# ID: svediakorp-gov407467
# author: Liese (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 891
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Den medicinska forskningen som är nödvändig för patienterna måste snabbt och obyråkratiskt godkännas.
Därvid måste dock etiskt motiverade gränser respekteras strängt, och försökspersonerna måste skyddas maximalt mot missbruk.
Detta var Europaparlamentets mål i lagstiftningsförfarandet beträffande kliniska försök, och jag tror att vi kan säga följande i dag: Detta mål har uppnåtts.
Rådet har meddelat oss i ett informellt trepartsmöte den senaste veckan att man kan godkänna de flesta av det ansvariga utskottets ändringsförslag och att man på några ställen önskar redaktionella ändringar som vi kan få till stånd i morgon genom kompromissändringsförslag från fyra partigrupper.
Det verkade länge som om ett enande vore omöjligt.
Ståndpunkterna här i parlamentet befann sig mycket långt ifrån varandra, men så var fallet även i medlemsstaterna och de olika organen.
För att vi nu har nått ett enande skulle jag vilja tacka alla berörda, kollegerna, kommissionen, även rådet och särskilt det franska rådsordförandeskapet.
Kompromisserna som vi kommit överens om förstärker den gemensamma ståndpunkten mycket, mycket starkt ur det europeiska parlamentets synvinkel.
Det klargörs att ett samtycke till kliniska försök i regel måste ske skriftligt.
Det klargörs att ingrepp i den mänskliga fortplantningsprocessen inte kan accepteras.
Man godkänner att icke kommersiella kliniska försök som inte industrin kan eller vill stödja trots detta är viktiga och att man därför måste skapa regler för det.
Jag är speciellt glad över att vi funnit en mycket bra kompromiss för kliniska försök av människor som inte själva kan samtycka med rättslig giltighet.
Den här forskningsfrågan om att inte vara i stånd till samtycke har sörjt för mycket häftiga kontroverser i medlemsstaterna, även här i Strasbourg, i Europarådet.
Vi hade också olika ståndpunkter bland de inblandade i detta lagstiftningsförfarande.
Rådet ville ursprungligen inte ha någon reglering av direktivet inskriven över huvud taget utan överlåta detta åt medlemsstaterna.
Europaparlamentet beslutade i första behandlingen att sådana kliniska försök endast är tillåtna när det kan förklaras hur de direkt gagnar varje enskild patient.
Nu har vi nått en kompromiss, och jag anser att det inte är någon kompromissformel, ingen formelkompromiss utan en sakligt befogad motion, som kan lösa problemet åtminstone för detta område på ett bra sätt.
När det gäller den direkta nyttan, måste man vid kliniska försök skilja mellan medicinering och åtföljande undersökningar, som är nödvändiga för att dra slutsatser för kommande patienter.
Detta är en viktig åtskillnad som vi här gör i vårt betänkande.
Då måste man skilja mellan barn och andra vuxna som inte själva kan samtycka.
Hos barn föreligger särskilda egenskaper även i ämnesomsättningen, och därför måste medicin som ges till barn testas i kliniska försök på just barn.
Detta är för närvarande inte fallet inom flera områden.
Barn får mediciner som bara undersökts på vuxna, dvs. barn behandlas illa.
Målet med betänkandet är att barn i Europa skall behandlas bättre i framtiden, med färre biverkningar och med rätt dosering.
För detta har vi ställt upp mycket, mycket stränga regler.
Reglerna, som ställts upp i utskottet och som rådet kommer att godkänna och parlamentet förhoppningsvis beslutar om i morgon, är strängare än de som Europarådet fastställt i sin s.k. bioetikkonvention.
Reglerna tillåter dock uttryckligen forskningen, och vi anser denna forskning, om den genomförs enligt reglerna, vara synnerligen viktig.
Såtillvida är jag alltså nöjd med den nådda kompromissen.
Missnöjd är jag på två punkter: Ursprungligen hade vi vid första behandlingen krävt en kortare frist för tillståndet för kliniska försök, och jag hade önskat att fristen på 60 dagar som är föreskriven för den gemensamma ståndpunkten hade förkortats något, åtminstone för de statliga myndigheterna.
Jag tror nämligen absolut att man kan bevilja en etikkommission, där folk inte har detta arbete som huvudsyssla, en längre frist, men däremot borde man sätta myndigheterna under lite tidspress så att de snabbt griper sig an med arbetet.
Tyvärr var det väl inte möjligt att nå en kompromiss i den här frågan i rådet, och jag föredrar därför en omröstning om den kompromiss som nåtts i rådet i stället för att få ett långt förlikningsförfarande där resultatet kanske ändå blir at man inte kan enas.
Likadant ser det ut i frågan om en läkare skall leda de kliniska försöken eller om även andra yrkesgrupper skall tillåtas.
Parlamentet önskar fortfarande att endast läkare får genomföra kliniska försök i alla medlemsstater när det gäller det här känsliga området.
Vi tror inte att sjuksköterskor eller barnmorskor borde vara aktiva, även om de har extra utbildning, och inte heller biologer eller farmaceuter, som kanske bara har arbetat i laboratorium och inte har tillräcklig erfarenhet med patienter.
Jag måste dock tillstå att rådet inte heller här var berett till några ytterligare kompromisser.
Därför måste vi acceptera denna kompromiss med tungt hjärta.
Om vi godkänner denna kompromiss kommer vi fortfarande att ha en reglering som garanterar ett terapeutiskt framåtskridande och som inte bara låter patientskyddet i Europa förbli som det är, utan som förbättrar det, och därför yrkar jag på denna kompromiss.
