# ID: svediakorp-gov408144
# author: Hulthén (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 402
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill tacka Patrie som har gjort ett utmärkt betänkande om försiktighetsprincipen.
Det är ingen lätt uppgift att definiera försiktighetsprincipen.
Jag tror för min del att det är omöjligt att skapa en generell försiktighetsprincip som gäller i alla lägen.
Varje situation kräver sin egen försiktighetsprincip.
Detta har vi svårt att acceptera, men livsmedel och kemikalier är inte samma sak.
De kan därför inte heller behandlas på samma sätt.
Vår uppgift består i att skapa de ramar som behövs för att skydda både miljön och människors och djurs hälsa.
Försiktighetsprincipen ser inte ut på samma sätt i våra respektive länder.
Det vi nu måste göra är emellertid att skapa en gemensam försiktighetsprincip på EU-nivå.
Principen skall vara tydlig.
Vi skall kunna hävda den internationellt, och den måste även få juridisk tyngd.
Flera personer i kammaren har tidigare nämnt skandalen med galna ko-sjukan som en av de många skandaler vi upplevt den senaste tiden.
Denna skandal visar på något oerhört viktigt, nämligen vikten av att våga fatta beslut även då vi ännu inte har alla bevis på bordet.
Men det finns fler exempel än galna ko-sjukan, exempel som kanske inte är lika spektakulära, men där det är lika viktigt att vi fattar beslut.
Vi har till exempel eftalaterna i barnleksaker.
Vi har den märkliga idén att stoppa leksaker i godis, glass och annat ätbart.
I det ena fallet säger vi att vi inte har tillräckliga bevis, och i det andra att det inte skett tillräckligt många allvarliga olyckor för att vi skall våga agera.
Det är bara att beklaga att det inte är vetenskapen utan den inre marknaden som styr vad vi skall släppa ut på marknaden.
Detta är en ohållbar situation.
Vi kan faktiskt inte ha det på det här sättet.
Jag ställer mig bakom hela det betänkande som Patrie har gjort, men jag vill också påpeka det som Schörling tidigare har nämnt i sitt anförande, nämligen att vi behöver en striktare hållning när det gäller bevisbördan, framför allt vad beträffar produkter utan förhandsgodkännande.
Producenter och tillverkare måste kunna lägga fram bevis på att en produkt faktiskt är säker.
Vi måste undvika att konsumenterna fungerar som något slags betalande försökskaniner när det gäller nya produkter på marknaden.
