# ID: svediakorp-gov407548
# author: de Gaulle (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 294
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, kära kolleger!
Den masochism med vilken de franska politiska ledarna ännu en gång låtit sig gå i fällan med kadriljernas Europa är otrolig.
Efter att ha vältrat sig i samboendet, lade sig dessa politiska proffs resignerat med ett fördrag som de absolut måste underteckna i Nice, som om Tysklands öde var beroende av det.
Portugal och Belgien vägde i detta sammanhang tyngre än Frankrike, som gav efter om allt och inte erhöll någonting, utöver bibehållandet av ett vagt kulturellt undantag, en förevändning för ett nytt koncept, som Védrine uppfunnit, för sakens behov, en suveränitet som både skulle vara nationell och utövas gemensamt.
Till och med Edgar Faure måste vända sig i sin grav!
Vid ett tillfälle när dessa så kallade ledare är oförmögna att genomföra ett femtiotal direktiv på annat sätt än genom förordning - dvs. genom lagdekret - godtar de nu, på allvar, att minska den franska representationen i Europaparlamentet med nära 20 procent, en representation som de ändå givit i uppdrag att försvara de franska intressena i enlighet med medbeslutandet.
För Frankrike är vart och ett av dessa fördrag tyvärr värre än det föregående men bekräftar logiken från Maastricht, en stor Mitterrandsk finess som riskerar att sluta illa.
Och den stackars Chirac som trodde att han skulle förbättra sin hälsa i Nice!
Och Jospin som tror på Gerhards ord, såsom Jaurès tror på världsfreden!
I vilken situation kommer alla dessa människor att ha dragit in Frankrike, när den europeiska bubblan spricker och fransmännen bara har den bittra smaken kvar i munnen av att ännu en gång ha låtit sig luras av medelmåttiga och intresserade ledare?
