# ID: svediakorp-gov407793
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,118
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Jag skulle gärna vilja tacka parlamentet för den uppmärksamhet som det ägnar det här förslaget och för det arbete som utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden och främst föredraganden, Lehne, har uträttat.
Det här uppmärksammandet är absolut berättigat med tanke på hur betydelsefull den här texten är, en text som stats- och regeringscheferna angav som en prioritet vid Europeiska rådet i Lissabon i mars 2000.
Ett godkännande av texten skulle nämligen medföra en avsevärd förbättring av funktion och stabilitet på de finansiella marknaderna i Europa.
Jag gläder mig särskilt åt att jag äntligen kan behandla den gemensamma ståndpunkt som vi har fått vänta länge på, men som slutligen enhälligt fastställdes av medlemsstaterna i juni i år.
Vissa ändringsförslag som lagts fram av parlamentet medför ytterligare förbättringar i texten till rådets gemensamma ståndpunkt genom att det i dessa tas upp saker som skulle kunna leda till tolkningssvårigheter och att det uppmanas till ett snabbare införlivande av direktivet.
Därför instämmer kommissionen i ändringsförslagen 7, 14 och 18.
Kommissionen värdesätter särskilt ändringsförslag 18, i vilket syftas till att förkorta tidsfristen för införlivande av direktivet i enlighet med den önskan som kommissionen redan flera gånger har tillkännagivit.
Den har ju alltid påpekat nödvändigheten av att inte förlora någon tid vid genomförandet av det här direktivet som alla berörda parter sett fram emot så mycket.
Vidare tar kommissionen del av de meddelanden som förs fram via ändringsförslagen 5 och 13.
Kommissionen har i princip inga invändningar mot dessa förslag men påminner om att de inte hör hemma i det här direktivet.
I den nuvarande texten garanteras arbetstagarna lämplig information om erbjudandets villkor och konsekvenser.
Bestämmelser som går längre på det området överensstämmer inte med de målsättningar i direktivet som gäller skyddet av aktieägarna.
Frågor som rör arbetet och arbetstagarnas rättigheter vid omstrukturering av företag regleras i andra gemenskapsdirektiv.
Kommissionen vill också visa sitt intresse för ändringsförslag 12.
Det ändringsförslaget syftar till att införa ett instrument som gör det möjligt för en majoritetsaktieägare att överta övriga värdepapper.
Det förfarande som redan används i några medlemsstater gäller dock inte för offentliga uppköpserbjudanden utan räcker mycket längre och skulle eventuellt kunna undersökas närmare inom ramen för den allmänna granskning av bolagsrätten som kommissionen planerar att göra.
Därför föreslår jag att den frågan bifogas till de saker som skall undersökas av en expertkommission.
De övriga ändringsförslagen kan kommissionen tyvärr inte godkänna och det av olika skäl.
Ändringsförslagen 2 och 10 kan inte godtas eftersom de ändrar direktivets tillämpningsområde.
Direktivet gäller alla offentliga, och endast offentliga, erbjudanden om uppköp eller byte, frivilliga eller obligatoriska.
Ändringsförslagen 4 och 15 kan inte godkännas eftersom de inte hör hemma i de åsyftade bestämmelserna.
De gäller endast innehavarna av värdepapper i det första fallet och tillsynsmyndigheten i det andra.
Ändringsförslagen 8 och 9 är ogrundade.
Det är ju inte på något sätt klart att den föreslagna definitionen av ett skäligt pris är bättre än en annan eftersom alla de olika definitioner som just nu används i medlemsstaterna mycket väl är tillräckliga.
Slutligen har kommissionen gjort en djupgående undersökning av ändringsförslagen angående innehållet men kan inte anta något av dem.
Ändringsförslagen 6, 11 och 16 verkar till exempel förbigå de befintliga nationella föreskrifter som den gemensamma ståndpunkten just försöker föra närmare varandra.
Främst ändringsförslag 6 innehåller en sammanblandning av idéer som alla i större eller mindre utsträckning redan tagits upp under behandlingen av direktivet och förkastats eftersom det visade sig att de inte gick att tillämpa.
Främst anvisandet av behörig myndighet, medan texten i den gemensamma ståndpunkten utarbetats efter överläggningar med tillsynsmyndigheterna själva.
Vidare definitionen av andelen röster för kontrollen över bolaget, vilket har samband med andra bestämmelser inom bolagsrättsområdet och som skiljer sig avsevärt mellan medlemsstaterna.
Om ändringsförslag 17 i sin tur antogs så skulle det kunna omöjliggöra varje fientligt uppköpserbjudande.
Kommissionen har inga invändningar mot att förlänga neutralitetsskyldigheten till efter erbjudandets officiella tidsfrist, enligt förslaget i det första stycket.
Den kan dock inte instämma i parlamentets förslag om att låta ett visst bolags styrelse besluta om bolagets framtid utan att bry sig om aktieägarnas hållning genom att helt enkelt grunda sina beslut på berörda myndigheters eller domares bedömningar.
En sådan lösning hotar å ena sidan att leda till förvirring avseende tillsynsmyndigheternas roll, vilka måste vara oavhängiga och opartiska, och å andra sidan till ett systematiskt inledande av rättsförfaranden som kan kosta både tid och pengar och som inte är till gagn för någon, varken berörda bolag, styrelseledamöter eller övriga berörda parter, särskilt inte arbetstagarna.
Vi kan i det avseendet lära oss mycket av situationen i Förenta staterna och det borde mana oss till större försiktighet.
Får jag slutligen påminna er om att det här är ett ramdirektiv i enlighet med parlamentets tidigare önskan.
I direktivet anges ändå å ena sidan att en kommitté med sakkunniga från medlemsstaterna och från kommissionen övervakar genomförande och tillämpning av texten och å andra sidan har en omprövningsklausul antagits för att införa ändringar som i framtiden skulle kunna visa sig nödvändiga.
Avslutningsvis påpekar kommissionen att det, om församlingen godkänner dessa ändringsförslag, skulle kunna bli mycket svårt att uppnå en överenskommelse mellan rådet och parlamentet.
Kommissionen är emellertid övertygad om, och i det avseendet har den de ekonomiska aktörernas stöd, att den här texten som är resultatet av över tio års förhandlingar, mer tid än vad som behövs för att ta hänsyn till alla intressen, är en bra utgångspunkt och att det nu är hög tid att övergå till praktiska åtgärder.
Till sist har det även lagts fram två ändringsförslag om vilka jag vill säga följande.
Ändringsförslag 19 kan inte godtas av samma skäl som ändringsförslag 6.
För ändringsförslag 20, som liknar ändringsförslag 17, gäller samma som för det sistnämnda ändringsförslag 17 och av i stort sett samma skäl.
Den första delen går att godta, precis som i ändringsförslag 17.
Den andra delen kan inte accepteras eftersom begreppet " Aufsichtsrat " för att säga det på tyska, ingår i begreppet " styrelse " och omfattas av samma skyldigheter som alla bolagschefer.
Det tredje delen kan inte godtas av samma skäl som alla så kallade " sociala ändringsförslagen ".
Det är vad jag skulle vilja säga om det som parlamentet lagt fram och kommissionen ser naturligtvis med stort intresse fram emot omröstningen i den här frågan.
