# ID: svediakorp-gov407925
# author: Blak, Lund & Thorning-Schmidt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 314
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DA) Vi har röstat för att nya instrument skall införas som kommer att ge ett betydligt bättre skydd för gemenskapens medel.
Vi anser till att börja med att det är en bra idé att stödja förordningen om OLAF och skapa en enhet under OLAF.
Den enheten kommer att leda undersökningar och underlätta den straffrättsliga uppföljningen vid de nationella domstolarna.
Enheten skall kunna ägna sig åt brott som har begåtts av anställda inom EU.
En sådan åklagarmyndighet under OLAF är nödvändig, eftersom erfarenheten visar att det alldeles för ofta saknas en straffrättslig uppföljning av OLAF: s arbete.
Det går ofta inte att avgöra i vilket land ett mål skall behandlas och besvärliga förfaranden för utbyte av bevismaterial innebär att målet ofta drar ut på tiden eller läggs ned.
Det mellanstatliga samarbetet är tyvärr inte tillräckligt.
De mellanstatliga antibedrägeri-konventionerna ratificeras inte.
Det är till exempel fortfarande fem medlemsstater som inte har ratificerat 1995 års konvention om skydd av gemenskapens ekonomiska intressen.
På längre sikt bör man därför överväga att tillsätta en europeisk åklagare, som skall ägna sig åt den straffrättsliga uppföljningen i samband med bedrägerier med EU-medel i medlemsstaterna.
För närvarande gör medlemsstaterna inget för att bekämpa bedrägerier med EU-medel.
Till råga på allt är 80 procent av bedrägerifallen gränsöverskridande.
Här blir de rättsliga åtgärderna ofta problematiska.
Det är stora skillnader i definitionen av olagliga handlingar och straff samt beträffande rättegångsförfarande, bestämmelser om bevisföring och åklagarmyndighetens kontrollbefogenheter.
Det kan befaras att problemet har förvärrats i och med gränsernas upphörande, något som har gett den organiserade brottsligheten ännu större rörelsefrihet.
Bedragarna kommer att välja ut de länder som har det sämsta skyddet.
Därför måste vi så snart som möjligt upprätta de instrument som krävs för en effektivare bekämpning av bedrägerier med EU-medel.
