# ID: svediakorp-gov407479
# author: Trakatellis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 748
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Fru talman!
Till att börja med skulle jag vilja betona att de program för vilka en förlängning begärs, fyra program för en tvåårig utbildning och två program för en ettårig utbildning, har ett direkt samband med det program som nu debatteras i utskottet för miljö, d.v.s. det nya folkhälsoprogrammet.
Tyvärr är detta nya program som skall gälla från år 2001 till 2006 ännu inte färdigt och det beräknas inte träda i kraft än på ett tag.
Följaktligen var det logiskt att det begärdes en förlängning av de föregående programmen som naturligtvis har varit viktiga program gällande cancer, aids, miljörelaterade sjukdomar samt även behandling av smittsamma sjukdomar och allmänt sett har det varit program som har stor betydelse för folkhälsan.
Det var viktigt att de förlängdes eftersom vi annars skulle ha fått ett stort tomrum när det gäller frågorna som rör folkhälsan och programmen för folkhälsa.
Vi bör inte glömma att gemenskapens regelverk som gäller dessa program i själva verket kommer att överföras till det nya hälsoprogrammet vilket utarbetas för närvarande, således är det rätt att de förlängs.
Den överenskommelse som ingicks mellan rådet, kommissionen och naturligtvis parlamentets utskott för miljöfrågor för att vi inte skulle få en andra behandling, och för att vi skulle kunna fortsätta obehindrat med dessa program så att inget tomrum uppstod, innebär enligt kommissionens begäran att de fyra programmen visserligen skall förlängas i två år, men pengarna skall dock utbetalas per år.
Det innebär då att om det nya hälsoprogrammet under tiden godkänns och träder i kraft kommer naturligtvis ingen förlängning att behövas och pengarna kan användas under det andra året.
Naturligtvis skall, för det fall - vilket jag inte tror - det nya programmet ännu inte har börjat gälla, vi givetvis fortsätta och vi kommer också att ha pengar för det andra året.
Vi har alltså kommit överens om detta, en överenskommelse har träffats om att de båda program som upphör i december 2001 skall förlängas under ett år; och även om att beloppet kommer att vara oförändrat kan jag upplysa om att det är jämförelsevis lägre än det som Europeiska kommissionen ursprungligen hade begärt.
Således vill jag tro att vi har gått fram mycket snabbt och med ett mycket gott samarbete.
Jag skulle vilja säga att vi kanske också har introducerat ett nytt sätt att fungera vad gäller frågorna om medbeslutande.
I stället för att vänta på att vi efter lång tid skall nå förlikning har vi i själva verket nått en förlikning i förväg.
Och jag skulle vilja föreslå det för både Europeiska kommissionen, rådet och parlamentets utskott.
Det är mycket bra om vi i förväg kan jämna marken på så sätt att vi går framåt så mycket som är möjligt och kommer mycket nära ett beslut, så att vi därmed kan vara mycket nära den punkt då vi kan fatta beslut även om en andra behandling behövs.
Jag skulle naturligtvis vilja tacka mina kolleger, även från de andra partierna, och naturligtvis också tacka de kolleger som satt i utskottet för miljö, för att våra åsikter verkligen sammanföll på detta utomordentliga sätt och att vi därför kunde gå snabbt framåt så att inget tomrum uppstod beträffande de frågor som rör folkhälsan.
Och jag vill tro att vi skall gå vidare på samma sätt och använda denna metod även för det nya folkhälsoprogrammet, så att vi verkligen skall kunna komma framåt i dessa frågor och att den europeiska integration som vi alla ofta diskuterar och för på tal inte skall vara något abstrakt; det är inte en integration som bara innefattar frågor om förhållanden till utlandet och försvarsfrågor.
Det är fråga om att nå konvergens på flera områden.
Det är inte möjligt att föreställa sig ett enat Europeiska unionen utan konvergens vad gäller folkhälsa, utbildning och inom andra områden.
Följaktligen skulle jag vilja säga att vi så småningom går framåt.
Vi vet naturligtvis att hälsosektorn är medlemsstaternas ansvar men naturligtvis har även Europeiska kommissionen genom fördragen ett stort ansvar för folkhälsan och för den europiska medborgarens hälsa.
Således går vi vidare på rätt sätt.
Jag ser med dessa program en begynnande konvergens och jag skulle vilja betrakta detta som lyckosamt därför att Europas medborgare har verkligen mycket att vinna på åtgärder inom folkhälsoområdet.
