# ID: svediakorp-gov407495
# author: Angelilli (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 406
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det portugisiska initiativet om brottsoffrets ställning i det straffrättsliga förfarandet är någonting jag instämmer i och som är mycket brådskande.
Föredraganden - som jag gratulerar - gjorde rätt i att framhålla den oacceptabla paradox där vi å ena sidan har ett Europa utan gränser med fri rörlighet för varor och människor, ett Europa som är på väg emot den monetära unionen, unionen på det finansiella och ekonomiska planet, och å den andra ett Europa med femton straffrättsliga system som alla är helt olika.
Å ena sidan har vi en potential på 350 miljoner människor som i det enade Europas namn uppmanas att resa och arbeta, men om de utsätts för ett brott, en orätt försvinner Europa, det mycket lovprisade europeiska medborgarskapet försvinner.
Medborgaren blir en rättslös individ och måste göra upp räkenskaperna med en främmande stat, ofta fientlig, som inte ger någon information, skapar tusen problem och inte ersätter eventuella skador.
Hur många av oss ledamöter får inta ta emot framställningar om att vi skall ställa frågor om fall av detta slag?
Och kommissionen svarar varje gång att den inte kan gå in på frågor som har med de nationella rättssystemen att göra, även när uppenbara oförrätter begås.
Bara under de senaste månaderna har två fall framförts till mig.
Det första var fallet med två italienska piloter vid Alitalia, Alberto Nassetti och Pierpaolo Racchetti, som dog i Frankrike efter en olycka med oklara omständigheter när de testkörde ett flygplan.
Det har gått sex år och familjerna, som ansätts av tusen problem och höga processkostnader, väntar fortfarande på rättvisa, på att få veta orsaken till dessa dödsfall och vilka som eventuellt är ansvariga för dem.
Det andra är fallet med en grekisk student, Mikis Mantakas, som dödades för omkring 25 år sedan i Rom i samband med ett terroristattentat från Röda brigadernas sida.
Den skyldige, Arturo Lojacono, har identifierats och dömts, men flydde utomlands.
Italien har upprepade gånger begärt att denne massmördare skall utlämnas från Frankrike, där Lojacono lever i frihet, så att han äntligen kan avtjäna sitt straff.
Nå, vi väntar fortfarande på svar.
Det är alltså välkommet att euron åtföljs av bestämmelser för brottsoffer så att vi kan bygga ett verkligt europeiskt område för rättvisa.
