# ID: svediakorp-gov408075
# author: Zorba (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 429
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle vilja gratulera fru Gill till hennes betänkande.
Om vi vill att Europa skall bli ett kunskapssamhälle är programmet för europeiskt digitalt innehåll en central referenspunkt och en grund utifrån vilken ett koncept kan utformas för detta kunskaps- och informationssamhälle som vi står i begrepp att planera.
Det handlar inte om önskemål eller futurologi.
Det är för övrigt därför som programmet för europeiskt digitalt innehåll i dag utgör ett begärets dunkla mål för många friare.
Konflikten mellan å ena sidan utskottet för industrifrågor och å andra sidan utskottet för kultur om konceptet i det här betänkandet vittnar om sanningen i detta.
Varför inträffar detta?
Är det kanske en formell konflikt mellan behörigheter?
I viss grad är det naturligtvis så, i botten finns dock kärnan av ett allvarligt problem.
Problemet består enligt min uppfattning av en underliggande konflikt.
Å ena sidan har vi innehållet och dess traditionella producenter vilka har ambitionen att hålla jämna steg med den digitala åldern utan att innehållet skall förlora när det gäller innebörd och självständighet, d.v.s. utan att de förlorar äganderätten till sin produktion utan, tvärtom, att de på ett naturligt sätt kan förnya denna produktion och bredda den.
Å andra sidan finns kommunikationsnäten för vilka innehållet behövs då de har ett bildutrymme som oupphörligen skall fyllas och för vilka det anses självklart att innehållet skall underkasta sig, säljas ut och användas utan särskild omsorg om reglerna för dess produktion.
Näten reserverar huvudrollen åt sig själva och använder innehållet utan urskillning och ofta utan respekt.
Denna konflikt bör bemötas mycket försiktigt av parlamentet.
Det gynnar inte Europeiska unionen att de traditionella strukturerna och reglerna för produktion av innehållet utplånas.
Tvärtom är det nödvändigt att de förbättras och får en förnyad, digital närvaro så att de kan användas på ett bättre sätt och spridas lättare.
Det har betydelse att innehållet drivs fram i den riktningen.
Särskilt det innehåll som rör kulturen riskerar att hamna i en helt ny miljö där den gamla bokstavligen har raserats.
Musiken liksom bokutgivningen lyder exempelvis under vissa regler för produktion och distribution.
Om vi inte vårdar oss om att förnya dessa kommer detta att leda oss till en brutal situation på bekostnad av upphovsmännen och deras verk.
Det europeiska kunskapssamhället får inte i den upphetsade konkurrensen med Förenta staterna förstöra sitt symbolkapitals viktiga strukturer därför att det är detta som särskiljer Europa, däri ligger Europas rikedom, kvalitet och mångfald.
