# ID: svediakorp-gov407547
# author: Pasqua (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 996
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr president!
Jag skulle först av allt vilja lyckönska er till den stora fysiska motståndskraft ni visat prov på under detta maraton i Nice.
Men mina lyckönskningar slutar där, för jag beklagar att ni inte utvidgat denna motståndskraft till de frågor som lagts fram för er.
Ni har sagt att toppmötet i Nice var en framgång eftersom det avslutades med ett avtal.
Jag vill svara er: " strunt i det! " eftersom alla redan från början visste att det franska ordförandeskapet, bl.a. av inrikespolitiska skäl, var beslutet att göra allt för att ett avtal skulle kunna träffas i Nice.
Med risk för att beröva er era illusioner, skulle jag vilja säga att ingen här är lättlurad.
Det stora antalet blockeringar mellan de femton medlemsländerna under toppmötet är symptomatiska.
För varje klarsynt omdöme innebär de mycket allvarliga konsekvenser som projektet med det federala Europa med 27 eller 28 medlemsstater leder till.
Det mest förvånande är att ni förbereder detta fantasifoster trots att opinionsundersökningarna visar att alla europeiska folk till största delen är fientligt inställda till det.
Jag talar huvudsakligen för fransmännen i min grupp och vill säga att motsättningen är konstant mellan detta Europas förtjänster och den förvirring som kunnat konstateras i unionens dagliga funktion.
De ansvariga, och ni hör dit, har reducerats till allt fler operationer, manipulationer av media och den allmänna opinionen.
Tekniken har provats ut noga: alltid skjuta upp bevisbördan till senare, fatta beslut som är tomma på innehåll eller som skall tillämpas mycket senare och slutligen lägga fram allt detta som en fantastisk framgång.
Toppmötet i Nice utgör på sätt och vis ett förhärligande av denna strategi med trolleritrick.
Till att börja med undertecknade de femton medlemsländerna i all hast och under tårgas stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Detta dokument är ett tvetydigt monument och lades fram av vissa som en grundläggande text som förebådar en framtida europeisk konstitution och av andra som en enkel avsiktsförklaring utan rättsligt värde.
Texten förhärligades som ett demokratiskt framsteg för ett medborgarnas Europa.
Naturligtvis har ingen brytt sig om att ta redan på vad folket tyckte.
Texten lades fram av er, herr president, och av er premiärminister som en triumf för den franska konfessionsfriheten, och av förbundskansler Schröder som en seger för den tyska religiösa känslan.
Det var tillräckligt för att den franska och tyska versionen av stadgan helt enkelt inte skulle uttrycka samma sak.
Det skulle man ha tänkt på!
(Applåder) Toppmötet i Nice antog också en europeisk social dagordning, men detta dokument har inget tvingande värde.
Man nöjer sig med att för de fem kommande åren fastställa en handfull målsättningar som staterna är fria att uppnå eller ej, beroende på vilken politik de valt.
Vidare aviserade toppmötet att ett avtal träffats om sjösäkerheten.
Halleluja!
Ett avgörande avtal?
Inte alls, det handlar helt enkelt om ett beslut som uppmanar transportministrarna i medlemsstaterna att komma överens om vilka åtgärder som skall vidtas.
Låt oss också till denna hitlista foga aviseringen att en livsmedelsbyrå skall inrättas som inte kommer att fungera före 2002.
För att fullborda det hela beslutade de europeiska ledarna som träffades i Nice att inleda ett nytt institutionellt projekt år 2004.
Det kommer då att handla om - var det allt? - att klargöra de europeiska fördragen, den exakta ställningen för stadgan om de grundläggande rättigheterna och fastställande av behörigheten mellan unionen och medlemsstaterna.
Allt detta går helt enkelt inte ihop.
Från undanflykter till skenmanövrar och hycklande avtal under löften inför framtiden, börjar detta federala Europa att likna ett korthus där toppen blir allt högre men där grunden är ostadig, för den verkliga lärdomen från Nice är den enorma historiska motsättning som vår kontinent kastat sig in i alltsedan Maastrichtfördraget.
Utan folkligt stöd, eftersom det inte finns något europeiskt folk, tvingas staterna av sin allmänna opinion att på ett allt mer envist sätt försvara sina nationella intressen, med risk för att ändra det maximala antalet ledamöter i Europaparlamentet som fastställts i Amsterdamfördraget som redan är föråldrat, med risk för att öka antalet kommissionärer till 27, trots att den nuvarande kommissionen med femton ledamöter inte fungerar.
Tillåt mig också, herr president, att betona att efter Nice framstår återigen Frankrike som ovanligt förlorande.
Ni kämpade krampaktigt mot risken att få mindre än Tyskland i ministerrådet och gav slutligen efter när det gäller allt annat: antalet franska ledamöter här i kammaren, minskar från 87 till 74 - det är ingen stor förlust det håller jag med om - medan Tyskland behåller sina 99 ledamöter utan att förlora en enda: åtminstone för dem som tror att denna kammare har någon betydelse skulle man ha behövt behålla antalet, när det gäller den s.k. principen om " demografiskt nät " som ger Tyskland avsevärda fördelar, när det gäller en av våra kommissionärer i Bryssel och vår vetorätt inom ett mycket stort antal områden som gäller våra grundläggande intressen.
Slutresultatet är befängt.
Ingen förstår längre något när det gäller reglerna för hur denna gasfabrik fungerar.
Den gör i stort sett alla missnöjda, till att börja med de s.k. små länderna.
Det enda tydliga resultatet är att de europeiska nationsstaterna under protest är på väg att bli endast provinser i en auktoritär federal stat - om man inte motsätter sig det - vars strategiska och militära målsättningar skulle vara de som eftersträvas av Förenta staterna.
Vi måste sätta stopp direkt för denna vansinniga abdikation för de europeiska nationernas suveränitet.
Det är anledningen till, herr president, att vi så småningom kommer att be Frankrikes president att rådfråga fransmännen om fördraget genom en folkomröstning.
(Applåder)
