# ID: svediakorp-gov407517
# author: Colom i Naval (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 799
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
När en delegation från detta parlament besökte Folkrepubliken Kina för en tid sedan var vi i Xiamen i den sydöstra delen av landet, och vi såg där en ö i horisonten.
Vi frågade vad ön hette och de sade till oss: " Det där är det onämnbara. "
Det var Taiwan och i Kina får inte det ordet nämnas.
Vad vi inte kan nämna här är orden " revidering av budgetplanen ".
Mina damer och herrar, jag tror nästan att vi borde ta upp detta ämne knäböjande, för det är ett religiöst ämne.
Enligt rådets religion är det förbjudet att nämna ordet revidering.
Det är helt uppenbart.
Men jag anmodar min kära kollega, ordföranden för rådet, att hon förklarar för mig vilken skillnaden är mellan en revidering av budgetplanen och mekanismen för flexibilitet: det handlar om samma majoriteter, och beloppen kan vara desamma.
De är faktiskt svårt att finna en förklaring till rådets vägran att erkänna nödvändigheten av en revidering av budgetplanen, utom att det är ett tabubelagt ämne.
Och inte nog med det, av de 38 ändringar som har genomförts i budgetplanerna sedan år 1988 när detta system inrättades, har ett tjugotal varit årliga revideringar.
Alltså är inte ens argumenten om årlig basis och flerårighet någon ursäkt.
Ett annat motiv för att behandla ärendet på knä är kanske den attityd som några av ledamöterna här i kammaren intar; det enda de verkar vilja göra är att blint lyda rådets anvisningar.
Vi har sannerligen varit tvungna att kämpa hårt för att uppnå en ökning på 0,02 procent av rådets budgetförslag.
Jag vet inte om detta är någon stor framgång för denna kammare.
Det märks till och med i strukturfonderna, där kommissionen sade att det behövdes ytterligare åtta miljarder i betalningsbemyndiganden och resultatet har blivit att vi har skurit ner med 340 miljoner, vilket naturligtvis har skett på rådets begäran, inte parlamentets.
Jag skulle kort vilja påminna om att när vi år 1999 godkände den budgetplan som nu gäller, höll vi fortfarande på - jag säger vi därför att unionen var inblandad i detta - att bombardera Balkan, närmare bestämt Serbien.
Vad vi bestämde då var att när konflikten löstes skulle vi se över budgetplanen.
Det var vad rådet och parlamentet enades om.
Rådet vägrar att genomföra denna revidering - vi borde vid det här laget ha tillgång till uppgifterna - och jag vill förekomma er: att använda flexibilitetsmekanismen två år i följd - i själva verket under mindre än femton månader, och det första tillfället skedde mindre än sex månader efter antagandet av budgetplanen - tömmer flexibilitetsmekanismen ekonomiskt eftersom detta förhindrar påfyllning och en möjlig ackumulering, vilken har beräknats ligga på en nivå av 600 miljoner.
Men den utarmas även politiskt och detta är mycket allvarligare, mina damer och herrar, för det kan leda till en total brist på förtroende för parlamentet när det gäller själva systemet för budgetplanen.
Ärligt talat får rådet oss att tro att detta system inte är tillfredsställande eftersom en av avtalsparterna inte följer de underförstådda politiska förutsättningar som gäller när ett avtal undertecknas.
Behoven på Balkan har inte upphört, de är fleråriga.
Och vad gör vi nu?
För tillfället börjar vi med att offra Meda-programmet, vars budget har minskats från 980 miljoner euro år 1999 till 741 miljoner år 2001.
Meda är det första offret för att revideringen inte har genomförts.
Och jag frågar mig: vad kommer att bli nästa offer?
Jag vill veta vilken inriktning det ursprungliga förslaget om revidering av budgetplanen skall ges, fru Schreyer.
Ni har inte dragit tillbaka förslaget.
Därför skulle jag vilja veta vad ni tänker göra.
Skall vi fortsätta att finansiera Balkan med jonglörkonster, som vi har gjort nu i slutet av år 2000, genom att " budgetera " saker och sedan föra in 200 miljoner i budgeten för år 2001?
Vad skall vi göra i mars?
Jag vet att det är Sverige som kommer att inneha ordförandeskapet, men i mars måste budgetplanen för år 2002 ses över och vad skall vi göra?
Balkanfrågan kommer inte att vara löst.
Jag tror ärligt talat att jag måste rekommendera kammaren att den godkänner mobiliseringen av mekanismen för flexibilitet av den anledningen att den, helt klart, gör det möjligt för oss att lösa Balkanfrågan och därför att det är en revision som inte kan kallas vid dess rätta namn.
Mina damer och herrar, kungen går utan kläder.
