# ID: svediakorp-gov407545
# author: Lannoye (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 862
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande!
Tillåt mig att göra en liten historisk erinran om en fransk läkare som hette Coué och som uppfann en metod, nämligen Coué-metoden, som bygger på principen om självsuggestion och självövertygelse.
(Applåder)
Denna läkare rådde oss alla att när vi stiger upp på morgonen säga: i dag är jag bättre än i går och sämre än i morgon.
Jag tror att det är en princip som har sitt värde i politiken, men den bör inte användas alltför mycket.
Jag gläder mig åt att de olika kollegerna som är närvarande här inte har gjort det.
Jag hyllar alltså deras tal.
Det händer inte ofta, men jag är faktiskt mycket nöjd med vad som sagts hittills.
När det gäller toppmötet i Nice ser jag det för egen del som ett misslyckande.
Inte bara i förhållande till Europeiska unionens uttalade ambition att förändra institutionerna för att på ett korrekt sätt kunna ta emot de nya medlemmarna och förbättra Europeiska unionens effektivitet, jag ser det också som ett misslyckande jämfört med en annan viktig målsättning, som man kanske inte tagit upp tillräckligt, nämligen ambitionen att föra Europeiska unionen närmare medborgarna.
När det gäller den första punkten tror jag allt har sagts.
Jag skulle emellertid vilja lägga till ett antal beståndsdelar beträffande Europaparlamentet, detta europaparlament, som för övrigt mycket vänligt hyllades av Chirac, har till stor del glömts bort i Nicefördraget.
(Applåder)
För första gången - och jag vill påminna om att jag upplevt både Maastricht och Amsterdam - har Europaparlamentets betydelse minskat, när det gäller de europeiska besluten.
Det är mycket allvarligt.
Antalet ledamöter har visserligen ökat jämfört med vad som planerats, vilket gör det möjligt att minska oron bland vissa av oss, men det kommer att finnas fler ledamöter och mindre makt.
Jag är inte säker på att det är bra.
(Applåder)
Jag kommer nu till min oro beträffande demokratin och öppenheten.
När det gäller öppenheten skulle jag vilja ge ett exempel: artikel 133 om handelspolitiken.
Jag har inte fått den definitiva texten, det har ingen av oss här, men jag har fått tre sidor, bilaga 5 och 6, om handelspolitiken.
Jag har läst dem tre gånger och jag måste erkänna att jag inte förstått allt.
Kanske jag inte är uppgiften vuxen, men jag förstod verkligen inte allt.
Jag förstod emellertid en sak: att Europeiska kommissionen skulle få större makt, att rådet skulle öka sin kontroll och att parlamentet skulle uteslutas.
Inom ett så känsligt område, politiskt känsligt, där det funnits en folklig mobilisering, tror jag att det är ett allvarligt politiskt misstag.
Jag ville säga det.
(Applåder)
Jag skulle kunna säga mycket om medbeslutandet.
Var finns det, detta medbeslutande?
Det föreligger praktiskt taget inga framsteg.
Det är lika allvarligt.
Jag tror därför att vi på denna punkt verkligen, som parlamentariker och som företrädare för den allmänna opinionen, måste visa att vi är förtretade och politiskt omsätta denna förtret i en positiv handling.
Det är vad jag skall göra med några ord.
Jag tror att det som saknades i Nice var en europeisk syn.
(Applåder)
Den fanns inte vid toppmötet i Nice.
Regeringarna kan ifrågasättas, och jag attackerar inte här någon särskild regering och inte det franska ordförandeskapet mer än något annat - jag tror inte att det är rätt tillfälle, Barón Crespo sade det mycket bra - vi måste ifrågasätta den mellanstatliga metoden.
Regeringarna är ansvariga och måna om sin image i den nationella allmänna opinionen, det är normalt.
De struntar lite i sin image i den internationella allmänna opinionen, med undantag av några, men många struntar i den, och jag tror man måste inse att det leder till stor oro när det gäller att tänka europeiskt.
Vi måste alltså byta metod.
Vi har sett gränserna, de har blivit allt tydligare.
Vi har en början till process.
Jag är lite mindre entusiastisk än andra när det gäller stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Man har talat om barnet efter en avslutad förlossning, men barnet är mycket klent.
Jag önskar mig ett starkt barn, och jag tror att det krävs en metod för det, sannolikt inspirerad av metoden med konventet, men med ett mycket mer ambitiöst mandat, för att reformera de europeiska institutionerna och framför allt ett mer demokratiskt sätt att fungera.
Vi kan inte undgå en folklig debatt om Europeiska unionens målsättningar, om Europeiska unionens ambition i världen.
(Applåder)
Det är den önskan jag har.
Jag gläds mycket uppriktigt åt den konsensus som jag känner finns här i kammaren.
Det är första gången som vår analys är så samstämmig och jag ser det som en positiv garanti för de kommande åren.
