# ID: svediakorp-gov407935
# author: Fischler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,324
# sentences: 58
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter!
Jag vill börja med att tacka er, herr Dary, för det som nu är ert andra betänkande och för er grundliga genomgång av kommissionens förslag till ändring av den gemensamma organisationen av marknaden för bananer.
Mitt tack gäller även ordföranden i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, Graefe zu Baringdorf, för hans insatser beträffande de kompromissändringsförslag som ingår i det andra betänkandet.
Mina åsikter och de kommentarer jag vill framföra här är också mer positiva än i april, då jag helt enkelt på grund av de samtal som den gången pågick med tredje land inte hade möjlighet att godta de föreslagna ändringarna på en enda punkt.
Jag vill än en gång poängtera att kommissionen håller med om de principer som många av ändringsförslagen grundar sig på, till exempel de förslag som gäller EU-producenterna och AVS-leverantörerna.
Jag tror att kommissionens meddelande i oktober behandlar och undanröjer många av de farhågor ni den gången lade fram.
Kommissionen föreslår nu för tredje tullkvoten en förmånstull på 300 euro per ton för AVS-leverantörerna och en tullkvot på 300 euro per ton för tredje land.
Nu övergår jag till de olika ändringsförslagen.
Låt mig börja med dem som kommissionen helt eller delvis kan godta.
Kommissionen kan i överensstämmelse med sitt nya förslag om förmånstullar för AVS-länderna godkänna ändringsförslag 29.
Det måste dock vara möjligt att sänka tullen framöver om det skulle visa sig att den verkar hämmande på icke AVS-leverantörer.
Det är viktigt, för vi måste säkerställa att den tredje tullkvoten inte kommer att betraktas som en tullkvot som i själva verket endast är förbehållen AVS-länderna.
Jag kan även godta ändringsförslag 28, om en motsvarande bestämmelse läggs till om möjligheten till en minskning.
I fråga om motiveringen för förmånstullen för AVS-länderna går vi med på 300 euro per ton, men tycker att ordet " maximal " är överflödigt.
Därför kan vi bara delvis godta ändringsförslag 16.
En andra fråga som har haft betydelse i den här debatten är rapporterna.
Kommissionen godtar att artikel 32 återinförs, med krav om framläggande av en rapport senast den 31 december 2004.
Det gäller ändringsförslag 34.
Om rapporten skulle läggas fram tidigare, vore det helt enkelt omöjligt att tyda de relevanta marknadstrenderna.
Kommissionen beklagar därför att den inte kan godta de ändringsförslag som kräver att en officiell rapport skall läggas fram varje år.
Det gäller ändringsförslag 14 och 35.
Kommissionen kan ändå mot bakgrund av den information som den förfogar över lägga fram denna information för parlamentet.
Övriga ändringsförslag kan kommissionen tyvärr inte godkänna och förklaringen är följande: Den första gruppen ändringsförslag som omfattar ändringsförslag 6, 7, 11, 15, 25 och 26 gäller att åberopandet av importsystemet skall utgå ur artikeln och den automatiska övergången till detta system under en fastställd övergångsperiod, med bestämmelser om tullkvoter.
Importsystemet är emellertid en viktig faktor som står för jämvikten i kommissionens förslag och är en viktig förutsättning för att man överhuvudtaget skall komma vidare i rådet.
Jag vill dock även påminna er om att rådet hur som helst måste vara införstått med resultaten av förhandlingarna enligt artikel 28 vid fastslåendet av en ny tull.
Den automatiska övergången gäller alltså den rättsliga konstruktionen, men när och på vilka konkreta villkor, det måste sedan fastslås av rådet.
Den andra omtvistade frågan som hänger samman med den första gäller förvaltningen av tullkvoterna.
Det rör sig här om ändringsförslag 17 och 18, 27 och 30 och 31.
Som ni vet har kommissionen ägnat mycket tid åt att uppnå enighet beträffande förvaltningen av bestämmelserna utifrån historiska referensmängder, men alla ansträngningar har varit förgäves.
Därför har vi i vårt meddelande från oktober föreslagit att kvoterna skall förvaltas enligt principen " först till kvarn ", vilket innebär att alla tre kvoter nu skall förvaltas enligt detta förfarande.
För att i princip alla leverantörsländer skall ha tillgång till samtliga kvoter måste kommissionstjänsterna dock, som redan påpekats, ha möjlighet att sänka förmånstullarna inom dessa kvoter.
Likaså skulle det inte vara möjligt att ge AVS-leverantörerna särskilda förmåner inom ramen för C-kvoten, för det är ingen princip " först till kvarn " och motsvarar inte bestämmelserna i detta förfarande och skulle dessutom inte överensstämma med WTO, Världshandelsorganisationen.
Nästa fråga som även den hänger samman med kvoterna är förlängningen av den period under vilken tullkvotsbestämmelserna skall gälla.
Enligt kommissionens uppfattning är de tio år som krävs i ändringsförslag 11 och 13 för lång tid.
En sådan förlängning lär knappast accepteras av våra handelspartner.
Jag är nu framme vid de ändringsförslag som gäller särskilda stödåtgärder för EU-producenterna samt kompensationsstödet.
Bland de föreslagna särskilda stödåtgärderna finns stödet till avyttringen (ändringsförslag 24), ytterligare ett stöd genom strukturfonderna (ändringsförslag 10) och en justering av priserna och eventuellt en motsvarande anpassning av kompensationsstödet (ändringsförslag 23).
Kommissionens förslag, det vill jag påpeka, är sammanställt så att det skall vara förenligt med Världshandelsorganisationens skiljedom som däremot inte avser bestämmelserna inom gemenskapen.
En formell översyn av kompensationsstödet är onödig, eftersom de nuvarande bestämmelserna möjliggör en total utjämning av eventuella prisvariationer som påverkar inkomsterna.
Den frågan tas upp i ändringsförslag 7, 10, 13, 21 till 24.
När det gäller ändringsförslag 19 och 32 beträffande de ekologiska bananerna vill jag åter påpeka att det redan finns horisontella åtgärder som garanterar att de ekologiska bananerna från tredje land överensstämmer med de ekologiska bananer som odlas inom gemenskapen.
Dessutom kan produktionen av ekologiska bananer stödjas inom ramen för gällande miljöåtgärder i jordbruket.
Åtgärder för marknadsföringen av dessa bananer förekommer dessutom i de nationella och regionala programmen för främjande av landsbygdens utveckling.
Här finns alltså alla möjligheter; de berörda medlemsstaterna behöver endast utnyttja dessa.
Beträffande de rättvisemärkta bananerna, som ändringsförslag 20 och 33 handlar om, har vi inte ändrat ståndpunkt, eftersom även rättvisemärkta bananer skulle falla under de horisontella åtgärderna för rättvisehandeln, vilka eventuellt kommer att fastställas till följd av vårt meddelande.
Det skulle därför inte vara särskilt meningsfullt att anta särskilda åtgärder för rättvisebananer inom den gemensamma organisationen av marknaden.
Här ger principen om " först till kvarn " dessutom rättviseproducenterna och handlarna fler möjligheter än de hittillsvarande bestämmelserna.
Jag kan i övrigt hänvisa till att företrädarna för rättvisebananerna har uttryckt sin glädje över de bestämmelser som vi har föreslagit.
Jag vill dessutom tillägga att utvecklingen av produktionen av ekologiska bananer och rättvisebananer i AVS-staterna redan är föremål för ekonomiskt stöd inom ramen för förordningen om stödet till de traditionella AVS-länderna.
Slutligen har vi ändringsförslag 1-5 och 12 och 36.
Där upprepas i stort sett bara de viktigaste principerna, som redan förekommer i den ursprungliga texten till förordning (EEG) nr 404 / 93 eller i det nya kommissionsförslaget.
Vi anser därför att dessa inte är nödvändiga, och av formella skäl kan vi inte anta dessa ändringsförslag.
Men som sagt, innehållet omfattas redan av den gällande lagstiftningen.
Kommissionen tackar Europaparlamentet för dess konstruktiva arbete med detta förslag och gläds också över de konstruktiva samtal vi har kunnat föra i denna ytterst komplicerade fråga.
Ärendet har varit uppe länge nu, eftersom vi har varit tvungna att dryfta frågan med alla intressenter.
Kommissionen anser dock att förslaget från november 1999 tillsammans med meddelandet från oktober 2000 möjliggör en lösning.
Precis som rådet krävde i oktober hoppas vi att ni nu är i stånd att avge ett yttrande.
Det är mycket viktigt, eftersom det finns en äkta möjlighet att inom den närmaste framtiden finna en verklig lösning på dessa långvariga problem.
