# ID: svediakorp-gov407577
# author: Bayrou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 512
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är nu min tur att hylla kommissionens ordförande som är här och rådets ordförandeskap som går framåt, och betona att det sannolikt i detta parlament aldrig uttryckts en sådan enhällighet om resultatet av ett toppmöte.
Vi har nu i förmiddags hört samtliga grupper tala om ett misslyckande.
Om man försöker rannsaka orsakerna till detta misslyckande förefaller det mig som om den huvudsakliga orsaken är att man i Nice upplevde att det europeiska projektet skadades lite ytterligare och avlägsnade sig lite mer från den europeiska drömmen.
Vilken slags dröm är detta?
Det är inte drömmen om ett område där man handlar.
Det är inte ens drömmen om ett område där man enas.
Den europeiska drömmen är den om en kontinent med gemensamma värderingar och som byggs upp med politisk makt.
Med andra ord den om grannar som, genom att erkänna att de är medlemmar i samma familj, beslutar gemensamt att bygga en båt för att ta sig igenom stormen.
Men det krävde att man erkänner att det gemensamma projektet ser längre än till de egoistiska intressena.
Men i Nice, och den kritiken gäller oss alla, var det inte fråga om ett projekt, det var endast fråga om intressen.
Som om båten redan hade byggts och man hade kommit till stadiet med att fördela hytterna, graderna och lasten.
Det förklarar varför många av oss tyckte att Nice var helt hopplöst.
Det var helt hopplöst att se hur debatterna koncentrerades till frågan om vem som skulle ha en röst mer eller mindre, vem av Tyskland och Frankrike som skulle vinna, Nederländerna eller Belgien, Portugal eller Spanien.
Den enda frågan som inte ställdes var om Europa skulle vinna eller inte.
Resultaten var också helt hopplösa.
Att det nu kommer att krävas tre olika majoriteter för att ett beslut skall kunna fattas - en majoritet med 75 procent av rösterna, en majoritet med 50 procent av staterna, och en majoritet med 62 procent av befolkningen - det är en spetsfundighet som är oförklarlig för medborgarna.
Ett hopplöst resultat för kommissionen som betraktats inte som det organ som försvarar det allmänna intresset utan som ytterligare ett mellanstatligt organ, bortslitet från den kollegiala regeln och symboliskt skiljt från " biktstolarna ".
Ett helt hopplöst resultat också för parlamentet: vägran att seriöst utvidga besluten till majoritet, uteslutning av parlamentet från medbeslutandet och, jag säger det i förbigående, det chockerande fastställandet av sammansättningen utan att parlamentet ens tillfrågats om denna sammansättning.
Avslutningsvis och framför allt var det ett helt hopplöst fall för medborgarna som en gång för alla utesluts från dessa prutande diskussioner om ett Europa där de är dömda till att aldrig förstå någonting.
Den europeiska drömmen måste tas tillbaka och det europeiska projektet måste byggas om.
Det blir målet för den tredje etappen, den nya etapp som vi kommer att gå in i.
(Applåder)
