnig antropologisk syn som har fått dem att se sig som offer och förvandlas till bödlar.
Vi accepterar givetvis att de baskiska nationalisterna på fredlig väg föreslår skapandet av en ny oberoende stat som aldrig tidigare har existerat, men vi förkastar tanken på att detta politiska projekt från ett visst parti läggs fram som en oförytterlig rätt för ett helt folk vilket därigenom indirekt blir ett rättfärdigande av våldsverkarna.
Det verkar inte heller särskilt förnuftigt med det ständiga sökandet i historien - och till och med förhistorien - för att finna kränkningar som kan motivera en brytning med de nuvarande demokratiska samhällena eller försöken att hävda det oförenliga att leva tillsammans med dem man faktiskt har levt tillsammans med i århundraden.
Såsom erfarenheterna från andra platser i Europa så sorgligt visar finner man på det sättet alltid till slut motiv för krigshandlingar.
Det är något som en av de första tänkarna i det förenade Europa, Erasmus av Rotterdam, varnade för när han kommenterade ett av sina talesätt: " Om en titel vilken som helst anses vara ett lämpligt skäl att inleda ett krig, så är det ingen - mitt i alla mänsklighetens motgångar och förändringar - som kan avstå denna titel.
Vilket folk har inte någon gång blivit fördrivet eller fördrivit någon från sitt land?
Hur många gånger har man emigrerat från ett ställe till ett annat?
Hur många gånger har imperier flyttat hit och dit på grund av fördragens tillfälligheter?
Må paduanerna i dag kräva den trojanska marken, eftersom Antenor tidigare var trojan!
Må romarna kräva Afrika och Spanien, för en gång i tiden hörde de till Rom!
Vi kallar det för arvsmakt som är valadministration.
Man har inte samma rätt över människor - som är fria av naturen - som över boskapen ".
Slut på citatet av Erasmus.
Mina damer och herrar!
Som demokrater är vi givetvis för en dialog mellan de olika demokratiska partierna, för en sådan ständig dialog utgör själva demokratin.
Men just på grund av att vi är för en demokratisk dialog, avvisar vi möjligheten att dialogen kan införas med hjälp av våldsam terrorism, att medborgarnas politiska dagordning skall fastställas av dem som vänder upp och ned på den fredliga samlevnaden, och att de lagar som instiftas enhälligt via parlamenten skall förändras enligt mördarnas vilja som utpressning för att sluta döda.
Vi vill leva i fred, men vi vill också leva i frihet.
Vi vägrar att ersätta medborgarstaten med en etnisk stat.
Därför har vi gått ut på gatorna: för att försvara de konstitutionella principerna och för att skrika till terroristerna: Basta ya! - Det räcker nu!
Och därför vill vi, förutom att tacka för erkännandet via Sacharovpriset, bjuda Europaparlamentets ledamöter att besöka Baskien; inte de officiella kontoren, utan gatorna, barerna, affärerna, företagen, de små orterna, skolsalarna, så att ni får ett förstahandsintryck, utan propaganda, av hur man lever med hot och utpressning, utan möjlighet att fritt uttrycka sina idéer.
Kom själva och se den verklighet vi kritiserar och därefter må ni inte glömma utan ni bör hjälpa oss att slåss mot dessa missförhållanden som hela Europa måste känna är deras.
(Livliga och ihållande applåder)
