# ID: svediakorp-gov407764
# author: Schreyer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 851
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade damer och herrar ledamöter!
Bekämpning av bedrägerier som skadar Europeiska unionen är högt prioriterade i kommissionens arbete och är ett väsentligt mål för reformeringen av kommissionens hela hantering av finanserna.
Vi diskuterar i dag Theatos betänkande beträffande kommissionens rapport om sin bedrägeribekämpningsstrategi.
Kommissionen lade fram sin rapport i juni i år, och jag ser positivt på att vi redan i dag kan diskutera rapporten och betänkandet.
Kommissionens strategi för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen och för att bekämpa bedrägerier är omfattande; omfattande betyder att alla nivåer och alla aktörer inkluderas, alla aktörer både i Europeiska unionens och i medlemsstaternas institutioner, liksom i kandidatländerna eller i tredje land, som är ansvariga för hanteringen av europeiska pengar.
Strategin omfattar fyra handlingsområden: lagstiftningen beträffande bedrägeribekämpning, det operativa samarbetet mellan de ansvariga myndigheterna, de interinstitutionella tillvägagångssätten för att bekämpa bedrägerier i tjänsten och vidareutvecklingen av den straffrättsliga dimensionen.
Jag kommer på grund av tidsbristen att fatta mig kort när jag lägger fram de enskilda punkterna.
Till den första handlingsstrategin beträffande en omfattande lagstiftning för bedrägeribekämpning hör rättsliga bestämmelser för att förhindra, upptäcka och beivra bedrägerier, och för att en politik för att skydda de ekonomiska intressena skall vara effektiv, måste den vila på klara, lätt tillämpbara rättsliga bestämmelser, som innehåller föreskrifter om en effektiv ekonomistyrning.
Den andra handlingsstrategin gäller det operativa samarbetet med medlemsstater, kandidatländer och tredje land, och just på detta område är OLAF ett mycket slagkraftigt instrument, vars användningsmöjligheter byggs ut steg för steg; hit hör framför allt det utökade utnyttjandet av OLAF för insamling och bedömning av information som en intelligence service för bedrägeribekämpning.
Nästa steg kommer att bestå i att organisera OLAF: s arbetssätt så att OLAF kan bli en verklig tjänsteplattform för medlemsstaterna och de myndigheter som deltar i bedrägeribekämpningen.
OLAF har, som ni med all rätt påpekar i ert betänkande, fru Theato, en central ställning i kommissionens bedrägeribekämpningsstrategi, och därför är kommissionen, och det vill jag uttryckligen betona, synnerligen intresserad av en snabb fortsatt utbyggnad av myndigheten.
Den rättsliga grunden för inrättandet av OLAF innebär dock vissa svårigheter.
Ni känner till att kommissionen hade föredragit att OLAF skulle ha inrättats som en fullständigt oberoende myndighet.
Det har skapats en annan rättslig grund, herr Bösch.
OLAF är oberoende på det operativa området, men skall å andra sidan utföra direkta uppgifter från kommissionen, och det innebär alltid svårigheter, som naturligtvis måste lösas.
Jag kan bara än en gång försäkra er, även vad beträffar problemet med den anställande myndigheten: OLAF: s direktör har fullständigt fria händer när det gäller att anställa medarbetare, och det gäller inte bara den lägre nivån, utan även den högre nivån och ledningsnivån.
Det som ni tar upp är nu följande fråga: Kommer OLAF också att utnyttja en rådgivande kommitté, för att göra urvalsprocessen för högre tjänstemän, öppen?
Jag är egentligen säker på att man just inom OLAF också är intresserad av att utforma urvalet av högre ledningskrafter på ett öppet sätt.
Jag vill bara påpeka följande: Vi måste nu leva och arbeta med denna rättsliga grund.
Från övervakningskommitténs sida utarbetas hela tiden intressanta förslag och vidareutvecklingen av den rättsliga grunden övervägs, och kommissionen är mycket öppen för förslag och reformer på denna punkt.
Den tredje handlingsstrategin gäller ett gemensamt agerande från de europeiska institutionernas sida för att bekämpa och förebygga bedrägerier i tjänsten, och jag vill beträffande denna punkt påpeka att kommissionens överklaganden gentemot EIB och ECB på grund av skiljaktigheterna rörande OLAF fortfarande är anhängiga, och att även överklagandet från 70 ledamöter i denna kammare mot OLAF: s undersökningsbefogenheter fortfarande är anhängigt.
Den fjärde handlingsstrategin slutligen gäller den straffrättsliga dimensionen, och därmed de straffrättsliga konsekvenserna av påträffat, upptäckt eller förmodat bedrägeri.
Här är situationen totalt sett fortfarande otillfredsställande, i synnerhet i samarbetet med medlemsstaterna, inte därför att det finns någon ovilja, utan därför att det finns strukturella brister och svårigheter på detta område.
Därför hade kommissionen också tagit steget att lägga fram ett förslag för regeringskonferensen i Nice om att inrätta en europeisk åklagarmyndighet.
Detta förslag fick under diskussionerna inför Nice mer eller mindre positiv uppmärksamhet i fler och fler stater, så att man visserligen inte kunde hoppas att det redan skulle göras en motsvarande ändring av fördraget, men så att det ändå fanns ett berättigat hopp om att man i Nice skulle besluta om hur man skulle hantera frågan i fortsättningen.
Tyvärr kunde man i Nice på lördagskvällen på grund av invändningen från en stat inte komma fram till något sådant beslut, vilket jag finner mycket beklagligt.
Kommissionen kommer dock inte att nedslås, utan vi kommer att se till att det blir en offentlig debatt.
Nästa mål är år 2004, nästa regeringskonferens.
