# ID: svediakorp-gov407757
# author: Stauner (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 289
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
När det handlar om pengar, blir det som bekant allvar.
Det gäller också för Europeiska unionen.
Det består därför enighet här och i EU: s andra organ om att man skall prioritera skyddet av de ekonomiska intressena.
Men här skiljer sig uppfattningarna om på vilket vis detta skydd skall kunna garanteras.
För en effektiv bedrägeribekämpning krävs det att man sammanfogar alla polisiära, administrativa och straffrättsliga medel, ty det handlar om de europeiska medborgarnas skattepengar och om mycket mer.
Det handlar om förtroendet för de europeiska institutionernas noggrannhet, framför allt om förtroendet för kommissionens hantering av de pengar som den fått sig anförtrodda.
Detta förtroende är det ju som bekant inte så väl beställt med, med tanke på det belopp som kommissionen själv nämnde i bedrägeribekämpningsrapporten 1999, cirka 850 miljoner euro i förluster på grund av bedrägerier och oriktigheter.
Kommissionen måste därför genom en inre reformprocess äntligen göra allvar av sitt tillkännagivande att inte tolerera bedrägerier, och att varje bedrägeri konsekvent kommer att beivras.
Dessutom måste byrån för bedrägeribekämpning, OLAF, fungera.
Med all rätt ägnas denna institution det största utrymmet i föreliggande betänkande.
Att OLAF: s oberoende och funktion ännu inte på långt när garanterats visas i anmärkningsvärd klarhet i de slutsatser som gjorts av OLAF: s övervakningskommitté den 5 december, enligt vilka de handikapp som kommissionen orsakar OLAF vid personalrekryteringen eventuellt kan äventyra bedrägeribekämpningen oåterkalleligt.
Jag uppmanar kommissionen uttryckligen att avstå från varje inblandning i OLAF: s arbete.
Slutligen rekommenderar jag att man skapar en europeisk åklagarmyndighet, så att de som bär ansvaret för bedrägerierna också kan åtalas.
