# ID: svediakorp-gov407461
# author: Berend (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 245
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, kära kolleger!
Sommartiden, som utan tvivel hävdat sig, skall nu för hela Europa fastställas till att börja den sista söndagen i mars och sluta den sista söndagen i oktober.
Detta utgår kommissionsförslaget från för att reglera sommartiden.
Vidare skall direktivet nu gälla på obestämd tid.
Detta är nödvändigt och bra.
Kommissionen anmodas på sin höjd att efter fem år rapportera om hur detta direktiv utfallit.
För att den europeiska ekonomin skall fungera friktionsfritt, särskilt i fråga om trafik, kommunikation, turism och data, krävs det absolut en stabilare och långsiktigare planering.
Det framgår av flera yttranden från industrisektorerna att denna långsiktiga stabilitet när det gäller datumen för sommartid är absolut nödvändig för att hemmamarknaden skall fungera harmoniskt.
Av ekonomiska och sociala skäl är det därför helt enkelt absolut nödvändigt att regleringen av sommartiden är tydlig, förståelig och långsiktig, så att man kan planera i förväg och inte måste frukta att denna politik plötsligt en dag vänds till dess motsats.
De ändringsförslag som väckts av parlamentet och föredraganden är därför - enligt min åsikt - inte till hjälp eftersom de snarare medför osäkerhet än ökat förtroende.
En unik granskning om fem år från kommissionens sida räcker.
Jag yrkar alltså på att vi skall förhålla oss likadant i plenumet som i utskottet för regionalpolitik, nämligen bekräfta kommissionens förslag utan ändring och därmed avslå ändringsförslagen.
