# ID: svediakorp-gov407840
# author: Meijer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 395
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Det statliga monopolet på posttjänster infördes inte utan anledning på artonhundratalet.
Regeringarna som såg till det var inte socialistiska, utan liberala eller konservativa.
De gjorde det först efter att det hade visat sig att privata företag inte kunde garantera en snabb, regelbunden, kontinuerlig, betalbar och heltäckande utdelning.
De genomgripande reformer som kommissionen föreslog i början av det här året, hotar att vrida tillbaka klockan tvåhundra år.
Varför skulle vi ålägga hela Europeiska unionen att för en oöverskådlig tid framåt ta efter en modell som för närvarande testas i Nederländerna, Finland och Sverige?
Tydligen föregicks förslaget av en ideologisk utgångspunkt, nämligen att företag inte längre får vara i statliga händer.
Enligt den uppfattningen måste inte endast banker, kemiska företag och stålföretag privatiseras, utan även allmännyttiga inrättningar som exempelvis energiverk, kollektivtrafiken och posten.
Å ena sidan var förslaget ämnat till att skapa mer konkurrensutrymme för privata företag, utan att avvakta den utlovade utvärderingen av följderna av tidigare avregleringsbeslut.
Å andra sidan skulle det leda till att ställningen för en grupp intressenter som kan dra nytta av en fullständig avreglering av postsektorn från och med 2007 stärks ytterligare.
Den föreslagna avregleringen för med sig genomgripande följder för inrättningarna på landsbygden, för postsektorns arbetstagare och för de hushåll som använder posten.
Det innebär slutligen färre postkontor, långsammare utdelning och ett bortfall av sociala servicefunktioner.
Och, inte att förglömma, högre tariffer till följd av det finns flera olika utdelningstjänster vid sidan av varandra.
För personalen leder det till hårdare arbete och till större osäkerhet om det egna företagets ställning på marknaden.
Det planerade skyddet av den allmänna postservicen med en kompensationsfond genom vilken privata vinster sätts in för allmän service, kommer antagligen inte att fungera på lång sikt.
Nystartade företag kommer i framtiden att kunna väcka åtal för dessa begränsningar av deras frihet som oegentlig inblandning av myndigheterna och konkurrensförfalskning.
Därför är det bra att en majoritet av det här parlamentet inte alls vill gå lika långt som kommissionär Bolkestein föreslog i början av det här året.
Det har mitt stöd, men det skulle vara bättre om även post som väger mellan 150 och 350 gram förblir i händerna på redan befintliga postföretag.
