# ID: svediakorp-gov407798
# author: Fourtou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 273
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Av femton medlemsländer i Europeiska unionen erkänner elva följerätten, men bara åtta tillämpar den, mer eller mindre framgångsrikt.
Österrike, Nederländerna, Irland och Förenade kungariket har den ännu inte i sin lagstiftning och utanför Europeiska unionen erkänner vare sig Schweiz eller Förenta staterna följerätten.
Inrättandet av ett system för följerätt förefaller vid den första anblicken motiverat av en strävan efter rättvisa och stöd till konstnärer.
Följerätten går inte i riktning mot stöd till skapande, tvärtom.
Det är en broms för konstmarknaden, som skall vara dynamisk och utvecklas med ett minimum av krav.
För en levande konstnär som blir mer uppskattad och vars produktion av den anledningen ökar i värde är det som räknas dynamiken hos säljaren och dennes försäljningspotential.
Följerätten resulterar i en komplicerad domsrätt, sannolikt kostsam jämfört med de ofta blygsamma belopp som i många fall har svårt att nå de berörda.
Den skapar ytterligare administration och ger därmed näring till de förebråelser som ofta görs mot de europeiska normerna.
Den straffar galleriernas verksamhet vars krafter måste koncentreras på stöd till konstnärerna.
Den skapar rädsla, extra kostnader och administrativa bekymmer för potentiella köpare med god vilja och leder ibland till absurda situationer: eftersom rätten beräknas på återförsäljningspriset, om det är till underkurs, värderar man verkets rörlighet högre än skapandet.
Skall man följaktligen auktoritärt utvidga denna bestämmelse till länder som inte vill ha den - jag tänker bl.a. på Förenade kungariket som för närvarande är ledande i Europa på konstmarknaden - och riskera att de förlorar hela sin konkurrenskraft?
