# ID: svediakorp-gov407454
# author: Byrne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-12-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,920
# sentences: 78
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag vill börja med att berätta lite om den bakomliggande historien om hur detta direktiv lades fram i Europaparlamentet.
Detta direktiv infördes för att ta hänsyn till Europaparlamentets betänkande av Valverde López från 1997 i vilket nämns många av inslagen i den nuvarande texten och där kommissionen uppmanades att lägga fram ett förslag.
Debatten i andra behandlingen av detta förslag kännetecknas av mycket snabba framsteg.
Det visar den brådska med vilken både ministerrådet och Europaparlamentet har hanterat denna fråga.
Jag vill också betona de ansträngningar som föredraganden, Maaten, har gjort för att komma vidare med denna akt på ett balanserat och samvetsgrant sätt.
Hälsoeffekterna av tobaksanvändning är nu brett erkända och det finns en delad känsla bland lagstiftare och även allmänheten att tiden är mogen för att anta stränga bestämmelser och förordningar om denna produkt.
Förslaget innehåller några betydande förbättringar av den nuvarande rättsliga situationen och syftar till att skapa harmoniserade bestämmelser om en rad frågor om produktreglering.
I andra har grundarbetet gjorts klart för att samla in de nödvändiga elementen för senare initiativ.
En av de främsta förbättringarna gäller ett nytt lägre gränsvärde för tjära och för första gången ett gränsvärde för kolmonoxid och nikotin i cigaretter.
Kontroversiellt skulle dessa gränsvärden gälla alla produkter som tillverkas i unionen oavsett om de var ämnade för inhemsk konsumtion eller inte.
De argument som framförts om eventuella förluster av arbetstillfällen har noga vägts mot förvissningen att om vi handlar på annat sätt skulle vi exportera en produkt som inte ansågs bra nog för gemenskapens medborgare.
Jag skulle också vilja nämna att de siffror som nämnts för eventuella förluster av arbeten var en fråga som restes redan när de ursprungliga direktiven som nu omarbetas föreslogs för över tio år sedan.
De förluster av arbetstillfällen som då beräknades skedde aldrig.
I själva verket beror de huvudsakliga minskningarna av arbetstillfällen i denna industri på ökade investeringar i automatisering, vilket företagen själva har framfört.
Kommissionen skulle likväl anse att det finns skäl för en utsträckt övergångsperiod för tillämpning av bestämmelserna för exportprodukter för att ge mer tid för att ändra tillverkningsformler och skapa nya marknadsföringsmetoder.
Herr Bowis frågade om undantaget skulle gälla.
Undantaget skall gälla artikel 3, såsom jag uppfattar ändringsförslaget, dvs. gränsvärdena för tjära, nikotin och kolmonoxid.
Beträffande frågan om beskrivande märkning vill jag betona att effekten av användningen av vissa termer som " light " (lätt), " low-tar " (låg tjärhalt) och " mild " (mild) kan vara mycket vilseledande.
Människor byter från en typ av cigarett till en annan under det falska antagandet att cigaretter av typen " light " (lätt) är säkrare för deras hälsa.
Detta är också ett skäl till varför människor fortsätter att röka i stället för att försöka sluta.
Behovet av en reglering av konsumentintresse är därför uppenbar.
I de förhandlingar som för närvarande pågår om Världshälsoorganisationens ramkonvention om folkhälsa föreslås i själva verket nu samma bestämmelser.
Följaktligen kommer gemenskapens bestämmelser att passa bra med framtida internationella system där man undviker faran med handelshinder och samtidigt förstärker konsumentskyddet och säkerställer en hög hälsonivå.
Jag bör tillägga att Europeiska gemenskapens domstol i sin dom i mål 376 / 98 har fastslagit att folkhälsa utgör en rättslig grund jämte och i samband med dess artikel 95.
I själva verket vill jag uppmärksamma er på domstolens dom.
Jag är inte helt övertygad om att alla här som har uttalat sig i frågan har läst en kopia av domen.
Jag vill rekommendera det till dem som inte har gjort det.
Exempelvis fastslås vidare i punkt 88 i domen: " Om villkoren för att tillämpa artiklarna 100a, (nu 95) 57.2 och 66 som rättslig grund är uppfyllda är gemenskapslagstiftaren inte förhindrad att åberopa denna rättsliga grund till följd av att skyddet för folkhälsan är avgörande för de val som skall göras.
Tvärtom föreskrivs i artikel 129.1 tredje stycket att hälskoskyddskraven skall ingå som ett led i gemenskapens övriga politik, och i artikel 100a.3 uppställs ett uttryckligt krav på att en hög hälsoskyddsnivå för människor skall säkerställas vid harmonisering. "
Jag hänvisar också till punkt 98 i domen.
Låt mig läsa det i kontexten av det bestridande som framfördes till mig om huruvida det finns en verklig rättslig grund eller inte: " I princip skulle det således kunna vara tillåtet enligt artikel 100a i fördraget att anta ett direktiv som förbjuder reklam för tobaksvaror i tidskrifter, magasin och tidningar, för att säkerställa den fria rörligheten för dessa publikationer, i likhet med artikel 13 i direktiv 89 / 552 som förbjuder TV-reklam för tobaksvaror i syfte att främja friheten att sända TV-program ".
Det är helt klart från domen att domarna ansåg att artikel 95 kunde användas som en rättslig grund för att reglera den inre marknaden.
När de fattade sina slutsatser om vad som var den riktiga bedömningen i detta speciella fall ansåg de faktiskt att några aspekter för reglering av marknaden för tobak och reklam kunde tillåtas och några inte.
De fastslog vidare i punkt 117 i domen: " Det har ovan i punkterna 98 och 111 i denna dom påpekats att artikel 100a i fördraget skulle kunna möjliggöra antagandet av ett direktiv som förbjuder vissa former av reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror.
Med hänsyn till att förbudet i direktivet mot reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror är allmänt skulle dock en partiell ogiltigförklaring av direktivet förutsätta att domstolen ändrar bestämmelser i direktivet, vilket ankommer på gemenskapslagstiftaren att göra.
Domstolen kan därför inte partiellt ogiltigförklara direktivet. "
Det är en mycket viktig punkt i domstolens dom.
Den anger tydligt att domstolens fattade beslut var sådant att dess mening var: några delar av detta är tillåtet, några delar inte.
Med hänsyn till direktivets allmänna karaktär kan vi inte skilja en från en annan och därför måste vi fälla allt.
Det finns en tydlig vägvisare här hur vi kan gå vidare med dessa frågor.
Som svar på frågan om exporter, som herr Bowis ställde till mig tidigare, är det helt klart att i den osannolika händelsen att den aspekt i direktivet som rör export ifrågasätts och om domstolens ståndpunkt - vilket jag inte förutspår - är att den rättsliga grunden inte ger stöd för det, är det utan tvivel skiljbart från direktivet.
Även under dessa omständigheter kunde därför direktivet överleva.
Låg mig i detta hänseende påpeka att ur synvinkeln internationella och gemenskapens bestämmelser finns det inget undantag för inregistrerade varumärken för vidtagna åtgärder för att skydda folkhälsan, i synnerhet här där effekterna på rökares beteende är så dramatiska.
Om ammoniak vill jag säga att kommission anser att ett förbud är mycket förhastat och jag kan inte hitta ett vetenskapligt argument för en sådan strategi i detta läge.
Man skulle föredra att vänta till dess att hela frågan om tillsatser har behandlats i kommissionens första rapport.
Det är dock tydligt att farhågor om denna fråga underblåses av intern företagsinformation som offentliggjorts genom domstolsförfaranden.
Det skulle inte vara välbetänkt att ignorera denna information.
Det är skälet till att kommission föreslår att hantera ammoniakfrågan på ett avpassat sätt, efter att ha begärt vetenskapliga råd och efter att ha bedömt all tillgänglig information.
Den kommer framför allt att rapportera om den påstådda användningen av tillsatser för att öka tobaksvarors vanebildande natur.
Beträffande frågan om tillsatser rent generellt är kommission redo och villig att prioritera fokusering på denna fråga på grundval av den information som den erhåller från tillverkare och importörer.
Detta framfördes i uttalandet som gjordes när den allmänna ståndpunkten antogs.
Att göra det innan vi har den nödvändiga informationen skulle vara spekulativt och förhastat.
Vi behöver ha tillräcklig tid för att analysera denna information och rådgöra med sakkunniga.
Dessutom önskar kommissionen upprätthålla sin rätt till initiativtagande enligt fördraget i detta avseende.
När det gäller storleken på varningsmärkningen är jag säker på att en godtagbar lösning kan uppnås grundat kanske på kommissionens ändrade förslag från juni, som redan hade samma inriktning som ändringsförslagen vid den första behandlingen.
Användning av färgfoton som skall åtfölja texten är kanske en för tidig åtgärd och inte helt utvärderad i detta skede.
Kommissionen skulle föredra att granska den tillgängliga informationen och rapportera tillbaka i vederbörlig ordning.
Införandet av en varningsetikett i maximal storlek för några stora paket skulle vara en proportionerlig lösning.
Herr Davies sade om färgbilderna att medlemsstaterna kunde tillåtas att använda denna typ av reklam på paket.
Jag håller inte med om detta av två skäl: För det första skulle detta strida mot harmoniseringskonceptet, vilket är det som berättigar användningen av artikel 95 som grund; för det andra, även om medlemsstater ville använda reklam på detta sätt krävs det inte någon sanktion eller något tillstånd enligt EU-lagstiftningen för att göra detta.
Frågan om försäljningsmaskiner faller utanför denna texts räckvidd, men kommissionen skulle gärna granska den frågan i ett annat sammanhang för att se vilka metoder som skulle vara möjliga.
Detta hänger samman med frågan om tillgång till varor, i synnerhet där maskiner finns placerade på okontrollerade platser.
Om de ändringsförslag som gäller genetiskt modifierade organismer anser kommissionen att detta skulle hanteras bättre som ett extra skäl snarare än att nämna det i en särskild artikel.
Avseende laboratorietester är de ändringsförslag som gäller godkännande av tester överflödiga eftersom en annan artikel föreskriver om saluföring av varor som uppfyller bestämmelserna i direktivet.
Vi behöver också se till att testresultat vid behov kontrolleras.
När det gäller frekvens för anmälningar från industrin verkar det klart att en årlig anmälan är onödig.
Frågan om den gemensamma jordbrukspolitiken är inte en fråga som berörs i denna text och att nämna den i skälen skulle inte vara rättsligt välgrundat.
I varje fall har en total översyn av den gemensamma jordbrukspolitiken om tobak planerats för år 2002.
Vad gäller beskattning håller jag helt med om att priset på tobaksvaror och i förlängningen frågan om tobaksskatter är en nyckelfråga för att minska tobakens lockelse för ungdomar.
Denna aspekt är dock inte ämnet för det nuvarande direktivet.
Vi måste vara noga med att inte införa element som inte täcks av den rättsliga grunden för den inre marknaden eller den gemensamma handelspolitiken.
Kommissionens rapporter om tillämpning av punktskattedirektiven hanterar detta problem på lämpligt sätt.
Slutligen har totalt 54 ändringsförslag lagts fram till betänkandet och av dessa gläder det mig kunna säga kan kommissionen godkänna 33, antingen helt eller delvis.
Den kan dock inte godkänna följande ändringsförslag: 6, 8, 9, 16, 19, 20, 25, 28, 32, 33, 36, 37, 38, 40, 45, 46, 47, 49, 52, 53 och 54.
De ändringsförslag som kommissionen således har godkänt kommer att göra detta till en mycket förbättrad text och ta hänsyn till de viktigaste angelägna frågor som ledamöter framfört.
Jag skulle återigen vilja tacka ledamöterna för deras positiva bidrag och herr Maaten för hans utmärkta arbete i denna fråga.
