# ID: svediakorp-gov407797
# author: Zimmerling (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 752
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Europaparlamentet ägnar sig i andra behandlingen åt harmoniseringen av följerätt för konstnärer och tar därmed upp bestämmelser som gynnar både konstnärerna, gallerierna och auktionsfirmor i Europa, vilka har diskuterats sedan 1996.
Jag vill till att börja med tacka de kolleger så hjärtligt som har varit med och arbetat på detta projekt.
Det var mycket svårt att nå en lösning på problemen som var meningsfull för de deltagande.
Till slut lyckades dock detta tack vare den goda viljan från kammarens alla grupper, vilket i synnerhet beslutet i utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden har visat.
Jag är skyldig kollegerna Dehousse och Echerer stort tack, som i många samtal har bidragit till de bärkraftiga kompromisserna.
Följerätten utgör de skapande konstnärernas oeftergivliga och oförytterliga rätt till en del av avkastningen på vidareförsäljningen av sina verk.
Det är på så vis en del av samhällets upphovsrättsskydd och därigenom ett uttryck för samhällets erkännande av det konstnärliga skapandet.
Det är nödvändigt med en harmonisering av det, eftersom det redan gäller i många EU-stater, medan man ännu inte känner till det i Storbritannien, Nederländerna, Irland och Österrike.
Detta orsakar avsevärda snedvridningar av konkurrensen, eftersom en konstnär i ett land drar nytta av en försäljning, men blir lottlös i ett annat land.
Detta bör inte accepteras på den europeiska marknaden, eftersom det talar mot kraven på den inre marknaden.
I detalj planeras följande ändringar av den gemensamma ståndpunkten: Följerätten skall utsträckas till yrkesmässig handel med konstverk.
Graderingen av det belopp som säljaren skall betala föreslås av utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden utgöra 4 procent upp till ett försäljningspris om 50 000 euro och 1 procent vid priser över 200 000 euro.
Dessutom tillerkänns konstnären en informationsrätt, att meddela sina anspråk inom en frist av upp till tre år hos en professionell konsthandlare, vilket är förnuftigt, då dessa måste föra bok över inköp och försäljning.
Här måste alltså inte något förvaltningsbolag kopplas in.
Det nya minimibeloppet om 1 000 euro tar upp ett förslag från Europaparlamentet i den första behandlingen.
Upp till den tröskel om 4 000 euro som föreskrivs av rådet i den gemensamma ståndpunkten utspelas de flesta förvärvsförfarandena i Europa, så att detta område redan behöver harmoniseras.
För belopp lägre än 1 000 euro finns dock inget behov av en harmonisering, då den europeiska marknaden inte är berörd, så att på grund av subsidiariteten inte heller någon europeisk följerätt skall gälla.
Dessutom ströks det av rådet satta taket om maximalt 12 500 euro som maximibelopp för konstnären, då det är svårt att inse varför framgångsrika konstnärer skall bestraffas.
När det gäller genomförandefrister för detta direktiv har utskottet på mitt förslag beslutat att genomgående föreskriva två år, under vilka medlemsstaterna måste genomföra direktivet, och under vilka arvsrättsföljden införs i de länder, som hittills inte haft någon följerätt.
En från rådets sida och i synnerhet från brittisk sida önskad frist om fem respektive tio år är oacceptabel, då den i praktiken skulle betyda att man behåller status quo, vilket uteslutande skulle komma konstmarknaden i Storbritannien till godo.
De betänkligheter som framförts från olika håll kan sammanfattas i två stora grupper.
För det första befarar brittiska lobbyister att arbetstillfällen går förlorade.
Någon risk för att konstmarknaden flyttas till Schweiz eller till USA kan jag inte se, eftersom kostnaderna för försäkring och transport överskrider avgifterna för följerätten och därigenom inte gör flyttningen lukrativ.
Härtill kommer att både Schweiz och USA är intresserade av att införa ett följerättsanspråk, när vi i Europa har godkänt en harmoniserad följerätt.
Det andra problemet gäller Österrike, där man har bildat konstnärsinitiativ, som befarar negativa effekter och därför vänder sig mot direktivet.
Detta beror på ett enkelt misstag, eftersom man betraktar förvaltningsbolagen som obligatoriska, vilket hittills varit fallet i Österrike.
Just detta föreskrivs dock inte i direktivet.
Därför skall man här efterfråga den österrikiske lagstiftaren, och den europeiska lagstiftaren skall inte angripas, som bara skapar positiva ramvillkor för konstnärer och auktionsfirmor.
Jag hoppas alltså att våra brittiska kolleger inte fortsätter med den nationella blockadandan från Nice, utan att vägledande europeiska bestämmelser för konstmarknaden skall komma till stånd genom detta parlament.
(Applåder)
