# ID: svediakorp-gov407594
# author: Tsatsos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 450
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Syftet med regeringskonferensen har varit att förbereda Europeiska unionen för att kunna fungera efter utvidgningen.
Jag anser att Europaparlamentet gör rätt i att låta sin bedömning utgå från två samverkande förutsättningar: effektivitet och demokratisering.
Min kollega Brok och jag har, som företrädare för Europaparlamentet, kämpat för båda dessa mål, dock utan att uppnå det resultat som krävs.
Vi skall naturligtvis inte förtiga att vissa framsteg gjorts på båda dessa områden.
På effektivitetens område har vi i åtskilliga fall övergått till kvalificerad majoritet, även parlamentet har fått rätten att fungera som part i tvister av konstitutionell karaktär, och systemet med närmare samarbete har blivit lättare att tillämpa.
Dessutom har det gjorts vissa framsteg i fråga om Europeiska kommissionen.
Men också på demokratiseringens område bör vi notera att medbeslutandet utsträckts till att omfatta ganska många frågor, att den europeiska lagstiftningen även kommer att gälla de europeiska politiska partiernas stadgar, och att man dessutom vidtagit viktiga förebyggande åtgärder för att skydda demokratin och friheten i medlemsländerna.
Men för Europaparlamentet väger fördragets brister tyvärr tyngre.
I en rad lagstiftningsfrågor, där kravet på enhällighet slopats, har man inte infört något medbeslutande för parlamentet.
Stadgan om de grundläggande rättigheterna nämns inte i fördraget.
Europaparlamentet medverkar inte tillräckligt mycket när det gäller det närmare samarbetet.
För en hel del viktiga sektorer gäller fortfarande kravet på enhällighet.
Systemet för beslutsfattande i rådet innebär visserligen att man anammar principen om dubbel majoritet, men systemet har blivit ganska komplicerat och det har försämrat balansen mellan stora och små stater.
Till sist, herr talman, det stora dilemma som Europaparlamentet kommer att ställas inför vid den slutliga utvärderingen av fördraget i början av nästa år gäller Nicefördragets passus om utvecklingen efter Nice.
Denna passus ansluter sig till Europaparlamentets uppfattning att Europeiska unionen inte kan utvecklas vidare genom den hittillsvarande metoden med regeringskonferenser.
Denna metod är död.
Även om denna passus om utvecklingen efter Nicemötet innehåller överdrifter och helt felaktiga lovord om fördraget, sprider den ändå lite ljus i tunneln för att upprepa min vän Hinschs formulering.
Politiker och sociala aktörer, framför allt de nationella parlamenten och Europaparlamentet, bör låta sig inspireras av de nya förslagen om Europas framtid, mot bakgrund av den utveckling som kan skönjas.
Utan denna passus om utvecklingen efter Nice är jag rädd att fördraget skulle vara oacceptabelt för Europaparlamentet.
Även med denna passus är fördraget fortfarande dåligt.
Men om Europaparlamentet beslutar sig för att säga nej, krävs det att man noga sätter sig in i problemet.
