# ID: svediakorp-gov407471
# author: Malliori (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 360
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
En god hälsa betyder allt och bör därför på alla sätt bevaras och återställas.
Av den anledningen bör läkarvetenskapen ha alla medel att tillgå för en hög grad av skydd för den personliga hälsan och för folkhälsan.
Tyvärr uppstår trots åtgärderna i samband med detta, nya hot och sjukdomar och ofta är de läkemedel som finns inte tillräckliga för att komma tillrätta härmed.
Läkarna är som grupp skyldiga att forska efter moderna och mer effektiva sätt att ta itu med utmaningar av detta slag.
Det är då ofrånkomligt att utföra kliniska prövningar, under förutsättning att de genomförs på ett sådant sätt att respekten för individen och den psykosomatiska integriteten säkras.
I dag skapar skillnaderna mellan medlemsländernas lagstiftning, regler och administrativa föreskrifter både hinder och konkurrens mellan läkemedelsföretagen som påverkar möjligheterna till en snabb distribution av nya läkemedel till patienterna.
Av denna anledning krävs en harmonisering på europeisk nivå.
Europaparlamentet erkänner betydelsen av detta direktiv och försöker att komma förbi meningsskiljaktigheterna för att inte fördröja lagstiftningsprocessen och fokuserar på följande säkra villkor för att klinisk prövning skall få genomföras: skriftligt samtycke av dem som medverkar i kliniska prövningar, samtycke av vårdnadshavarna eller den lagliga ställföreträdaren samt av den behandlande läkaren för medverkan av personer med psykiskt funktionshinder eller psykisk sjukdom vilka är oförmögna att ge sitt samtycke - förutsatt att den förväntade nyttan av de prövade läkemedlen kompenserar eventuella biverkningar; barns medverkan i kliniska prövningar bör bemötas med nödvändigt allvar eftersom det utgör en särskilt känslig fråga.
Slutligen, och här uttrycker jag mitt missnöje eftersom detta inte ingår i rådets kompromissförslag, anser jag att den främsta forskaren bör vara läkare då kliniska prövningar skall genomföras.
Anledningen är att bara läkare har den kunskap och erfarenhet som krävs för att utvärdera nyttan samt för att hantera biverkningarna och farorna då den kliniska prövningen pågår.
Naturligtvis kan andra sakkunniga inom det aktuella området medverka i den grupp som genomför den kliniska prövningen.
Jag skulle vilja lovorda föredraganden Liese för hans betänkande och tacka honom för försöket till kompromiss beträffande meningsskiljaktigheterna.
