# ID: svediakorp-gov407541
# author: Prodi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,955
# sentences: 90
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr rådsordförande, ärade parlamentsledamöter!
Det europeiska rådet i december 2000 kommer att gå till historien som ett särskilt långt och komplicerat rådsmöte: det förstod man redan av dagordningen, och så blev det.
I Nice fattades bra beslut, några som vi har väntat på länge.
Stadgan om grundläggande rättigheter tillkännagavs högtidligen.
Personligen hyser jag inga som helst tvivel om den textens grundläggande betydelse, och dem som tycker den är alltför svag - och jag vet att det är många också bland er som tycker så - vill jag påminna om att den utarbetats och planerats mycket omsorgsfullt just för att kunna bli en rättslig norm.
(Applåder)
Parlamentet och kommissionen har redan låtit meddela att de för sin del kommer att tillämpa stadgan i dess helhet.
Ärade ledamöter!
Arbetet med att skapa ett europeiskt samhälle inleddes för trettio år sedan.
Detta är ett rättsligt instrument av uppenbar nytta som våra företagare har insisterat på att få och som saknades vid de stora omstruktureringar av industrin som vi nyligen har bevittnat.
Lyckligtvis finns det inte längre några hinder för ett snabbt införande av stadgan.
När det gäller utvidgningen, så har den strategi som kommissionen föreslog godkänts.
Dessutom godkände rådet den sociala dagordningen, resultatet av ett fruktbart samarbete med ordförandeskapet, vilket redan har påpekats här.
Kommissionens förslag när det gäller sjösäkerheten och inrättandet av en byrå för livsmedelssäkerhet har fått ett kraftigt genomslag, liksom besluten till stöd för de sju områdena i gemenskapens yttersta periferi.
Detta är ett par av de frågor som lagts fram för att behandlas av stats- och regeringscheferna.
Låt mig nämna ytterligare en, en nyhet som jag tror kommer att få betydelse, eftersom man i Nice även diskuterade toppmötena i sig, deras betydelse, deras komplexitet och det faktum att de hålls på olika platser, och Europeiska rådet fattade det kloka beslutet att gradvis förlägga samtliga rådets sammanträden till Bryssel.
Detta kommer ytterligare att förstärka stadens karaktär av europeisk huvudstad
(Applåder)
och efter de toppmöten som redan planerats kommer vartannat toppmöte att äga rum i Bryssel.
Från det ögonblick Europeiska unionen har arton medlemmar kommer beslutet att gälla samtliga toppmöten.
Jag tycker verkligen detta kraftfulla initiativ från president Chirac förtjänar våra applåder.
(Applåder)
Låt oss så se på regeringskonferensen och Nicefördraget.
Låt mig först av allt rikta ett varmt tack till Michel Barnier för det arbete han utfört.
(Applåder)
Det är ett arbete som utförts parallellt med mitt eget, men i än högre grad tillsammans med parlamentet, framför allt tillsammans med Giorgio Napolitano och hans utskott, med de båda föredragandena Leinen och Dimitrakopoulos och naturligtvis med Brok och Tsatsos, vilkas engagemang verkligen har varit totalt.
Slutligen, fru talman, har klarheten i Napolitanos inlägg i rådet verkligen varit föredömliga.
Som ni säkert kommer ihåg, fru talman, så sade jag sista gången jag talade inför denna församling, omedelbart före toppmötet, att vi behövde ett fördrag som skulle ge oss ett verkligt mervärde.
Framför allt lovade jag att jag skulle återkomma till parlamentet med en seriös utvärdering av de resultat som uppnåtts.
I ert inledningsanförande vid toppmötet sade ni dessutom att parlamentet skulle komma att bedöma resultaten från toppmötet i Nice, inte bara i kvantitativa termer utan även i kvalitativa.
Det kommer att krävas en viss tid innan vi i detalj och i grunden kan bedöma de framsteg som gjordes i Nice, men redan nu kan vi dra vissa slutsatser: den första gäller utvidgningen av den kvalificerade majoriteten.
Detta är ett framsteg som är viktigt ur kvantitativ synvinkel, med tanke på att ett trettiotal nya områden omfattas av detta beslutsförfarande, som på detta vis allt mer blir allmän regel i rådet, något man inte får bortse ifrån.
Kvaliteten är emellertid en annan fråga.
Inom känsliga sektorer som medbeslutande, skatteregler och lagstiftning på det sociala området, så var framstegen små eller obefintliga.
(Applåder)
På dessa områden mötte regeringskonferensen en fullständig omedgörlighet från vissa medlemsstaters sida.
Detta är något som jag känner djup besvikelse över, inte bara på grund av konsekvenserna på kort sikt, utan på grund av den anda av slutenhet, av bristande förståelse som denna attityd är ett tecken på.
Den som betraktar Europa enbart som en clearingcentral
(Applåder)
som man kan ösa ur vid behov och som man kan ta avstånd från när det inte finns något att hämta eller när man redan har uppnått tillräckligt, begår inte bara ett historiskt misstag i sin analys utan begår ett brott mot kommande generationer.
De har rätt att förvänta sig betydligt mer av Europa.
Men i detta låsta klimat, ett klimat som kännetecknas av en brist på ömsesidiga medgivanden, så måste man ändå peka på de små framsteg som gjorts när det gäller rättvisa och inre angelägenheter.
Det rör sig i allt väsentligt om framsteg som skjutits upp till 2004.
Men ändå undervärderar vi dem inte.
Det är emellertid uppenbart att starten för det nya stora politiska programmet när det gäller rättsliga åtgärder och gränsöverskridande kriminalitet som beslutades i Tammerfors åter ifrågasätts och det börjar verka som om tidtabellen som beslutades i Tammerfors blir försenad.
Jag hoppas att man inte kommer att skylla dessa förseningar på vare sig parlamentet eller kommissionen.
Låt mig slutligen ge ett erkännande åt president Chirac och premiärminister Jospin för att de har gjort det möjligt för oss att räta ut de viktigaste frågetecknen i samband med hur handelspolitiken skall hanteras.
Man har kommit fram till en bra kompromiss mellan den legitima oro vi känner, i första hand i samband med de kulturella olikheterna, och vår förhandlingspositions effektivitet och kraft i mötet med våra handelspartner.
En annan källa till tillfredsställelse är de resultat vi uppnått i samband med det fördjupade samarbetet.
Ärade parlamentsledamöter!
Jag tror att vi nu har ett viktigt instrument för en utvidgning av unionen.
Kommissionen kommer att utnyttja det, hela tiden medveten om sin roll som garant: kommissionen kommer å ena sidan att använda detta verktyg för att uppnå nya viktiga mål i de länder som önskar knyta sina öden närmare till varandra, samtidigt som vi, å den andra, skyddar alla mot den risk för fragmentering som skulle kunna bli resultatet av en okontrollerad ökning av antalet fördjupade samarbeten.
När det gäller själva institutionerna skulle jag vilja säga tre saker.
När det gäller kommissionen har förändringarna varit omfattande och radikala.
Kommissionen kan växa till dess den har tjugosju ledamöter och därefter genomförs de förändringar som är nödvändiga och önskade av många.
Samtidigt har vi satt igång viktiga reformer av kommissionens organisationsmodeller.
Ordföranden kommer att utses i majoritetsval och inte enhälligt och han eller hon kommer, efter omröstningen i kommissionen, att få makt att avsätta enskilda kommissionärer och att besluta med ett stort mått av självständighet i frågor som rör utformningen av kommissionens organisation, som t.ex. tilldelning av portföljer och utnämningen av vice ordförande.
Parlamentet uppnår framför allt att det bildas europeiska politiska partier.
Kommissionen försvarade - dessvärre utan framgång, men debatten är inte avslutad - vår gemensamma strävan att skydda unionens ekonomiska intressen genom förslaget att tillsätta en allmän åklagare.
Det är emellertid mycket oroande att antalet ledamöter i parlamentet i huvudsak fungerat som en kompensationsvariabel för att uppnå balans i rådet.
Dessa frågor och andra som hänger samman med dem måste vi ägna betydligt mer uppmärksamhet i framtiden och gå från en defensiv roll till att spela en betydligt mer offensiv roll.
Frågan om hur rösterna skall räknas i rådet ledde till den vanskligaste diskussionen och det var det beslut som var svårast att fatta.
Detta var oundvikligt med tanke på den uppläggning som bestämdes, men resultatet är i alla avseenden en besvikelse: å ena sidan eftersom det försvårar möjligheterna att uppnå en kvalificerad majoritet och gör det lättare att blockera beslut, medan det i en union som utvidgas krävs det rakt motsatta;
(Applåder)
å andra sidan därför att beslutsförfarandet har blivit ännu mer komplicerat och därmed så långt man kan komma från den läsbarhet och öppenhet som medborgarna kräver.
(Applåder)
För att kunna ge medborgarna det de vill ha har vi krävt dubbel majoritet, det enda objektiva och begripliga instrument som allmänt accepteras av både små och stora länder.
(Applåder)
Vi måste här framför allt hylla den belgiska statsministern Guy Verhofstadt som kämpade till slutet för en rättvisare fördelning av kandidatländernas platser och för att göra tröskeln för att uppnå kvalificerad majoritet mindre orimlig, även om den fortfarande är alltför hög.
På så vis har han befäst den viktiga historiska roll som Belgien alltid har spelat i Europeiska unionen.
(Applåder)
Fru talman, ärade parlamentsledamöter!
Vi måste erkänna att det mödosamma genomförandet av toppmötet i Nice i sig var en framgång.
Det var nödvändigt att lyckas, och tack vare ansträngningarna från ordförandeskapet lyckades vi.
Det finns inga rester, inga left overs på bordet i Nice.
Nu måste vi på ett realistiskt sätt arbeta för att fördraget ratificeras så snart som möjligt.
Med det fördraget kan vi gå vidare och ta emot nya medlemsstater i enlighet med beslutet från Helsingfors.
Vi måste beslutsamt gå vidare i den riktningen.
Ärade parlamentsledamöter, toppmötet i Nice - som president Chirac påpekade - har utmärkts av att många försvarat sina kortsiktiga intressen till nackdel för en mer långsiktig vision.
Detta toppmöte avsätter under alla omständigheter en förklaring om unionens framtid som ger anledning till optimism.
Kommissionen vet hur viktigt det är att engagera sig för att förverkliga en klarare uppdelning av behörigheterna mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna, att i fördraget infoga stadgan om grundläggande rättigheter, förenkla fördragen och diskutera den roll som våra institutioner skall spela: en omfattande, öppen och djupgående diskussion som måste engagera regeringar, parlament och medborgare i de nuvarande medlemsstaterna och i kandidatländerna, som kan visa på dynamiken i ett Europa som ständigt är under uppbyggnad; en nödvändig diskussion, för erfarenheterna från Nice visar att vårt nuvarande sätt att se på fördragen inte längre är tillfyllest.
(Applåder)
Liksom gemenskapens struktur, så står även den organisatoriska process som tillämpas för att genomföra institutionella förändringar under press och där krävs förändringar.
Kommissionen kommer att lägga fram förslag för att förbättra denna process, och jag räknar med ert deltagande och ert stöd.
Fru talman, herr rådsordförande, ärade parlamentsledamöter, mina damer och herrar!
Efter denna min första och ofullständiga analys som jag har försökt göra så engagerande och objektiv som möjligt, så får vi inte förlora ur sikte att slutmålet för toppmötet i Nice var och fortsätter att vara Europas enande.
Det nya millenniet gav oss ett tillfälle utan motstycke att förena länderna på vår kontinent i ett stort område för fred, stabilitet och utveckling.
Nice är ett steg i den riktningen: ett steg som blev kortare än vad vi hade önskat och kortare än vad vi hade kunnat ta, men riktningen är den rätta.
Därför ber jag om ert stöd för att ta detta steg.
(Livliga och ihållande applåder)
