# ID: svediakorp-gov407587
# author: Frassoni (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 450
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
President Chirac har banaliserat de negativa reaktionerna från många parlamentariker på resultatet från Nice och kallat dem orealistiska, icke pragmatiska.
I själva verket är det presidenten som är orealistisk, om han tror att det med ett sådant fördrag skall bli möjligt att utvidga unionen.
Jag tror inte det är mer realistiskt att kämpa för att hävda den egna nationella prestigen än det är att kämpa för en effektiv och fungerande union och jag tror inte att de europeiska medborgarna har gått man ur huse för att följa sina ledares sjöslag i Nice.
Jag tror att det allvarligaste felet som det franska ordförandeskapet gjorde sig skyldigt till var att vilja rikta in debatten mot en maktkamp mellan olika stater - en småsint kamp, utan skamkänsla, för någon liten poäng mer eller mindre - snarare än mot en diskussion som verkligen betydde något, en diskussion om unionens politik.
Av rädsla för att äventyra balansen gentemot Tyskland godtog ordförandeskapet utan protester att dess förslag om att utsträcka majoritetsomröstningen, cirka 40 stycken, skars ner till mindre än hälften.
Men även de stater som är vänskapligt sinnade till EU kämpade halvhjärtat och böjde sig i slutändan för en nedslående kompromiss.
När det gäller Europaparlamentet, så var det bara kommissionen som försvarade dess legitimitet, och därför vill jag tacka ordförande Prodi och kommissionär Barnier för detta: men de stod ensamma och det märks i slutkompromissen.
Vi får verkligen hoppas att detta var den sista regeringskonferensen, bland annat för att toppmötets utveckling tydligt demonstrerade solidaritetens sammanbrott inom gemenskapen.
De verkliga segrarna i denna konferens är Blair och Aznar, Europas " nej-herrar ".
Det var deras Europa, ett Europa av marknader och veton, som vann och inte vårt, ett demokratiskt Europa för en hållbar framtid.
Det finns bara ett litet hopp, men till och med det har det franska ordförandeskapet försökt blockera i det längsta, och det är den process som kommer efter Nice, även om det finns vissa oklarheter som måste klaras upp snarast.
Framför allt ligger år 2004 för långt bort: vi måste handla innan dess.
Vi vill att man senast före juni månad bestämmer, och vid årets slut sätter igång, en demokratisk process som har en europeisk konstitution som mål; stadgan om grundläggande rättigheter klarade vi av på åtta månader, en konstitution kan utarbetas på mindre än fyra år.
Detta är vår nästa strid.
Jag hoppas att vi denna gång skall kunna genomföra detta med, och inte ännu en gång emot, regeringarna.
