# ID: svediakorp-gov407820
# author: Savary (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 598
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi.
(FR) Fru talman!
Jag vill först hedra alla våra kolleger som har arbetat mycket i den här frågan, och särskilt huvudföredraganden för utskottet för regionalpolitik, transport och turism, Markus Ferber, som har visat en aktningsvärd känsla för kompromiss och balans.
Utskottet för industrifrågor har, vilket påpekades för en stund sedan, också lämnat in ett antal ändringsförslag och nyanseringar i förhållande till kommissionens förslag.
Det är väl känt att det i realiteten finns två visioner om det som kallas allmännyttiga tjänster, visioner som här står i motsats till varandra och som jag hoppas en dag kommer att kunna förlikas.
Enligt den första visionen kan allmännyttiga tjänster bara fungera i Europa om de omvandlas till marknader, dvs. om man ger den privata sektorn det kapital av infrastruktur och kunnande och de nät som har förvärvats med stort tålamod, i vissa fall i den offentliga sfären.
Och i fallet med postväsendet har den utvecklingen nästan överallt skett inom det offentliga.
Enligt den andra visionen bör man inte ställa ålderdomligt mot modernt, om sektorn nu skall utsättas för konkurrens.
Konkurrensutsättningen bör genomföras inom ramen för rättsstatens Europa, ett Europa där man garanterar medborgarna - särskilt de som har störst svårigheter - ett minimum av rättigheter som kan anses vitala.
Naturligtvis tillhör posten dessa rättigheter, för posten - det har vi nyss kunnat se - är inte en helt vanlig allmän tjänst.
Det är en allmän tjänst där den mänskliga dimensionen är mycket viktig, där den sociala dimensionen är mycket viktig; en allmän tjänst där nätet kan utgöra det sista bandet med demokratiska institutioner, som i besvärliga områden, t.ex. missgynnade stadsdelar.
Det är också en allmännyttig tjänst som har en framstående geografisk dimension.
Av alla dessa skäl får posttjänsterna inte behandlas som vilka varor som helst; de posttjänster som skall konkurrensutsättas och som med avseende på många produkter redan till stor del är utsatta för konkurrens, och som dessutom konkurrerar med den nya tekniken och konsumenternas nya förväntningar - på den punkten är vi överens.
Det är således naturligt, och därom är vi alla överens, att man definierar en samhällsomfattande tjänst, dvs. en tjänst som erbjuds till alla och överallt i landet.
Men vad man inte får godta, det är att kostnaden skall vara densamma i alla länder i förhållande till geografisk och demografisk mångfald.
Det som skulle kunna godtas för Nederländerna eller Malta, dvs. ett reserverat område begränsat till 50 gram, är inte möjligt att tillämpa i Grekland eller Frankrike, på grund av dessa länders geografi.
Det är skälet till att jag personligen glädjer mig åt att vi som en kompromiss har fastställt viktgränsen för minimipriset till 150 gram.
Den samhällsomfattande tjänsten måste slutligen vara utvecklingsbar.
Det finns ingen anledning till att den tjänst som erbjuds folken inte skall omfatta alla tekniska och ekonomiska framsteg.
Det faktum att man avskaffar speciella tjänster tror jag därför är ett framsteg mer än ett klargörande.
Till sist är det inte möjligt att godta ett nytt datum för en avreglering så länge det inte finns någon föregående utvärdering.
Det har varit det stora missförståndet i den här debatten.
Kommissionen borde ha gett oss en utvärdering av vilka konsekvenser avregleringens olika faser får.
Det har den inte gjort.
Det måste den ovillkorligen göra nästa gång.
