# ID: svediakorp-gov407539
# author: Chirac (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 3,132
# sentences: 151
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Fru talman, mina damer och herrar parlamentsledamöter.
Jag är mycket glad över att vara här för att kunna lägga fram sammanfattningen över unionens franska ordförandeskap och även för att bedöma de framsteg som gjorts under dessa månader.
Ni känner till våra ambitioner.
Jag tog upp dem här i kammaren den 4 juli i år.
Jag tror att vi lyckats uppfylla våra åtaganden.
Ni får bedöma det.
Och jag är medveten om att detta resultat, det är sant, till stor del uppnåtts tack vare Europaparlamentets bidrag.
Jag kommer från Nice efter fyra dagar av intensiva förhandlingar som genomförts tillsammans med premiärministern och regeringsmedlemmarna.
Jag kommer nu till er, som företräder Europas folk, för att till att börja med berätta om resultatet av regeringskonferensen om reformen av institutionerna.
Utmaningarna var avsevärda och vi är nöjda med att ha uppnått ett avtal som hade varit omöjligt att uppnå för tre år sedan.
Vi är nöjda med att ha lyckats överbrygga svårigheterna som gjorde vägen mot den eftersträvade målsättningen så smal, nämligen att uppfylla åtagandena från Helsingfors gentemot kandidatländerna utan att upplösa unionen, att göra det möjligt för morgondagens Europa att fortsätta att fungera effektivt.
Jag tror mig kunna säga att detta avtal uppfyllts.
Jag vet mycket väl att Nicefördraget inte motsvarar Europaparlamentets alla ambitioner.
Men jag tror att detta fördrag är det bästa möjliga, med tanke på de krav som fanns.
Det motsvarar den utmaning vi ställdes inför: att ge unionen möjlighet att fatta beslut och agera efter att Europa utvidgats utan motstycke.
Det är rättvist.
Förhandlingarna var hårda, det vet ni, men vi fick varken segrare eller besegrade.
I Amsterdam, för tre och ett halvt år sedan, kunde inte den svåra balansen mellan representativitet och effektivitet uppnås.
Det lyckades i Nice, tack vare samtliga staters ansträngningar.
Vissa accepterade förvisso att göra flera ansträngningar än andra.
Det måste man hylla dem för.
Man måste också välkomna den europeiska andan som slutligen gjorde det möjligt att lämna Nice efter att ha löst de frågor som förblev olösta i Amsterdam och efter att ha förberett framtiden.
Vi hade lovat att det inte skulle bli några rester efter Nice.
Vi eftersträvade att kommissionen skulle förbli en stark institution i unionens centrum, som kan lämna ambitiösa förslag.
Genom att besluta att avskaffa en andra kommissionär, genom att besluta om olika tak för antalet kommissionärer så länge vi är färre än 27 medlemmar med en strikt rättvis rotation, är Nicefördraget en garanti både för kommissionens uppgift att personifiera unionens intresse och även dess effektivitet.
Denna uppgift kommer även att ökas genom de nya befogenheter som ges till dess ordförande, som hädanefter väljs med kvalificerad majoritet, vilket är ett verkligt framsteg.
Antalet områden där omröstning skall ske med kvalificerad majoritet betraktades av parlamentet som en prioritet i denna förhandling, det vet jag.
Det var också en av de svåraste frågorna.
Men framsteg har gjorts.
De är verkliga, även om de inte går så långt som ordförandeskapet - som nationellt visat prov på stor öppenhet, jag noterar det - skulle ha önskat.
Jag ber er att inte underskatta det som uppnåtts, när ni bedömer resultatet av Nice.
Ett trettiotal extra bestämmelser har övergått till kvalificerad majoritet och vi har gjort framsteg när det gäller rättsliga och inrikes frågor, utrikeshandel och sammanhållning, vilka är kapitel där flera medlemsstater ändå i början av förhandlingarna hade mycket starka förbehåll.
Ordförandeskapet beklagade att samma samförstånd inte kunde uppnås när det gäller beskattningen och socialfrågorna.
Den överenskommelse som uppnåddes i frågan om antalet röster för medlemsstaterna i rådet är rättvis.
Röstviktningen krävdes på grund av utvidgningen, men genom den tas även hänsyn till den berättigade strävan efter att se de minst befolkade staterna fortsätta att tillföra hela sitt bidrag, som är grundläggande, till unionens funktion.
Jag vill tillägga att det demokratiska berättigandet för rådets beslut kommer att garanteras och att det kan fungera väl.
De system som införts, vare sig det gäller klausulen om demografisk kontroll eller den s.k. klausulen om majoritet av stater, kommer inte att påverka unionens förmåga att fatta beslut.
Jag kommer nu till ett av de mest positiva resultaten av regeringskonferensen.
Det gäller förfarandet med förstärkt samarbete som underlättats betydligt i den första och tredje pelaren.
Detta samarbete kommer alltid att vara öppet för alla.
Det kommer självfallet att respektera gemenskapens regelverk och den institutionella ramen.
Men genom att mjuka upp dem gör vi det möjligt att de verkligen kan användas.
Vi har därmed en garanti för att Europa under alla omständigheter kan gå framåt snabbt.
Öppningen av det förstärkta samarbetet inom den andra pelaren är även det ett framsteg.
Jag noterar också att denna regeringskonferens tagit sig uttryck i en utvidgning av befogenheter och makt för Europaparlamentet.
Den nya bestämmelsen i artikel 7 om förfarandet med varning när det gäller grundläggande rättigheter ger er institution en mycket viktig roll.
En ny rättslig grund planeras för stadgan för de europeiska politiska partierna och parlamentet blir behörig att som institution väcka talan enligt artikel 230 i fördraget.
Det är anmärkningsvärda framsteg, även om jag bedömer att framstegen med utvidgningen av medbeslutandet inte går som långt som ni förväntat er, eller som ordförandeskapet förväntat sig för den delen.
Utöver regeringskonferensen fanns behov av att inleda en fördjupad debatt om några frågor som är grundläggande för Europeiska unionens framtid.
Ju mer Europa går framåt, desto mer är vi skyldiga att förbättra dess demokratiska berättigande, läsbarheten och öppenheten i dess institutioner, klargöra fördelningen av befogenheter mellan unionen och medlemsstaterna.
Det är på så sätt som Europa kommer att uppfylla sina folks önskemål.
I syfte att främja dessa målsättningar kommer en diskussion om Europas framtid att inledas.
Det har Europeiska rådet beslutat.
Europaparlamentet kommer naturligtvis att knytas nära till detta.
Den borde kunna avslutas år 2004.
På så sätt kommer vi att bemöta den oro som starkt uttryckts under perioden nyligen.
Denna process är på intet sätt ett villkor för utvidgningen och kommer därför inte att försena den.
Det var med en kort sammanfattning resultatet av det institutionella arbete som bedrivits i Nice.
Det kommer att bidra till att Europa gör framsteg och det gläder mig att kandidatländerna har välkomnat detta resultat på ett mycket positivt sätt de senaste dagarna.
Detta välkomnande vittnar om att vi motsvarat deras förväntningar.
För utvidgningen är verkligen Europas stora fråga.
Det är både en enorm utmaning och en historisk etapp i riktning mot ett enande av vår kontinent.
Det franska ordförandeskapet har starkt bidragit till framstegen i förhandlingarna.
Trettio nya kapitel har avslutats, inbegripet några av de mest komplexa områdena i gemenskapens regelverk, och vissa länder, som just inlett sina förhandlingar, visar redan att de har förmåga att komma ifatt äldre kandidatländer.
På grundval av det utmärkta arbete som utförts av kommissionen fastställde vi i Nice en tidsplan för de kommande arton månaderna.
Det är ett bevis på att unionen avser att gå framåt.
Det är en stark signal som mottogs väl vid mötet i Europakonferensen förra torsdagen.
Under de senaste sex månaderna har Europa också gjort framsteg när det gäller tillväxt och sysselsättning.
Vi har fortsatt fördjupningen av den ekonomiska och monetära unionen, förstärkt samordningen av vår ekonomiska politik inom eurogruppen och påskyndat våra gemensamma förberedelser för att euron skall bli en del av det dagliga livet för Europas medborgare.
De senaste veckorna har tre viktiga framsteg gjorts.
Till att börja med avslutades gamla och svåra förhandlingar om skattepaketet, med beskattningen av sparande, vidare antogs den europeiska sociala dagordningen efter ett omfattande samrådsförfarande med bl.a. arbetsmarknadens parter.
Unionen har på detta sätt skaffat sig ett arbetsprogram som för fem år fastställer målsättningar och möten inom områdena arbetsrätt, social trygghet, rörlighet, livslångt lärande och kampen mot diskriminering och utslagning.
Avslutningsvis antogs, inte utan svårighet, det sociala avsnittet för Europabolaget i Nice.
Det är ett trettio år gammalt projekt som lyckats.
Det franska ordförandeskapet gläder sig åt att ha kunnat lösa upp knutarna i denna förhandling.
Vidare har kommissionen börjat genomföra besluten från Feira om den nya ekonomin och tillväxten.
Vi hade kommit överens om en betydande sänkning av kostnaderna för att få tillgång till Internet.
Det är nu gjort.
Unionen har beslutat att dela in tillgången till den lokala slingan i grupper.
Vi ville införa ett europeiskt patent, unionen har påbörjat inrättandet och fört in nödvändiga rättsliga bestämmelser i fördraget.
Mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Frankrike hade under sitt ordförandeskap också ambitionen att bemöta de europeiska medborgarnas oro.
I Nice tillkännagav vi stadgan om de grundläggande rättigheterna i unionen.
Denna text har ett mycket stort politiskt värde.
Man kommer i framtiden att bedöma hela dess omfattning och jag hyllar er kammare som i hög grad bidragit till att den kunnat utarbetas.
Tack vare denna stadga förstärks vår union och är på ett bättre sätt tillförsäkrad värderingar när det gäller värdighet, frihet och solidaritet som är grunden för unionen.
Vi skall nu ge den det största gehör och snabbt fundera över dess ställning.
Jag vet hur viktigt det är för ert parlament.
Under detta ordförandeskap har unionen också givit nya impulser åt det kulturella Europa och studenternas Europa.
För två månader sedan antog våra utbildningsministrar en handlingsplan för rörligheten - en plan med 42 åtgärder - och vi har enats om ett bidrag om hela 400 miljoner euro för programmet Media Plus som är så viktigt för filmen och det audiovisuella området i Europa och som hela branschen väntat på, som ni vet.
Ni kanske kommer ihåg att jag här tagit upp Frankrikes önskan att unionen på ett bättre sätt skall ta hänsyn till idrotten och dess sociala funktion.
Det är innebörden i det uttalande som antogs i Nice och den diskussion som inletts för att på europeisk nivå samordna kampen mot dopning.
Att förankra det europeiska äventyret i våra hjärtan, det innebär också att bevara ett mänskligt ansikte hos den enhet som nu byggs upp.
Bevara det som alla med rätta är fästade vid: en välkänd miljö, balans mellan våra territorier, livskvalitet - jag tänker på ekonomiska tjänster i allmänhetens intresse - och ordförandeskapet gläds åt att den diskussion som inletts inom kommissionen, och rådet i Nice ledde till att ett uttalande antogs som betonar den grundläggande rollen för dessa tjänster, när det gäller att upprätthålla den sociala och territoriella sammanhållningen i Europa.
Under de senaste sex månaderna har ordförandeskapet beslutsamt engagerat sig för att unionen bättre skall motsvara våra landsmäns behov av säkerhet.
Ordförandeskapet har ambitionen att Europa skall ge mer skydd, i ordets bästa bemärkelse.
Vi har därför i Nice lagt grunden till en oberoende europeisk livsmedelsmyndighet.
Alla tänker i dag naturligtvis på konsekvenserna av epidemin med galna ko-sjukan (BSE).
Det var till att börja med nödvändigt att återupprätta konsumenternas förtroende, på bekostnad av omedelbara åtgärder, vilka bestämt försvarades av Frankrike och antogs vid det senaste rådet (jordbruk), såsom förbudet mot köttmjöl i djurfoder och allmänna tester för att upptäcka BSE.
Vi får heller inte glömma våra uppfödare och alla yrkesgrupper inom nötköttsbranschen som djupt påverkas av denna kris - och det har vi tydligt erinrat om.
Alla tänker också på sjösäkerheten.
För ett år sedan sjönk Erika utanför Frankrikes kust.
Trots den fantastiska insatsen från frivilliga och de offentliga myndigheterna lider kusten fortfarande av konsekvenserna av förlisningen.
Och för några veckor sedan var det tankfartyget Ievoli Sun, som skadades nära öarna i Engelska kanalen.
Sådana katastrofer, som orsakas av människans vårdslöshet, får inte upprepas.
Under de senaste månaderna har granskningen av kommissionens utmärkta förslag gjort avsevärda framsteg.
Er kammare engagerade sig beslutsamt den 30 november i ett första åtgärdspaket som återigen nästa vecka kommer att överlämnas till transportministrarna.
Det åligger nu det svenska ordförandeskapet - och jag erinrar om att miljön är en av dess prioriteringar - att lyckas med den andra omgången förslag, som bl.a. omfattar inrättandet av ett europeiskt kontor för sjösäkerhet.
Med tanke på att ärendet brådskar uppmanade Europeiska rådet i Nice, fullständigt exceptionellt, medlemsstaterna att i förväg och som ett första steg genomföra delar av detta system som kommer att bli föremål för en politisk överenskommelse.
Bland hoten finns, som vi alla vet, växthuseffekten.
I Haag satsade Europeiska unionen på ett trovärdigt och effektivt avtal, som visar hur brådskande och betydelsefulla dessa viktiga frågor är.
Unionen har kunnat visa att den är enhälligt för åtagandena från Kyoto.
Unionen kommer oförtrutet att fortsätta sina ansträngningar för att övertyga sina samarbetspartner att i sin tur engagera sig.
Vi bör nästa år uppnå ett avtal som äntligen inleder den nödvändiga minskningen av utsläppen av växthusgaser.
Unionen har också gjort framsteg när det gäller att bekämpa den organiserade brottsligheten: ett direktiv om kampen mot tvättning av kapital, genomförande av en gemensam åtgärd mot länder och territorier som inte samarbetar som identifierats av Finansiella aktionsgruppen (FATF), utvidgning av Europols befogenheter till att omfatta kampen mot smutsiga pengar och inrättande av en europeisk polisskola.
Dessa är de huvudsakliga beståndsdelarna i ett enhetligt och komplett system.
Det är i det sammanhanget som den provisoriska enheten för rättsligt samarbete " Eurojust " inrättades, och förebådade samarbetsorganet inom straffrätt vars inrättande nästa år redan finns inskrivet i fördraget.
Det franska ordförandeskapet hade slutligen en internationell ambition som också var långsiktig: att ge unionen möjlighet att påverka de stora frågorna i världen, att göra sin röst hörd och kunna agera.
Det är projektet gällande den gemensamma utrikes- och försvarspolitiken.
Ordförandeskapet hade även en mer omedelbar ambition: att utan dröjsmål visa på de femton medlemsstaternas politiska beslutsamhet att föra fram sina egna intressen när europeiska frågor står på spel, och jag tänker särskilt på sydöstra Europa.
Med tanke på dessa två ambitioner har vi gjort framsteg.
Till att börja med avslutade vi i Nice den cykel som inleddes vid Europeiska rådet i Köln och Helsingfors.
Vi hade ställt upp målsättningar och dessa har vi nått.
För ett år sedan fastställde vi den militära kapacitet som Europeiska unionen borde ha senast år 2003, för att kunna förebygga och hantera de kriser som man räknar med i fördraget.
Medlemsstaterna har nu gjort åtaganden när det gäller att bidra i form av militära krafter och medel.
Utöver själva trupperna kommer Europeiska unionen att förfoga över möjligheter till kommando, projicering och upplysningar som är nödvändiga för att leda komplexa operationer som omfattar flera arméer.
Unionen avser att använda denna väpnade styrka i fullständig harmoni med Natos bestämmelser och i förekommande fall med stöd av dessa.
Genom att bli starkare förstärker Europa också Atlantpakten.
I Nice inrättade Europeiska unionen också de permanenta instanser som krävs för att fastställa och bedriva en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik: en kommitté för utrikes- och säkerhetspolitik, en militärkommitté och en europeisk militärstab.
Det beslutades att i fördraget föra in inrättandet av kommittén för utrikespolitik och säkerhet, som är en verklig stöttepelare i sammanhanget.
Kommittén får genom delegation beslutsbefogenhet när det är berättigat vid en krishantering.
Översynen av fördraget på denna punkt bekräftar betydelsen och det oåterkalleliga i besluten från Nice.
Utan att invänta inrättandet av dessa instanser önskar vi också att unionen skall höras bättre när det gäller de stora internationella frågorna som påverkar Europas intressen.
När det till att börja med gäller sydöstra Europa var det nödvändigt att tydligare säga vilka européernas målsättningar var och vilka förväntningar de hade.
Jag tror att detta budskap uppfattades vid toppmötet i Zagreb där länderna på västra Balkan för första gången träffade de femton medlemsländerna.
Framtidsperspektivet med en anslutning till Europeiska unionen erbjöds och alla erkände att denna väg också var en väg för fred, mänskliga rättigheter och regionalt samarbete.
Toppmötet i Zagreb löste förvisso inte alla svårigheter, men var ett steg tack vare stabiliserings- och associeringsprocessen, mötet konsoliderade demokratins framsteg, det skissade upp en framtidsutsikt i enlighet med de värderingar som ligger till grund för det europeiska tillvägagångssättet.
Europa-Medelhavskonferensen i Marseille visade tyvärr, trots krisen i Mellanöstern, hur viktigt det var för alla deltagare att bibehålla och förnya Barcelonaprocessen.
Man kan glädjas åt att unionen kunnat avisera att den skulle avsätta cirka 13 miljarder euro under sju år, inbegripet naturligtvis lånen från Europeiska investeringsbanken.
Fru talman, mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Under detta halvår, jag tror att jag kan säga det i dag, har vår union förstärkts genom att förbereda sig för att ta emot nya medlemmar, samla familjen, när vi nu är övertygade om att kunna fungera tillsammans, stärkas också i våra landsmäns hjärtan när det gäller värderingar, tillväxt och sysselsättning, solidaritet, säkerhet och bevarande av den europeiska sociala modellen, stärkas och vinna i uppmärksamhet på den internationella scenen.
Dessa framsteg måste tillskrivas samtliga institutioner.
Jag vill här hylla kvaliteten i arbetsförbindelserna mellan medlemsstaterna i rådet.
Jag vill hylla kommissionen och dess ordförande, Romano Prodi, hylla hans beslutsamhet att lyckas med de initiativ och projekt som fanns på ordförandeskapets program.
Men här, i denna kammare, vill jag i mitt namn, i premiärministerns och den franska regeringens namn först tacka er kammare för dess bidrag.
Det var grundläggande att Europaparlamentet, som ger uttryck för medborgarnas röst och ambitioner, var helt införlivade i besluten som är ett åtagande för framtiden för oss alla.
Frankrike har fäst särskild uppmärksamhet vid det.
Ni har ofta träffat Moscovici och de övriga ministrarna, eftersom rådets ordförandeskap deltagit 68 gånger på politisk nivå vid våra sammanträdesperioder i parlamentet och i utskotten.
Det franska ordförandeskapet tackar er för detta samarbete, för ert stöd och ert mottagande, fru talman, mina damer och herrar parlamentsledamöter.
(Applåder)
