# ID: svediakorp-gov407712
# author: Neil MacCormick (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 213
# sentences: 4
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fråga nr 13 från (H-0897 / 00):
Angående: Grundläggande rättigheter och rättvisa Med hänvisning till Moscovicis svar på min fråga och kompletterande fråga av den 14 november (H-0854 / 00) är det fortfarande totalt höljt i dunkel varför rådet anser att själva införandet av principen om ömsesidigt erkännande av domar över huvud taget kommer att bidra till att uppfylla garantierna i artiklarna 5 och 6 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, vilka nu återfinns i artiklarna 48 och 49 i stadgan om grundläggande rättigheter i Europeiska unionen.
Jag menar garantier som rätten till försvar, antingen man för talan själv eller genom ombud, eller att få fri rättshjälp när det är i rättvisans intresse om man inte har tillgångar nog för att betala för den; att få fri tillgång till tolkhjälp om man inte förstår eller talar domstolens språk; rätt att få sin sak prövad inom rimlig tid, eller försättande på fri fot i väntan på rättegång.
Med tanke på enskilda fall, som dem jag nämnde i min kompletterande fråga, hur kan rådet hävda att det kommer att räcka med endast ett förfarande för ömsesidigt erkännande för att någon som helst förbättring skall komma till stånd?
