# ID: svediakorp-gov407756
# author: Theato (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 768
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Skyddet av de ekonomiska intressena angår alla, både organen och deras ledamöter på politisk nivå, både de europeiska och de nationella offentliga tjänsterna och deras anställda, skriver kommissionen i sitt meddelande.
Att detta skydd garanteras vara likvärdigt, effektivt och avskräckande i hela Europeiska unionen angår dock särskilt den som framför allt skaffar fram pengarna, nämligen den europeiske skattebetalaren.
Det är honom som vi företräder här och ansvarar inför.
Därför är jag positiv till att kommissionen med sitt dokument här lägger fram en total strategi om hur den vill agera mot missbruk av EU-medel.
Men det tidsperspektiv man siktar på anser jag vara för långt, fem år - 2001 - 2005 -, ty om vi ser tillbaka så har frågan om bedrägeribekämpning länge varit aktuell.
En ständigt växande budget har tyvärr också lett till fler oriktigheter och bedrägerier.
Den inre marknaden har också öppnat gränserna för bedragare, medan de förblev stängda för utredningar och laga åtgärder.
Visserligen utfärdade man lokala förordningar till skydd för gemenskapens finansiella intressen och för kontroller, man skapade UCLAF, och för ett och ett halvt år sedan OLAF, i Maastrichtfördraget och senare i Amsterdamfördraget förankrades artiklar om bedrägeribekämpning.
Allt detta var bra åtgärder, men de räcker inte.
Bedragarna ligger fortfarande en hästlängd eller mer före oss.
Utvidgningen av gemenskapen och införandet av euromynten kan medföra ytterligare risker.
Därför måste vi förbinda de polisiära, administrativa och straffrättsliga medlen och instrumenten både mellan medlemsstaterna och med EU.
Kommissionens fyra riktlinjer ger här förslag som jag varmt välkomnar.
För det första: en lagstiftningspolitik om bedrägeribekämpning.
Här måste artikel 280 i Amsterdamfördraget gälla som rättslig grund, som måste byggas ut för att man skall finna en gemensam nämnare för de olika nationella lagstiftningarna, och i enlighet med detta utforma straff och förfaranden på ett enhetligt sätt.
Kommissionen ville i slutet av november lägga fram ett dokument om detta.
Jag har hittills inte fått det.
Men framför allt måste lagstiftningen bli klarare, för att förhindra kryphål för lagöverträdare.
För det andra: en ny kultur med operativt samarbete: Det är viktigt att alla medlemsstater arbetar för samma mål.
När allt kommer omkring är det hos dem som mer än 80 procent av bedrägerierna med EU-pengar förövas.
Hittills har de inte slutit sig samman, ty annars skulle konventionen från 1995 för länge sedan ha ratificerats av alla länder och därmed ha trätt i kraft.
Den är också nu delvis överspelad, och toppmötet i Nice har inte gett något.
Men även internt vill kommissionen skapa en ny kultur, som kommissionens ordförande Prodi har lovat.
Den skall genomföras med den interna reformen.
Vi följer vaksamt denna process.
Den tredje riktlinjen är ett organövergripande agerande för att förhindra och bekämpa korruption.
Här handlar det om de europeiska organens trovärdighet, en mycket viktig punkt, där inrättandet av OLAF, den nu inte längre helt nya byrån för bedrägeribekämpning, och dess arbete bör framhävas.
Hindren för dess oberoende verksamhet, särskilt personalrekryteringen och den strukturerade uppbyggnaden, måste äntligen undanröjas.
Byrån och kommissionen har här samma ansvar.
För att garantera ett visst skydd för de anklagades rättigheter föreslår vi att man tillsätter ett förhörsombud.
EIB och ECB uppmanas att äntligen ansluta sig till det interinstitutionella avtalet.
Slutligen måste systemet med bedrägeribekämpning förbättras genom att man stärker den straffrättsliga dimensionen.
Som en ansats till att skapa en europeisk juridisk myndighet bör man stödja kommissionens framtidsperspektiv att tillsätta en europeisk åklagarmyndighet, då den ju baserar sig på ett gammalt krav från parlamentet.
Denna åklagarmyndighet, stödd av delegerade åklagare i medlemsländerna och i enlighet med sakkunnigstudien Corpus Juris, kompletterad med en domare i förlikningsförfarandet, skulle motsvara principen om rättssäkerhet och subsidiaritet som en slags förliknings- och samordningsinstans, utan att minska behörigheten för de ansvariga domstolarna i medlemsstaterna.
Den skall strikt inskränkas till skyddet av de ekonomiska intressena, sekundärrättsligt kan sedan genom medbeslutandeförfarandet de nödvändiga föreskrifterna och tillvägagångssätten för dess arbete fastslås.
Jag är medveten om att det här fortfarande finns många förbehåll.
Det gäller att minska dem, ty bara genom rättsprincipiella och enhetliga bestämmelser och åtgärder, som man tyvärr inte åstadkom vid toppmötet i Nice, kommer vi att bemästra ifrågavarande brottslighet.
Jag tackar kommissionen för dess ansträngningar och insatser ...
(Talmannen avbröt talaren.)
