# ID: svediakorp-gov407855
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,798
# sentences: 79
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Kommissionen förstår av tidigare diskussioner den stora vikt som parlamentet lägger vid detta ämne, och jag har noga betraktat de talrika ändringsförslagen till förslaget till direktiv.
Det finns ett antal ändringsförslag, i synnerhet de i vilka man betonar vikten av de samhällsomfattande tjänsterna och av postkontoren på landsbygden, som jag kan stödja.
De samhällsomfattande tjänsterna är en hörnsten i gemenskapens politik på detta område, och allt det som vi gör är utformat för att skapa ett bra klimat för att förbättra den.
När det gäller flertalet ändringsförslag, måste jag dock säga att mycket lite är kvar av det ursprungliga förslaget, som kommissionen lade fram i maj.
Kommissionen föreslog ett stegvis tillvägagångssätt, med ett ytterligare steg av marknadsöppning på totalt 20 procent under år 2003.
Vad jag ser som svar är inte bara ett förkastande av denna grad av marknadsöppning utan också av den dynamiska moderniseringsprocessen i sig själv.
Exakt vad är det då jag ser?
För det första, inga 50 gram, vilket går stick i stäv med behovet av att skapa verklig konkurrens.
För det andra, ingen öppning för utgående gränsöverskridande post, även om detta redan är en realitet i tio medlemsstater.
För det tredje, ingen definition eller speciella tjänster i strid mot målen i det nu gällande direktivet och även i strid mot EG-domstolens jurisprudens.
För det fjärde, ingen öppning för expresstjänster, fastän dessa utgör en ny och separat marknad.
För det femte, inget steg under år 2003, vilket strider mot artikel 7 i det nu gällande direktivet, och, för det sjätte, ingen tidtabell för ytterligare reformer, vilket går stick i stäv med slutsatserna från toppmötet i Lissabon och med operatörernas behov.
Detta är ingen bra väg framåt.
I synnerhet, på samma gång som stats- och regeringscheferna i Lissabon efterlyste en påskyndad marknadsöppning, skulle de ändringsförslag som jag just har beskrivit leda till motsatsen, nämligen en bromsad marknadsöppning.
En fördröjning på två år med att genomföra nästa steg skulle inte vara förenligt med det nu gällande direktivet.
Debatten om att modernisera postsektorn startade 1989 under ett rådsmöte (industri / telekommunikation) i Antibes.
Se var vi står i dag, mer än tio år senare.
Bara 3 procent av marknaden för brev har avreglerats.
Att flytta fram nästa steg från 2003 till 2005 skulle det innebära en ytterligare fördröjning, vilket, är jag rädd, inte är godtagbart för kommissionen.
Den grad av marknadsöppning som nu föreslås av parlamentet skulle minska de 20 procenten från kommissionens förslag till bara 6 procent från början av år 2005, utan några utsikter att fullborda den inre marknaden för postsektorn, och det, är jag rädd, ligger inte i linje med Europeiska rådets slutsatser, och det skulle inte heller motsvara de behov och förväntningar som postkunder - både affärskunder och enskilda hushåll - har.
Det skulle inte heller motsvara intressena för de anställda i sektorn som vill blicka framåt.
Det skulle kort sagt vara för lite och för sent, och det skulle innebära ett abrupt stopp för den välbehövliga framåtrörelse som finns, vilket allvarligt skulle skada den nödvändiga anpassningen och hota sysselsättningen på lång sikt.
Dessutom skulle ett stopp för konkurrens för utgående gränsöverskridande post vara ett steg bakåt, och det skulle vara svårt att övervaka med regleringar och leda till klagomål från konkurrenter.
Även när det gäller speciella tjänster måste innovation och modernisering uppmuntras.
Enligt det nu gällande direktivet är principen tydlig.
Nya och avgränsade tjänster kan aldrig monopoliseras, men det finns ingen tydlig definition av speciella tjänster i det nu gällande direktivet, vilket öppnar dörren för oändliga debatter och osäkerhet på marknaden.
Det skulle vara oacceptabelt att låta ständiga rättstvister avgöra vad som händer.
Vi behöver tydligare definitioner, annars kommer vi att misslyckas med vår uppgift som lagstiftare att modernisera regelverket.
Jag vet att frågan om att modernisera postsektorn är svår och politiskt känslig.
Posten ligger folk, konsumenter och anställda nära i lika grad.
I denna moderniseringsprocess bör inte rädslan utan snarare utmaningen att förbättra sektorn vägleda oss.
Om vi gör för lite, för sent, kommer postsektorn som helhet att äventyras.
Den kommer att bli köras förbi av tekniken och ignoreras av konsumenter som inte får valuta för sina pengar.
Jag är säker på att många av er, i synnerhet föredraganden, instämmer mer än vad politiken kanske tillåter er att säga.
Jag uppmanar er alla att inte dra er undan från ert ansvar som folkvalda lagstiftare att göra vad som krävs och stödja en dynamisk förändringsprocess.
Låt mig citera tre aktörer på detta område.
För det första har John Roberts, verkställande direktör för Förenade kungarikets postverk, talat om att konkurrens leder till högre kvalitet, ökad effektivitet och lägre priser.
För det andra förklarade Claude Bourmaud, ordförande för La Poste, nyligen hur det kommande årtiondet kommer att inleda den mest genomgripande förändringen någonsin för postoperatörer runtom i världen.
Han sade att det tycks vara oundvikligt att så gott som hela postmarknaden öppnas för konkurrens från i dag fram till årtiondets slut.
För det tredje har den franske senatorn Gérard Larcher, som är en välkänd sakkunnig på området posttjänster, uppmanat alla parter att blicka framåt.
1997 sade han, och jag citerar: " Vi borde inte fokusera på gårdagens föreställningar när vi angriper dagens problem.
Låt oss öppna debatten för att lösa La Postes problem inom morgondagens ramar. "
Alla dessa tre människor sätter alla fingret på någonting viktigt.
Postsektorn måste i allt högre grad konkurrera på den bredare marknaden för kommunikationer med modern teknik som utvecklas till följd av Internet, mobiltelefoner och integreringen av olika kommunikationsmedel.
De traditionella postkontoren med sin stela anställningsstruktur och långsamma anpassning till marknadens krav kommer inte att kunna konkurrera på dessa marknader om de hålls tillbaka av parlamentets ändringsförslag.
Samhället kräver en modern postsektor.
Låt mig peka på de viktigaste europeiska konsumentorganisationerna, till exempel Bureau Européen des Unions de Consommateurs, BEUC (Europeiska byrån för konsumentorganisationer) som har välkomnat kommissionens förslag.
Många konsumentorganisationer skulle vilja gå till och med ännu snabbare fram än kommissionen i fråga om att öppna upp postmarknaden, eftersom de förväntar sig att hårdare konkurrens leder till högre kvalitet på tjänsterna och lägre priser, men kommissionen har inte föreslagit denna " snabbspårsavreglering ", som många konsumentorganisationer skulle föredra.
Vårt förslag är en noggrann balansgång, eftersom tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster kommer att behöva tid för att ändra strukturerna ytterligare, i syfte att bli flexiblare företag, så att de kan anpassa sig till de nya marknadsförhållandena.
Bara om verklig konkurrens införs på ett kontrollerat och gradvist sätt, enligt en fastlagd tidtabell, kommer de att hjälpas i detta.
Om de europeiska lagstiftarna misslyckas, kommer de medlemsstater som snabbt går fram längs den väg som stakades ut vid toppmötet i Lissabon att straffas, då deras postoperatörer kommer att utsättas för konkurrens från operatörer som kan dra fördel av en långvarig monopolställning.
Flertalet av de ändringsförslag som antogs av parlamentets utskott för regionalpolitik, transport och turism skulle, om de godtogs, leda till en situation där nästan ingenting förändrades.
Detta skulle medföra att posttjänsterna i allt större utsträckning skulle tappa mark till andra kommunikationsmedel.
Det skulle vara ett mycket kortsiktigt synsätt.
Det skulle vara en reträttstrid.
Monopolet på posttjänster skulle leda till att de stelnade och förlorade i volym, vilket skulle leda till förlust av arbetstillfällen.
Jag är medveten om ert intresse för att bevara de samhällsomfattande tjänsterna och postnätverket, och jag delar det intresset.
Jag står för en orubblig garanti för att skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster alltid kommer att skyddas.
Det som skiljer oss åt är metoden att uppnå detta mål.
Att försöka bevara status quo och hålla fast vid gamla strukturer är inte rätt väg.
Marknaden kräver flexibilitet och anpassningsförmåga till den nya kommunikationsmiljön.
Kommissionen besvarar med sitt förslag detta krav på ett mycket rimligt och gradvist sätt.
I förslaget erkänns att det redan under det gällande direktivet fanns en förskjutning i balansen mellan det monopoliserade området och andra medel avsedda att säkerställa högkvalitativa och bestående samhällsomfattande tjänster.
Dessa omfattar licenskrav, inklusive skyldigheter att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster för nya aktörer på marknaden, en kompensationsfond och rimliga avgifter som anpassas efter kostnaderna.
Utan konkurrens skulle situationen emellertid bli obalanserad.
I den andan kan jag godta de av era ändringsförslag som inte är orimliga och andra som med rätta betonar frågor som samhällsomfattande tjänster som de tillämpas i medlemsstaterna, prövning av klagomål samt nätverket på landsbygden.
Det gäller ändringsförslagen 2, 3, 6, 7, 24, 28, 29, 32, 39, 40 och 41.
Jag kan också godta de nya ändringsförslag som lades fram i går, nämligen 46, första stycket, 58 och 59, vilka klargör vissa viktiga punkter.
Vad ändringsförslagen 60 och 61 beträffar, kan jag instämma i principen att fullborda den inre marknaden vid ett framtida datum som bestäms inom en rimlig tidsram.
Det är vad som ligger i linje med kommissionens förslag och slutsatserna från Lissabon.
Det överraskar knappast ledamöterna i parlamentet att kommissionen inte kan godta de övriga ändringsförslag som har lagts fram.
Anledningen är att de strider mot kärnan i det som kommissionen har föreslagit - det som är nödvändigt för att lyckas med en moderniseringsprocess som kommer att gynna konsumenter av posttjänster samt postanställda i lika grad.
Vi måste bevara framåtrörelsen och ta ett stadigt första steg samt sätta en tidtabell för ytterligare förändring.
Sammanfattningsvis har Europeiska unionen inte råd att ge otydliga signaler på ett så viktigt område.
Det är anledningen till att jag inte kan och inte kommer att vara tyst när sektorns framtid hotas av en ovilja att svara på utmaningarna från Lissabon.
Om Europeiska unionen, för vilken ledamöterna i detta parlament är folkvalda företrädare, vill ha den mest konkurrenskraftiga, kunskapsbaserade och dynamiska ekonomin om tio år, behöver den en modern postsektor.
Jag skulle därför vilja uppmana alla ledamöter i detta parlament att stödja det europeiska uppdraget, och jag avslutar med att säga att tiden att handla är nu.
