# ID: svediakorp-gov407803
# author: McCarthy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 349
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Kommissionären skall också känna till att det fanns enhälligt samförstånd i rådet om den gemensamma ståndpunkten.
Jag hoppas att ni kommer att inta en lika kraftfull ståndpunkt om Zimmerlings ändringsförslag som ni gjorde om Lehne-betänkandet.
Det är också en fråga om vitalitet och konkurrenskraft på den europeiska konstmarknaden.
Om den var koncentrerad på Berlin är jag säker på att Zimmerling skulle resonera helt annorlunda om tidpunkter och trösklar för införlivandet.
Faktum är att utan en internationell följerätt, kommer den europeiska konstmarknaden att bli utlandsbaserad.
Det finns belägg som bevisar det.
Även jag, liksom fru Echerer, måste lyssna på konstnärer.
De är splittrade.
Det finns något som heter konstnär mot följerätt.
De är splittrade.
Det är förmätet av Zimmerling att avfärda åsikter hos människor för vilka vi påstår oss lagstifta i detta parlament.
Vi lagstiftar för deras bästa.
Vi måste lyssna på deras åsikter likaså.
Vi kan också se att följerätten i själva verket inte är till fördel för många konstnärer.
I Tyskland exempelvis 1998 fick bara 274 av 7 000 konstnärer som överförde sina rättigheter verkligen några pengar från detta och 40 procent av följerätten sögs upp av skattekostnader för att få ut beloppet.
Så det finns några problem med hur det för närvarande fungerar.
Jag vill använda detta tillfälle för att markera min bestörtning över att kommissionen inte har lyckats ta fram någon analys eller bedömning av följerättens ekonomiska effekt.
Det är ett alltför viktigt lagstiftningsdokument för att den inte skulle ha genomfört det arbetet.
Jag kan fortfarande inte förstå hur kommissionen kom fram till det godtyckliga tröskelvärdet 1 000 euro utan något vetenskapligt underlag som stöder detta.
Därför måste jag vädja om en lång övergångsperiod för att inleda allvarliga förhandlingar om en internationell följerätt, utan vilken vi kommer att förlora den europeiska konstmarknaden, varhelst den finns, vare sig det är i Paris, Berlin eller London.
Jag tror inte att konstnärer kommer att vinna på det heller.
