# ID: svediakorp-gov407981
# author: De Palacio (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,260
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman, ärade ledamöter!
För exakt ett år sedan förliste oljefartyget Erika.
Förlisningen innebar att mer än 400 km av den franska kusten förorenades, med oerhört allvarliga konsekvenser för miljön och för medborgarna som lever och arbetar i detta område, såsom ostronodlare, skaldjursfiskare, fiskare eller helt enkelt medborgare som arbetar inom turistindustrin.
Denna olycka, som var en i raden av många andra, väckte de berörda befolkningarnas, liksom den övriga allmänhetens, vrede och missmod inför sjöfartens ogenomtränglighet och svårigheter att anpassa sig till gällande bestämmelser för att undvika denna typ av problem.
Denna känsla lever tyvärr fortfarande kvar hos den europeiska allmänheten.
Erikas förlisning fick en fullkomligt ny och överraskande effekt.
Aldrig tidigare hade man talat så mycket om sjösäkerhet i Europeiska unionen.
För första gången har vi fått ett medvetande om behovet att finna europeiska lösningar på denna typ av frågor i samband med havsföroreningar.
Det är givet att ett enskilt land i unionen inte kan utöva något verkligt inflytande över den internationella sjöfarten, och dessutom är den internationella havsorganisationen i dag alltför långsam och saknar effektiva medel för att kunna utöva en verklig kontroll över de regler den utfärdar.
De europeiska medborgarna har envist krävt att de europeiska institutionerna snabbt skall vidta drastiska åtgärder för att få slut på skandalen med fartyg som seglar under bekvämlighetsflagg.
Ett år efter Erikas förlisning måste vi alla fråga oss om vi verkligen har lyckats motsvara medborgarnas förväntningar eller inte.
Jag anser uppriktigt att det är odiskutabelt att alla institutioner, med tanke på de framsteg vi snabbt har gjort i våra respektive instanser, har insett och fullt ut tagit frågans betydelse på allvar.
Kommissionen tog å sin sida tagit ansvaret, bara tre månader efter olyckan, och antog ett första åtgärdspaket, som Europaparlamentet godkände i sin helhet den 30 november.
Förutom dessa första åtgärder tog kommissionen nyligen, den 6 december, ett andra paket som enligt min opinion svarar än mer direkt på befolkningens förväntningar och det bör dessutom innebära långtgående förändringar av spelreglerna för sjöfarten, till förmån för sjösäkerhet och kustskydd mot riskerna för förorening.
Därför vill jag i dag kort lägga fram innehållet i detta nya paket som heter Erika II.
För det första handlar det om att få i gång ett europeiskt kontrollsystem för sjöfarten.
Den första åtgärden är därför ett förslag till direktiv genom vilket man inrättar ett europeiskt system för övervakning, kontroll och information om sjöfarten.
Det är uppenbart att kontrollen från hamnstaten, hur sträng den än är, bara delvis skyddar länderna mot olycks- och föroreningsriskerna, särskilt från transitfartygens sida.
Kommissionens förslag har alltså tre viktiga mål: det första är att få en bättre övervakning och kontroll av alla fartyg som trafikerar våra kuster.
Fartygen skall därför ha en utrustning som gör det möjligt att automatiskt identifiera och övervaka dem från land.
Ett annat element, och kommissionen känner till vilken betydelse ledamöterna lägger vid detta, är färdskrivarna, vilka också krävs i detta direktiv.
De skall placeras ombord på de fartyg som lägger till i en europeisk hamn, för att underlätta undersökningarna i händelse av olyckor på havet, eller eventuellt för att underlätta hamnstatens kontroll.
Detta, ärade ledamöter, tvingar kaptenen och besättningen att manövrera fartyget med större försiktighet.
Det andra målet är att vid olyckor förenkla och skynda på en detaljerad informationsförmedling om farlig eller förorenande last och tvinga fartygen och myndigheterna att meddela uppgifterna på elektronisk väg.
Det sista målet med direktivet är att förbättra hanteringen av nödsituationer till havs genom plikten att ombesörja nödhamnar, förbud mot att ge sig ut på sjön i en kraftig storm och fler interventionsbefogenheter på havet från kustlandets sida vid allvarliga risker för förorening.
För det andra, en annan del i detta paket består av att förbättra befintliga bestämmelserna för ansvar och ersättning vid skador från oljeföroreningar eller biprodukter.
Det räcker med att påminna om att oljeutsläppet från Erika, nu när det har gått ett år sedan katastrofen, har uppenbarat hur otillräckliga och långsamma vissa ersättningar är, att de långt ifrån täcker offren och de som berörs av föroreningarna.
Och även att man inte till 100 procent kan gottgöra dem för alla skador de har drabbats av.
Så kommissionens prioritering är att försöka lösa dessa båda problem, och den lösning vi föreslår är att komplettera de befintliga fonderna genom att inrätta en europeisk fond som finansieras av oljebolagen, vilken kan ge offren en snabb ersättning på upp till en miljard euro, i stället för de 200 miljoner euro - 180 miljoner dollar - som de internationella organen för närvarande ger.
Samtidigt kommer vi att rikta oss till de internationella instanserna för att i detalj försöka se över det system som gäller enligt de internationella konventionerna.
Om inte Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) vidtar nödvändiga åtgärder kommer kommissionen att lägga fram ett förslag för parlamentet och rådet om ett gemenskapssystem med ansvar och ersättning vid föroreningar från mineraloljor.
Dessutom kommer varje person som genom allvarlig försumlighet bidrar till föroreningar att få avskräckande sanktioner, vilket kommer att främja ett ansvarsfullt beteende från sjöfartsindustrins sida i sin helhet.
Den tredje åtgärden i Erika II-paketet är förslaget om inrättandet av en europeisk byrå för sjösäkerhet, vilken kan förse kommissionen och medlemsstaterna med nödvändigt tekniskt stöd för att genomföra en tillämplig gemenskapslagstiftning som kan tjäna som plattform mellan länderna och kommissionen för att utveckla enhetliga erfarenheter och förfaranden, förutom att underlätta sjöfartstrafiken genom information mellan hamnarna och mellan länderna och förvaltningarna.
Med mer än 15 gällande direktiv eller förordningar är det nödvändigt att harmonisera hanteringen och utöva en bättre kontroll över tillämpningen av gemenskapsbestämmelserna, för att undvika betydande och oacceptabla skillnader när det gäller sjösäkerhet, vilka skulle kunna uppstå inom unionen.
Den europeiska byrån för sjösäkerhet utgör en första etapp mot en allt större integration av den administrativa verksamheten i medlemsstaterna, vilket kanske en dag kan leda till inrättandet, vilket denna kammare upprepade gånger har begärt, av en verklig europeisk kustbevakning.
Men, ärade ledamöter, ännu är vi inte där.
Herr talman!
Jag hoppas att parlamentet tar tillfället i akt denna så symboliska dag - första årsdagen efter Erikas förlisning - för att komma ihåg er beslutsamhet och ge kommissionen det stöd den behöver under lagstiftningsprocessen.
Denna fråga är av avgörande betydelse, eftersom Europeiska unionen här har hävdat, inför världens och dess medborgares ögon, att den har förmåga att på ett internationellt plan, i början ofördelaktigt, införa sina egna sjösäkerhetskrav och skyddsåtgärder mot föroreningar.
Jag vill påminna er om att stats- och regeringscheferna, som samlades bara för tre dagar sedan i Europeiska rådet i Nice, gav en avgörande politisk knuff framåt för detta andra åtgärdspaket, och erkände att dess syfte är att stärka sjösäkerheten, förbättra det europeiska informationssystemet om sjöfarten och inrätta en byrå för att avhjälpa bristerna i det befintliga internationella systemet.
De rekommenderade också länderna att a priori och så fort det är nödvändigt, vidta vederbörliga åtgärder utan att vänta på att förfarandena i parlamentet och rådet gör det möjligt för oss att få ett definitivt godkännande av de direktiv jag har tagit upp här.
