# ID: svediakorp-gov407593
# author: Van Velzen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 321
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Uppdraget i Nice var att utveckla en union som klarar av att ta emot tolv nya medlemsstater.
Ett EU som kan fungera effektivt, öppet och demokratiskt.
De central- och östeuropeiska länderna vill ju ha en handlingskraftig union, en union som kan fatta beslut.
Det är positivt att det i Nice antogs en tidsplan med avseende på de fösta central- och östeuropeiska ländernas anslutning som överensstämmer med parlamentets tidsplan.
Det mest påfallande är dock att rådet under sina fyra dagar i enskildhet i Nice mer varit sysselsatt med sig självt.
Inget svar på frågan hur Europeiska unionens institutioner kan fungera bättre i en utvidgad union.
Rådet har verkligen skött om sig självt.
Det har visst givit viss förbättring för kommissionen och en liten godispåse åt Europaparlamentet, som det förväntas av en far.
Det står dock i skarp kontrast till den uppmärksamhet som rådet ägnat sig självt.
Det framträder fyra huvudproblem.
För det första: en institutionell obalans, rådet mycket, kommissionen och parlamentet litet.
För det andra: de nationella intressena har segrat.
Det var endast den belgiska regeringschefen, Verhofstadt, var ett gott undantag.
För det tredje: en demokratisk brist.
Gamla brister har inte åtgärdats och nya har tillkommit.
Slutligen, för det fjärde: beslutsprocessens mekanismer går inte att förklara där hemma.
Det blir mycket invecklat alltihop.
Om Prodi säger att det inte finns några fler " left-overs " från Nice så vågar jag ifrågasätta det.
Vi kan inte fortsätta utan en beslutsprocess med kvalificerad majoritet i viktiga frågor.
Nice kommer att gå till historien som toppmötet där chanserna inte togs tillvara, som toppmötet med brist på ledarskap i Europa, som toppmötet med motkänsla, som toppmötet varefter medborgarna kommer att känna sig ännu mer främmande för Europeiska unionen.
