# ID: svediakorp-gov407939
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,066
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag är glad över denna möjlighet att uppdatera parlamentet om förberedelserna inför toppmötet mellan USA och EU i Washington på måndag.
Goda förbindelser mellan Förenta staterna och Europeiska unionen är naturligtvis avgörande för säkerheten i världen och för det globala ekonomiska välståndet.
Ju bättre förhållande, desto säkrare värld och desto bättre situation för våra folk.
Förhållandet är i dag på det stora hela bra.
Europa och Förenta staterna arbetar nära tillsammans till försvar för de värderingar som vi delar.
Vi arbetar, till exempel, tillsammans för att få till stånd en liberal, pålitlig internationell handelsordning inom ramen för WTO.
Vi står skuldra mot skuldra till försvar för demokrati och frihet runtom i världen.
Som i alla förhållanden mellan vänner är det naturligt att det emellanåt uppstår tvister, men vi får inte låta dessa anta orimliga proportioner.
På det hela taget har vi skött den senaste tidens tvister, till exempel på handelsområdet, skickligt.
Det är viktigt att komma ihåg att tvisterna bara avser en bråkdel av all handel som korsar Atlanten.
Rådgivande bioteknikforumet EU-USA är ett exempel på hur man kan behandla dessa frågor på ett konstruktivt sätt.
Forumet kommer att rapportera till toppmötet om en lång rad frågor på bioteknikområdet.
Detta kommer att bli president Clintons femtonde och sista toppmöte mellan EU och USA.
Det kommer att ge oss en möjlighet att åter betrakta den nya transatlantiska dagordningen och att se hur vi kan strömlinjeforma förfaranden och mer exakt inrikta framtida toppmöten på de verkligt stora frågorna.
Vi skulle vilja inrikta dessa toppmöten, som äger rum två gånger om året, på strategiska frågor som kan sträcka sig över flera toppmöten.
Det är, erkänner jag, lättare sagt än gjort, men vi bör försöka motstå frestelsen - och jag vet att utrikesminister Albright delar den här åsikten - att låta toppmötena i överdriven grad handla om praktiska detaljer som hör samman med våra dagliga politiska och ekonomiska förbindelser.
Kommissionen arbetar för närvarande med att framställa ett förslag till meddelande om transatlantiska förbindelser, som vi räknar med att offentliggöra i vår, och vi ser, till exempel, fram emot bidraget från de lagstiftare som ingår i vårt transatlantiska förhållande, och jag vet att parlamentet kommer att vilja delta i detta initiativ.
Vi har vid de senaste toppmötena gjort vissa framsteg och drivit saker och ting i den riktning som jag beskriver, och jag hoppas att vi kommer att kunna komma framåt med följande frågor i Washington nästa vecka.
Vi kommer, till exempel, att följa upp den diskussion som vi inledde i Cotonou om Afrika och smittsamma sjukdomar.
Det finns vissa skillnader i vårt sätt att se på dessa frågor, men jag hoppas att toppmötet kommer att sända positiva signaler om behovet av att förena våra ansträngningar, särskilt när det gäller känsliga frågor som tillgång till överkomliga läkemedel, inklusive en trappstegsvis ordnad prissättning.
Vi kommer att ta upp pågående handelstvister och sikta på att lägga grunden till WTO-förenliga lösningar som är ömsesidigt godtagbara och inte ensidiga.
Vi räknar med en diskussion om en framtida ny WTO-runda, liksom diskussioner om följderna för den rundan av den långa rad nya bilaterala handelsinitiativ som debatteras på det amerikanska halvklotet.
Jag är säker på att det kommer att föras diskussioner även på andra områden där Förenta staterna och Europeiska unionen inte är helt överens, till exempel diskussioner om miljön, där vi måste göra vårt yttersta för att stödja arbetet med att rädda en överenskommelse om klimatförändringar.
Toppmötet kommer naturligtvis att beröra nyckelområden där Europeiska unionen och Förenta staterna har arbetat och arbetar nära tillsammans i fredens tjänst, till att börja med, Balkan, där vi har haft ett allt närmare och framgångsrikare förhållande och där, delvis tack vare våra ansträngningar, så många viktiga förändringar till det bättre har ägt rum under det senaste året.
Vi skall, utan tvekan, granska den senaste utvecklingen i Mellanöstern.
Presidenten och hans administration har lagt ned enorm möda för att få till stånd en varaktig fred i Mellanöstern.
I dag hänger våldets mörka skugga över regionen, med fredsstiftarnas tålmodiga och ihärdiga ansträngningar måste fortsätta.
Europeiska unionen har en roll att spela i processen, och vi spelar den också.
En konsolidering av freden kommer helt enkelt att höra nära samman med utvecklingen för vårt partnerskap med Medelhavsländerna.
Avslutningsvis är jag säker på att vi kommer att beröra besluten nyligen i Nice om den europeiska insatsstyrkan.
Det rör sig om viktiga beslut.
De utgör ett försök av Europa att gottgöra några av de misslyckanden som avslöjades på Balkan på 1990-talet och nu senast under Kosovokonflikten.
En av de viktigaste läxorna var att européerna måste axla en större del av bördan när det gäller att främja europeisk säkerhet.
Vi måste göra det, inte för att koppla bort Förenta staterna från Europas försvar, inte därför att vi tror på någon försvagning av USA: s strategiska engagemang i Europa, utan för att svara dem i Washington som emellanåt ifrågasätter det: de röster som hävdar, med ett visst berättigande, att Europa inte kan fortsätta att vara beroende av att Förenta staterna räddar Europa ur europeiska konflikter, såvida man inte är beredd att göra mer själv för att hjälpa till.
Detta toppmöte kommer alltså att vara det sista under den här administrationen, det sista toppmötet med president Clinton.
De transatlantiska förbindelserna kommer, hoppas jag, att växa sig ännu starkare under de kommande åren, men Europa kommer att sakna president Clinton.
Han har varit en god vän till kontinenten.
Han har lagt grunden till en seriös och mogen dialog oss emellan i världen efter det kalla krigets slut, och han har arbetat outtröttligt för en sak som vi alla delar: ett helt, fritt och allt mer välmående Europa.
Miljoner europeiska medborgare, från Kosovo till Belfast, har anledning att vara tacksamma för hans bidrag, och jag vet att kammaren kommer att göra gemensam sak med mig och hylla det bidraget i dag.
