# ID: svediakorp-gov407747
# author: Ribeiro e Castro (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 354
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Jag vill börja med att fästa er uppmärksamhet på två fakta.
I morgon kommer överlämnandet av Sacharovpriset att ske här.
För ett år sedan gick detta pris mycket motiverat till ordförande Xanana Gusmão.
Därigenom hedrade vi det timoresiska folkets ansträngningar, mod och exempel.
I februari i år tog kommissionen ett nytt politiskt initiativ för Indonesien vilket vi också behandlade här.
Jag anser dock, och jag säger det med sorg, att det var något förhastat.
Jag säger med sorg för att även jag skulle vilja se att händelserna i Indonesien går bra.
Jag skulle också vilja att rätten att bevisa sin oskuld som vi vill ge hade varit lämplig.
Men tyvärr har det i år visat sig att det inte är så.
Som vår kollega Maij-Weggen underströk i sina inledande ord - vilka jag kraftfullt stöder, liksom jag gör med hennes betänkande -, så håller situationen i Indonesien på att förändras.
Vi måste lära av denna läxa och ge Indonesien tydligare signaler och ett gemensamt budskap, inte motsägelsefulla signaler.
Jag anser att Indonesien är ett betydelsefullt land, men det står inför ett vägval och det beror på det internationella samfundets och Europeiska unionens ansträngningar att i detta vägval peka mot demokratin, mot respekten för de mänskliga rättigheterna och mot rättsstaten, i annat fall kommer oordningen att förvärras.
Därför måste vi kunna prioritera, vi får inte på samma nivå blanda ihop miljöpolitik, socialpolitik och ekonomisk politik med nyckelproblem som respekt för demokrati och mänskliga rättigheter, vilka måste vara en tydlig prioritering i våra förbindelser med Indonesien.
Jag menar också att vi måste ge en tydlig signal så att vi inte får en politik med två hastigheter, då vi ibland tycks kritisera det, men å andra sidan verkar det som om vi inte gör någonting.
Vi måste utnyttja erfarenheterna i år, vilka är hedersamma erfarenheter, för att ge en mycket kraftfull signal om förändring som vi vill se i Indonesien.
