# ID: svediakorp-gov407752
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,350
# sentences: 61
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag vill börja med att gratulera min hedervärda vän fru Maij-Weggen för vad som allmänt anses som ett utmärkt betänkande.
Det är ett mycket omfattande betänkande och synnerligen användbart för att uppdatera oss om utvecklingen sedan kommissionens meddelande antogs i februari.
Sedan dess har tiden förvisso inte stått stilla i Indonesien.
Jag tänker ibland på det som en amerikansk god vän till mig, som en gång var ambassadör i Indonesien, sade: han ansåg att av alla de viktigaste länderna i världen var Indonesien ett som vi visste alltför lite om.
Jag tycker att betänkandet är ytterst viktigt för att sprida information om vad som har hänt.
Jag är därför tacksam mot henne och utskottet för resolutionsförslaget.
Framför allt är jag glad över att de synpunkter som lämnats generellt verkar stödja Europeiska unionens insats och i synnerhet Europeiska kommissionens åtgärd.
Den viktigaste punkten i kommissionens meddelande var att det var nödvändigt att inse att Indonesien genomgick en svår övergångsperiod där reformkrafterna behövde vårt stöd.
Det stödet skall ges genom en ökad politisk och ekonomisk dialog liksom med ett ökat målinriktat utvecklingssamarbete.
Meddelandet var skrivet i en positiv anda och speglade den nya gryningen i vårt förhållande.
Det är rimligt att säga - jag anar i närvaro av den indonesiska ambassadören - att Indonesien värdesatte och välkomnade det.
Nästan ett år senare är det klokt att tänka över om våra förslag och analyser fortfarande gäller med tanke på den senaste politiska utvecklingen i Indonesien.
I synnerhet detta sista år har man märkt ökad och bekymmersam oro, instabilitet och kränkningar av mänskliga rättigheter i regionerna, framför allt i Aceh, Irian Jaya och Moluckerna, där kommissionen nyligen godkände ett beslut om ytterligare 2 miljoner euro från ECHO för att hjälpa fördrivna människor i båda provinserna.
Situationen är allt annat än stabil i alla tre områdena.
Bara denna veckohelg, som flera ärade ledamöter har påmint oss om, mördades tre lokalt anställda i en dansk icke-statlig organisation i Aceh.
Jag fördömer kraftfullt dessa mördare.
De utgör en påminnelse om de ytterst farliga förhållanden som alla hjälparbetare lever under i många delar av Indonesien.
Jag vill hedra deras mod och engagemang.
Jag vet att kammaren vill göra detsamma.
Kommissionen och rådet har åter bekräftat sitt stöd för Indonesiens territoriella integritet.
Jag är glad att parlamentet gör samma sak.
Samtidigt har vi dock understrukit den indonesiska regeringens skyldighet att upprätthålla lag och ordning och att skydda mänskliga rättigheterna i sitt territorium.
Det är en utmanande uppgift för president Wahids demokratiska regering, inte minst att bekämpa det som han har kallat de mörka krafterna från det förgångna som försöker spela ut en nationell kamp om makt på avlägsna slagfält.
Det är avgörande att han klarar av den utmaningen.
Samtidigt behöver han uppfylla de verkliga förhoppningarna på lokal och regional nivå om en rättvis del av ekonomisk tillväxt och större självbestämmande.
Ett särskilt fall är fortfarande den olösta frågan om Västtimor.
Helt klart är det oacceptabelt att tiotusentals flyktingar från Östtimor fortfarande hålls som gisslan i beväpnade banditers våld, vilka i namn av indonesisk patriotism försöker klara sig undan utan bestraffning för sitt kriminella förflutna.
Regeringen i Indonesien har vidtagit vissa åtgärder, men mycket mer behöver göras och mycket snabbare.
Jag lyssnade med intresse på det förslag som lades fram av vår hedervärda ledamot mot slutet av vår diskussion.
Indonesiens speciella övergångsperiod är långt ifrån över: demokratin är fortfarande ung och mycket ömtålig.
För bara två år sedan leddes Indonesien fortfarande av en militärstödd, diktatorisk ledare.
Den massiva ekonomiska kollapsen efter den asiatiska finanskrisen 1997 har ökat de sociala spänningarna och etniska konflikterna.
Det är uppenbart att Indonesiens problem inte kommer att lösas över en natt.
De svåraste utmaningarna är fortfarande dem som vi konstaterade i meddelandet.
För det första, konsolidering av rättsstaten, inklusive civil ledning över militären och bekämpning av korruption; för det andra, införandet av regionalt självbestämmande på ett sätt som minskar uppmuntran till separatism; och för det tredje, ekonomisk omstrukturering.
Så vad gäller då i framtiden för våra förbindelser med Indonesien?
Framför allt måste vi fortsätta visa vårt stöd för den nödvändiga men ömtåliga demokratiseringsprocessen och för reformer och vi måste se till, som vi gjorde under hela krisen, att våra marknader hålls öppna.
En hedervärd dam hänvisade tidigare i debatten till vår förbindelse med Indonesien som en del av vår förbindelse med Asean.
Jag måste säga att vad som kan märkas av vår förbindelse med Indonesien är i vilken grad det landet har gynnats av våra generella preferenssystem.
Det var den fjärde största mottagaren under 1998.
Medan EU: s export sjönk under 1997 och 1998 och endast har stabiliserats sedan dess, har Europeiska unionens import från Indonesien ökat avsevärt vilket gett Indonesien en handelsöverskott som har skyddat det mot krisen.
Hur bör vi involvera Indonesien under de kommande åren?
De viktigaste mekanismerna för detta har angivits i meddelandet: mer och mer öppen dialog både politiskt och ekonomiskt.
Mötena mellan högre tjänstemän som inleddes i år kommer att fortsätta med vårt andra rådgivningsforum i början av år 2001.
Vi vill också se ökade kontakter med reformkrafterna och en ändrad inriktning på vårt utvecklingssamarbete.
I denna sista fråga är jag glad att kunna informera parlamentet att kommissionen har startat ett nytt program med titeln " bra förvaltning " som skall försöka hjälpa till att förbättra strukturella svagheter i förvaltningen av offentliga angelägenheter.
Vidare ett landstrategiskt dokument där vår långsiktiga utvecklingsstrategi förklaras kommer att diskuteras med våra indonesiska partner under år 2001.
Liksom parlamentet har kommissionen också konstaterat att korruption är ett fortsatt problem.
Det stöd som vi för närvarande ger justitieministern i Jakarta är avsett att hjälpa honom i hans försök att bekämpa korruption.
Ett sista ord: Jag anser att det finns skäl till försiktig optimism vad gäller vårt långsiktiga förhållande med Indonesien, men vi - det vill säga Europeiska unionen med alla våra institutioner - måste fortsätta ge vårt stöd.
Indonesien betyder enormt mycket för oss.
Det är av betydelse på grund av sin storlek - världens fjärde största land befolkningsmässigt; det är av betydelse på grund av dess regionala roll; det är av betydelse på grund av dess miljöpåverkan.
I mellantiden mellan en tidigare kolonial befattning och detta ämbete i Europeiska kommissionen skrev jag en bok och gjorde några TV-program om Asien och jag kommer ihåg att jag besökte Indonesien kort efter upploppen där 1998 och intervjuade då president Habibie.
Jag minns att jag hade en klar känsla av att detta fantastiska land balanserade någonstans på en högt dragen lina mellan upplopp och reform, och att vi kunde kännas oss mycket glada om den demokratiska processen ledde fram till en regering som den som landet har fått i dag.
Det är vår uppgift att hjälpa den regeringen över linan till den andra sidan av klyftan.
Om den inte klarar den resan skulle konsekvenserna för oss alla, konsekvenserna för regionen i synnerhet och konsekvenserna för Indonesien, bli ödesdigra: antingen den största islamiska demokratin i världen och en av de mest framgångsrika demokratierna i Asien eller mycket avsevärda problem för hela regionen.
Det är viktigt att Europaparlamentet fortsätter att visa sitt intresse.
Det är viktigt att Europaparlamentet fortsätter att pressa på Europeiska unionen som helhet att ge en hjälpande hand till Indonesien, men det är framför allt viktigt att regeringen i Indonesien - presidenten och hans efterföljare - fattar de modiga men viktiga beslut som krävs för att säkerställa att Indonesien kan gå vidare och respektera medborgerliga fri- och rättigheter, garantera och befästa demokratin och ge Indonesiens folk en framgångsrik, blomstrande och stabil framtid.
(Applåder)
