# ID: svediakorp-gov407521
# author: Parly (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 300
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman!
Jag skulle vilja svara Colom i Naval på frågan om utnyttjandet av mekanismen för flexibilitet när det gäller översynen av budgetplanen.
Den upprepade användningen, två år i rad, av mekanismen för flexibilitet kan, felaktigt enligt min uppfattning, betraktas som en form av översyn av budgetplanen.
Jag tror för min del att det inte stämmer vare sig när det gäller förfarandet eller, framför allt, i sakfrågan.
Förfarandet beträffande mekanismen för flexibilitet inrättades genom det interinstitutionella avtalet för att göra det möjligt att, i undantagsfall, finansiera en särskilt utgift utöver de tak som godkändes i Berlin, utan att budgetplanen ifrågasätts.
Det förefaller mig därför som det i sakfrågan inte föreligger något motsatsförhållande mellan de två synsätten utan att de snarare kompletterar varandra.
När det gäller det särskilda tillämpningsfallet som vi känt till i två år, nämligen Kosovo och Serbien, har utnyttjandet av mekanismen för flexibilitet gjort det möjligt att finansiera en exceptionell utgift genom en exceptionell ansträngning.
I båda fallen har mekanismen för flexibilitet gjort det möjligt att föregripa behovet: för Kosovo handlade det om att påskynda inrättandet av hjälp, för Serbien handlade det om att anslå ett betydande belopp innan ens utvärderingen av behoven definitivt hade genomförts och innan fördelningen av rollerna mellan de olika långivarna kunnat fastställas.
Mobiliseringen av mekanismen för flexibilitet innebär därför inte, ur rådets synvinkel, att bärkraften i den budgetplan som fastställdes i Berlin ifrågasätts.
Rådet fastställde för övrigt, för ramprogrammet för stöd till återuppbyggnaden av västra Balkan, ett flerårigt belopp som visserligen var vägledande, men som är förenligt med denna budgetplan.
Jag hoppas att jag därmed besvarat Colom i Navals fråga.
