# ID: svediakorp-gov407863
# author: Dary (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 840
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, mina kära kolleger!
Vi återkommer således till frågan om den gemensamma marknaden för bananer.
I april i år, efter att vi med en mycket stor majoritet röstat för de ändringsförslag som jag föreslog till kommissionens text - men innan kommissionen vägrade att godta något av dessa förslag - beslutade vi att återförvisa frågan till utskottet för jordbruk, i syfte att finna en eventuell kompromiss.
Eftersom medbeslutandeförfarandet inte var tillämpligt var detta den enda möjligheten, eftersom prioriteringarna var att garantera gemenskapens och AVS-ländernas producenter en inkomst samt tillträde till marknaderna.
Vi försökte nå fram till en förlikning med kommissionen, vilket inte riktigt lyckades.
Men nu skall parlamentet yttra sig.
Jag erinrar därför om att kommissionen i november 1999 lade fram det femtielfte i raden av förslag om en ändring av den gemensamma marknaden för bananer, en ändring som i huvudsak påverkar den externa delen och som syftar till att garantera att denna gemensamma marknad skall överensstämma med Världshandelsorganisationens bestämmelser.
Kommissionen föreslog då att det icke-diskriminerande tullkvotsystemet skall bevaras, med en viss förmånstull för AVS-länderna och en övergång till tariff only år 2006.
I april 2000 antog parlamentet mitt första betänkande och ändringsförslagen till detta, vilka gick emot kommissionens förslag.
Förslagen i betänkandet innebar bl.a. ett nej till en automatisk övergång till tariff only, en förmånstull för AVS-länderna på minst 300 euro, en utvärdering och en eventuell översyn av den gemensamma marknadens interna del.
Bananfrågan är långt ifrån anekdotisk och det är stora saker som står på spel.
Sedan 1993 har situationen för gemenskapens producenter ständigt försämrats.
Detsamma gäller många av de AVS-länder som är traditionella leverantörer.
Jag vill erinra om att det främsta syftet med denna gemensamma organisation av marknaden är att garantera den egna produktionen tillgång till gemenskapsmarknaden.
Redan i dag är det omöjligt för dessa producenter att gå in i en rättvis konkurrens med sektorns producenter och operatörer på internationell nivå.
Vi får komma ihåg att 62 procent av importerna i dag kommer från tredje land, framför allt Ecuador, Colombia, Costa Rica och Honduras.
Här handlar det inte om att protektionistiskt försvara en produkt av ett visst ursprung, utan om att försvara beständigheten för ett visst sätt att producera.
Bakom bananfrågan ligger det vi försöker försvara, nämligen en hel produktionskedja, som hela regioner ofta är beroende av för sin livskraft och sociala jämvikt.
Det gick månader innan kommissionen i oktober offentliggjorde ett meddelande om tillämpningen av regeln " först till kvarn " för förvaltningen av tullkvotsystemet.
Jag vill insistera på det faktum att det rör sig om ett meddelande, och inte ett lagstiftningsförslag.
Från november 1999 fick vi således fortsätta att arbeta på lagstiftningsförslaget.
Vi upprättade kontakter med kommissionen, och vid det sista sammanträdet bekräftade kommissionen att den står fast vid sin ståndpunkt, dvs. ett tullkvotsystem förvaltat enligt regeln " först till kvarn " och en övergång till tariff only år 2006.
Mitt andra betänkande liknar därför mycket det första, och här införlivas de ändringsförslag som har röstats igenom av plenarkammaren.
Men trots att det saknas ett lagstiftningsförslag fick vi även yttra oss om regeln " först till kvarn ".
Enligt medbeslutandeförfarandets resultat är det inget rättvist system, men däremot den enda regel som är förenlig med WTO: s bestämmelser.
Men Förenta staterna har redan låtit meddela att de motsätter sig systemet, precis som alla AVS-länder förresten.
I övrigt förblir vår ståndpunkt densamma: att systemet skall tillämpas under minst tio år för att garantera producenternas och operatörernas rättssäkerhet; en översyn efter dessa tio år; ingen automatisk övergång till tariff only samt en förmånstull på 300 euro för AVS-länderna.
Vi har krävt garantier i den händelse förvaltningssystemet av tullkvoterna, " först till kvarn ", skulle inrättas av kommissionen, eftersom detta system kommer att få allvarliga återverkningar för AVS-producenterna, som i dag inte kan inta sin plats i den fartygskapplöpning som snart kommer att inledas.
Utöver en förmånstull på 300 euro är det därför absolut nödvändigt att hitta ett sätt som ger dem en faktisk tillgång till kvot C, och att konsekvent utvärdera systemets påverkan på dessa producenter.
Jag är glad över att vi än en gång lyckades genomföra en enhällig omröstning inom utskottet för jordbruk.
För det vill jag tacka mina kolleger samt för stödet från Fernández Martín, föredragande för utskottet för utveckling och samarbete.
För att avsluta skulle jag vilja beklaga att Europeiska unionen i den här frågan tycks gå emot sina värderingar, till förmån för världshandelns regler.
Ekonomin står i människans tjänst, och i varje system där människan dominerar bör reglerna anpassas till människors vilja och behov, inte tvärtom.
Skulle kommissionen och rådet göra en annan bedömning, får de tygla sitt ansvar.
