# ID: svediakorp-gov407550
# author: Hager (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 368
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, ärade president Chirac!
Det gläder mig att ni i motsats till förra gången i dag haft tid att också lyssna till mitt tal.
Jag tyder det som ett glädjande tecken på den avspänning som nu har inträtt.
När jag väntade på resultatet från Nice kom jag att tänka på min gamle matematikprofessor.
Om man inte hade löst två av fyra uppgifter, betydde det hos honom obönhörligen " otillräcklig ".
Ända till sent under söndagen var detta betyg också tänkbart för Nice.
Men sedan kom man ändå fram till en kompromiss.
Kompromissens väsen ligger en gång för alla i att man inte uppnår det optimala.
Ändå kan vi ur österrikisk synvinkel leva med resultatet.
Personligen välkomnar jag framför allt lagstiftning om alla faser av sanktionsförfarandet, i första hand kontrollmöjligheten genom EG-domstolen.
Som österrikare vet jag vad jag talar om.
Rättsstaten har här segrat över det politiska godtycket.
Många har beklagat de små framstegen när det gäller den kvalificerade majoriteten.
Jag tar det betydligt lugnare.
När stats- och regeringscheferna på vissa områden var förbehållsamma, då har de efter långa förhandlingstimmar väl inte på skämt gjort bruk av sin vetorätt.
Bakom detta finns snarare graverande problem och oro och alltid resultatet av nationell opinionsbildning, som man inte får skjuta åt sidan, utan måste ta på allvar.
Hur skall den mångbesjungna Europakänslan kunna förbättras, om man inte tar hänsyn till medborgarnas oro?
För många medborgare går det helt enkelt fortfarande för fort.
Många ser ännu inte den hamn som Europeiska unionen en vacker dag skall inlöpa i.
Eftertänksamma och överlagda steg anser i varje fall jag vara förnuftigare än eventuella ilmarscher in i konkursen.
Men det är i denna situation oroande, vilket både jag och Poettering för övrigt redan varnat för, att instrumentet med det stärkta samarbetet som en kringgående strategi skulle kunna användas på de områden, där ett beslut med kvalificerad majoritet inte kunnat uppnås.
Ett sådant agerande skulle inte bara motsäga ultima-ratio-klausulen ¸ utan skulle enligt min åsikt också innebära en allvarlig risk för unionens utveckling.
