# ID: svediakorp-gov408145
# author: Sandbæk (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 368
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Miljön och folkhälsan är som en komplicerad maskin med en massa olika funktioner som vi övervakar och kontrollerar för att kunna ingripa så att inget går snett.
På maskinen finns en massa kontrollampor som varnar oss och talar om att i fall en lampa lyser rött är det något fel och då måste man genast ingripa för att inte maskinen skall gå sönder.
Vi får inte vänta tills fler eller alla lampor lyser rött.
Det är försiktighetsprincipen i praktiken.
Men så fungerar den inte när det gäller folkhälsan.
Här väntar vi med att ingripa tills alla lampor lyser rött och just det är problemet med kommissionens meddelande.
Försiktighetsprincipen handlar enligt min uppfattning helt enkelt om rätten och inte minst plikten att ingripa med tillräckliga och nödvändiga medel när misstanke eller en förmodad misstanke föreligger om att ett ämne eller en process kan orsaka bestående skador på miljön och hälsan.
De som inte kan klara sig utan ämnet eller processen i fråga måste bevisa att dessa kan användas utan att ge varaktiga skador.
Kommissionen föreslår bland annat att man skall undersöka fördelarna och kostnaderna i samband med ett agerande eller ett uteblivet agerande på området.
Men det var ju precis det man gjorde i samband med BSE-skandalen, och det var därför katastrofen drabbade England och nu även Frankrike, där alla tecken fanns på BSE och där man ändå inte ville tillämpa försiktighetsprincipen.
En analys av fördelarna och nackdelarna är en absurd idé, när man tänker på vad som är syftet med försiktighetsprincipen, nämligen att kunna reagera på en produkt redan innan man känner till alla fördelar och nackdelar.
Samma sak gäller kommissionens krav om en djupgående riskanalys i förväg.
Om man känner till alla risker, kostnader etcetera, finns det ju inte behov av försiktighetsprincipen.
Jag tycker också att alltför stor vikt läggs vid specialisternas, giftexperternas och ekonomernas bedömning i en fråga.
Riskhanteringen och upprätthållandet av försiktighetsprincipen är ju inte experternas ansvar utan ett generellt politiskt ansvar och en politisk angelägenhet, och det ansvaret uppmuntrar kommissionens meddelande inte i tillräcklig utsträckning politikerna att ta.
