# ID: svediakorp-gov407588
# author: Cossutta (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 254
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Man sade att ett misslyckande skulle vara bättre än en besvikelse.
I verkligheten så ville man inte misslyckas på ett bra sätt, men man nådde inte heller ända fram.
Motsägelser och förseningar börjar dyka upp: för det första godkändes stadgan över rättigheter, men den kommer inte med i fördraget och därför får den inte genast status av lag.
Behovet av en europeisk konstitution är större än någonsin.
För det andra accepterar man att skapa ett militärt europeiskt försvar, men för tillfället tänker man inte tydligt definiera dess funktioner, som endast kan garanteras om det blir självständigt gentemot USA genom att man lämnar Nato, som numera i alla avseenden är en anakronism.
För det tredje pekar man på behovet av en social dagordning: sysselsättning, hälsa, utbildning, miljö, rättigheter, men det är fortfarande vagt, utan att man preciserar vilka hinder som finns att övervinna och hur de skall övervinnas för att garantera rättvisa och frihet.
Slutligen planeras och utlovas en utvidgning mot öster och söder.
Gott, men man anger inte klart vilka institutionella regler som skulle kunna förverkliga detta.
Särintressen och privilegier dominerar.
Efter Nice har inte det Europa som vi vill se kommit närmare, utan det är ännu längre bort.
Rådet kan inte längre ignorera Europaparlamentet, regeringarna kan inte bortse från sina nationella parlament och de kan i sin tur inte bortse från sina väljare.
