# ID: svediakorp-gov407497
# author: Byrne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 972
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Vid en tidpunkt då det pågår en utveckling för att skapa ett europeiskt område utan inre gränser är det viktigt, såsom er föredragande underströk, att inte glömma de tusentals människor som varje år blir offer för brottshandlingar när de reser runt i Europeiska unionens territorium.
De befinner sig ofta i en svår situation eftersom de är långt hemifrån och inte känner till systemet eller språket i det land där brottshandlingen ägde rum.
Det förslag till rambeslut som föreslogs av Portugal och stöddes av det franska ordförandeskapet utgör ett första steg för att ta hänsyn till brottsoffers situation på Europeiska unionens nivå.
Kommissionen är positiv till detta.
Frågan om brottsoffers ställning i Europa nämndes för första gången i handlingsplanen från Wien och ingick i slutsatserna från Europeiska rådet i Tammerfors.
Vidare låg det till grund för ett meddelande från kommissionen den 14 juli 1999.
En del av förslagen i detta meddelande för att förbättra standarderna och ansvarstagande för brottsoffer ingick i förslaget till rambeslut som lades fram av det portugisiska ordförandeskapet och vilket har lagts fram till er i dag.
Jag uttrycker min erkänsla för det arbete som gjorts med denna text av Cerdeira Morterero, er föredragande.
Den var föremål för svåra diskussioner i rådet.
Som ni kan observera innehåller förslaget till rambeslut tre olika typer av åtgärder: den första föreskriver minimibestämmelser beträffande brottsoffrets rättigheter; den andra föreskriver särskilda bestämmelser för att ta hänsyn till ställningen för de människor som är brottsoffer i en annan medlemsstat än sitt ursprungsland och den tredje uppmanar staterna att utveckla åtgärder för att stödja brottsoffer.
Man kan vara särskilt nöjd med vissa bestämmelser, till exempel brottsoffers möjlighet att inge klagomål på den plats där de bor, när de inte har möjlighet att göra detta i det land där brottshandlingen ägde rum.
Kommissionen har inga invändningar mot de flesta av de ändringsförslag som föredraganden har presenterat.
Jag skulle dock vilja att ni uppmärksammar tre punkter.
I flera ändringsförslag hänvisar man till Europeiska unionens officiella språk där man räknar med brottsoffrens rättighet att tala på ett av dessa språk.
Detta system verkar dock inte vara lämpligt.
Det är viktigt för brottsoffer att kunna få information på ett språk som de förstår.
I vissa fall kanske det inte är ett av Europeiska unionens språk.
I andra fall kan det vara möjligt att få den information som behövs på ett av unionens språk som inte är deras eget.
Det är därför mer betydelsefullt att hänvisa till ett av unionens språk men på ett mer praktiskt sätt tilldela brottsoffer rätt att få tillgång till den information som behövs på ett språk som de förstår.
Detta kunde i vissa fall innebära att en tolk står till deras förfogande.
För det andra fastslås i ändringsförslag 49 att medlemsstaterna garanterar att de brottsoffer som så önskar får stanna kvar i den stat där processen äger rum, i de fall detta krävs för att förfarandet skall genomföras utan problem.
Denna bestämmelse är mycket intressant.
Den kräver dock en djupare granskning i förhållande till europeisk lagstiftning om asyl i och invandring till unionen för medborgare i tredje land.
Det är skälet till att denna text drogs tillbaka från den version som diskuterades i rådet.
Kommissionen överväger för närvarande en särskild text om denna viktiga fråga för att skydda brottsoffer liksom - i ett stort antal fall - att underlätta undersökningar.
För det tredje uppmanas medlemsstaterna att införa ett gratis telefonnummer som fungerar dygnet runt på unionens alla officiella språk för att brottsoffer skall kunna få tillgång till tjänster för brottsofferstöd.
Detta är verkligen en bra idé då det skulle ge de europeiska medborgare som är offer för en brottslig handling vid resor inom unionens territorium att i konkreta termer känna av mervärdet på europeisk nivå.
Å ena sidan är rambeslutet dock inte ett lämpligt instrument här och å andra sidan inbegriper dess genomförande ett ganska komplicerat övervägande.
Är avsikten att ha samma nödtelefonnummer i alla medlemsstater med förebilden brandkårstjänst eller polisuttryckning?
Innebär det att ha en central på europeisk nivå som är tillgänglig dygnet runt för att ge information om möjligheter till stöd för brottsoffer?
Innebär det att inrätta en tjänst i varje medlemsstat?
Kommissionen önskar fortsätta undersökningen av genomförbarheten av ett sådant projekt.
Den arbetar redan för att stödja nätverk av nationella tjänster för stöd till brottsoffer för att offer skall bli lämpligt omhändertagna, i synnerhet om de inte är bosatta där brottshandlingen ägde rum.
Idén om ett gratis telefonnummer kommer att granskas i detta sammanhang.
I detta skede är det kanske att föredra att skapa ett fungerande förhållande för tjänster för brottsofferstöd snarare än att i en text slå fast principen om ett gratis telefonnummer, som troligtvis inte skulle fungera i framtiden.
Det förslag till rambeslut som ni skall besluta om i dag utgör ett första steg för att ta hänsyn till brottsoffers ställning på europeisk nivå.
Som jag just har sagt, för att komma vidare inom ramen för en uppföljning av meddelandet från den 14 juli 1999 arbetar kommissionen med att anta konkreta åtgärder för att stödja offer, i synnerhet genom det stöd som planeras för det europeiska forumet för brottsoffertjänster.
Med hänsyn till ersättning till brottsoffer kommer kommissionen dessutom att lägga fram en grönbok nästa år.
Jag gläder mig åt det positiva svar som Europaparlamentet gett på detta första utkast till text om en sådan viktig fråga, så att området för frihet, säkerhet och rättvisa som vi gradvis bygger kan erbjuda våra landsmän stöd i situationer som ofta är svåra att klara av.
