# ID: svediakorp-gov407543
# author: Barón Crespo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 984
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, ordförande för Europeiska rådet, ordföranden för kommissionen, mina damer och herrar!
Äntligen gav toppmötet ett resultat.
För tillfället har vi klarat oss ur knipan.
Nu måste vi noggrant granska texten här i parlamentet.
Vad jag kan säga för tillfället, herr rådsordförande, är vad som står att läsa på rådets webbsida på Internet, åtminstone vad som stod där klockan 10.00 i morse: " Fördraget kommer att finnas tillgängligt så snart det har godkänts ".
Jag ber er att ni i er tur ber rådets tjänstemän att åtminstone uppdatera texten.
Jag tror att " något " har godkänts i Nice.
(Applåder)
Det faktum att en överenskommelse har uppnåtts är emellertid en bedrift i sig.
De frågor som diskuterades i Amsterdam och som man inte kunde komma överens om handlade inte om vad som helst.
De handlade om grundläggande frågor för Europas styre, och nu kan vi börja arbeta på detta.
Vi tror på era ord om innehållet i överenskommelsen men, enligt vad vi erfar, finns det inte många anledningar till glädje.
Det är på sin plats att påminna om att syftet med regeringskonferensen från början var att uppnå en förbättring av unionens funktion i syfte att genomföra utvidgningen.
Jag är rädd för att vi står inför en intressekonflikt mellan nationella intressen, en konflikt som uppstod plötsligt, i nattmörkret, och som kommer att försvåra beslutfattandet inom gemenskapen ännu mer i framtiden.
Nu är det inte bara det att regeln om enhällighet bevaras inom några viktiga områden, utan nu har vi tre olika typer av kvalificerad majoritet.
En gräns på 62 procent av befolkningen, i andra fall gäller en gräns på 71 procent, och så ännu en gräns på 73,49 procent för att uppnå kvalificerad majoritet.
Procenttalet är så högt att det är likvärdigt med att återinföra vetorätten, framför allt när det gäller de större länderna.
Det handlar om en tillbakagång som kommer att få återverkningar inom alla områden inom gemenskapen och jag förutspår, herr ordförande för Europeiska rådet, att våra medborgare - och även parlamentarikerna och regeringscheferna är jag rädd - kommer att bli tvungna att sätta sig i skolbänken igen för att få undervisning om matematiska kalkyler.
(Applåder)
De roller som har tilldelats kommissionen och parlamentet i den beslutsfattande processen i unionen måste undersökas mycket noggrant.
Om vi vill att unionen skall spegla alla medlemsstaters och befolkningars intressen som en värdegemenskap, är kommissionen och parlamentet de institutioner som enligt gemenskapsmetoden kan garantera detta och som agerar inom ramen för stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Om dessa institutioner försvagas, hur skall vi då föra Europa närmare medborgarna?
Samtidigt står det i förklaringen om utvidgningen - som är positiv - att kandidatländerna kan bli medlemmar av unionen i slutet på år 2002, och regeringscheferna från de olika förhandlande länderna har välkomnat Nice.
Emellertid måste en sak tas med i beräkningen: det är som om ett barn bjuder in sina vänner till en födelsedagsfest och inte vet om det finns tillräckligt med plats i huset eller om det finns pengar för att köpa godsaker.
Vi måste ta våra löften på allvar.
Hur har vi hamnat i den här situationen?
Det är alltför lätt att skylla på rådets tjänstgörande ordförandeskap, främst på grund av att den största delen av de politiska familjerna som företräds här också finns företrädda i rådet.
Anledningen till att vi befinner oss i den här situationen är helt enkelt att metoden med regeringskonferenser inte fungerar längre.
Hur skall unionen kunna fatta beslut i konstitutionella frågor när man sitter uppe tre nätter i rad?
Vad har elva månaders regeringskonferens, två överläggningar och oräkneliga möten i rådet (allmänna frågor) tjänat till?
(Applåder)
Jag vill i förbigående nämna, herr ordförande för Europeiska rådet, att det är skattebetalarna som betalar utgifterna.
Hur skall beslut som avspeglar unionens dubbla legitimitet kunna fattas när dessa beslut fattas av en enda part?
Jag vädjar: inga fler regeringskonferenser bakom stängda dörrar.
(Applåder)
I förklaringen om unionens framtid - som jag välkomnar å min grupps vägnar - nämns för första gången att det är nödvändigt att förnya unionens arbetsmetoder: behovet av en bredare debatt, i vilken alla berörda parter kan delta.
En sådan metod finns redan.
Det är konventmetoden: nio månader, en lycklig födsel ...
(Applåder)
... men när det gäller Nice, så vet vi fortfarande inte hur skapelsen ser ut.
Och jag tror att det verkligen skulle vara på sin plats att använda konventmetoden för att fastställa unionens framtid.
Sammanfattningsvis, herr ordförande för Europeiska rådet, herr ordförande för kommissionen, mina damer och herrar, när det gäller de frågor som behandlades i Nice som ni själv, herr Chirac, har påtalat - bolagsordningen för europeiska aktiebolag, den sociala dagordningen, galna ko-sjukan, sjösäkerheten - så finns det tillräckligt med skäl för att konstatera att toppmötet blev en framgång.
När det gäller de institutionella frågorna däremot, måste vi begrunda och bedöma dessa.
Vi kan inte fatta ett beslut i dag.
Vi vill bidra på ett positivt sätt, men vad vi måste göra nu - och med detta avslutar jag, fru talman - för att leva upp till våra ambitioner är att be det svenska ordförandeskapet att det påbörjar debattprocessen och under den måste vi finputsa detaljerna, det är nämligen det som unionen behöver, att vi på ett positivt sätt förstärker vår försvarspolitik och utvecklar gemenskapsmetoden.
Det är den utmaningen som vi nu står inför.
(Applåder)
